Utbränd? Var tar man vägen då???
Jag undrar om det finns folk där ute som kan hjälpa mig. Ska försöka fatta mig så kort som möjligt så att det inte blir ett meterlångt inlägg.
Jag har under det senaste året mått väldigt dåligt, psykiskt. Min egna teori är att det beror på hela min livssituation, och det känns också som att det är därför jag har haft svårt att både sätta fingret på det och att även ta tag i det.
Jag är ensamstående med en 4-åring, och jag studerar på heltid. Jag har vansinnigt höga krav på mig själv i skolan, och detta är naturligtvis en bidragande orsak till att jag mår som jag gör.
I tillägg till detta kommer det ekonomiska som ständigt hänger som ett svart moln över mig. Att man varje månad måste vara orolig för om man ska klara av att betala alla räkningar mm är jättejobbigt.
Jag har även ett förhållande på distans, och det tror jag också är ännu en orsak som framkallar stress och en del ångest hos mig. När jag mår dåligt går det ut över mitt förhållande, och min pojkvän får ta mycket oförtjänad skit.
Nu är jag trött på att ha det så här! Mår ännu sämre när jag vet att folk i min närhet blir ledsna och sårade pga mitt svängiga humör. Min fysiska hälsa börjar också dala, jag har ofta magkatarr, sover dåligt osv.
Vid minsta lilla motgång känns det som om hela min värld rasar, och jag gråter nog minst en gång om dagen. Det kan vara små bagateller som gör mig jätteledsen eller arg, men jag kan inte styra det, utan det bara kommer.
Jag blir rädd för mig själv ibland, för jag vet att det här inte är jag egentligen. Jag var alltid glad förr!
Det känns som att jag kör i 350 km/tim med ögonbindel...
När jag läser om utbrändhet så tycker jag det mesta stämmer in på mig. Men jag vet inte var man ska börja?
Vart ringer man tex för att få hjälp och någon att prata med?
Snälla, alla som känner igen sig eller vet hur man tar tag i sitt liv igen, skriv och berätta!