Hej!
Funderar på det här med barnfritt på bröllopet. Många säger att barnen skriker och far runt, andra att det funkar med barnen med.
Tänkte höra om ni som haft bröllop med barnen med, om hur det varit? Både bra erfarenheter och mindre lyckade. Ibland undrar jag om det här är ett konstruerat problem, så jag vet inte riktigt hur vi ska göra.
Tacksam för alla REAL LIFE erfarenheter från både brudpar och bröllopsgäster.
Vi hade barn med både under vigseln och festen. Barn mellan 3 månader och 12 år. Och det funkade hur bra som helst.
Under själva vigseln märkte jag inte av några barn alls (tror det var ca 20 st) Inte ens våra egna gjorde nåt väsen av sig...
Under festen så var det 15 barn placerade runt borden med sina föräldrar. Visst det blev nog lite stökigare med barn - men det gjorde oss inget. Nu hade vi ordnat så det fanns ett par personer som var ansvariga för barnen när de inte ville sitta vid borden längre. Men jag tror inte de (barnvakterna) fick så mycket att göra i alla fall.
Frågar du mig så är just "barnproblemet" ett konstruerat problem. Men som med allting annat så finns det säkert 'ingen regel utan undantag'. Dvs det finns säkert barn som skulle lämpa sig bättre att vara hemma än med på bröllop - men jag tycker nog att det måste varje förälder själv få möjlighet att bestämma.
(jag kanske ska tillägga att jag själv inte kan tänka mig ett brällop utan barn)
Jag var nyligen på ett bröllop där barnen fick vara med. Det hände inte så mycket och det fanns ingen underhållning för barnen. Det slutade med att alla barn vek pappersflygplan och sen i samlad trupp attackerade brudgummen...
Jag kommer nog välja barnfritt, jag vill att det ska vara högtidlig tillställning plus att jag inte tror att barnen har så kul på ett bröllop om man inte ordnar speciella aktiviteter för dom!
Vi hade 30 gäster, varav 6 var barn mellan 6 mån-6 år. Det var inga problem alls! De tyckte att det var fint i kyrkan och till middagen fick de varsin pysselpåse på sin stol med lite papper, kritor och klistermärken. Bebisarna satt med föräldrarna och de andra tillsammans vid en ytterända. När de var klara sprang de ut och lekte.
Jag tycker inte att de störde alls. Föräldrarna brukar ju också ta sitt ansvar och gå undan med jobbiga barn.
Lite barnskratt hör ju till! 
Var på ett där det fanns sådär fem-sex barn mellan fem och tio år. Gick väl rätt bra. De störde inte mig, kanske eftersom de inte alls satt nära mig vid bordet. Efteråt hängde de i ett kuddrum med video. Det fanns engångskameror vid borden som det var tänkt att ungarna skulle kuta runt och fota med, men det blev nog mest kort på deras egna föräldrar. Minns att de mest sprang vid päronen när jag såg dem.
Barb på bröllop
Här kommer én till - tänkte svara på 'oönskade barn-tråden', men mitt blev alldeles för långt och jag har ett specifikt problem:
Jag tycker den här frågan är jättesvår. Jag känner inte för att ha en barnfest, vi vill allra helst ha barnfritt bröllop. Har sett flera bröllop och tretti-årsfester förstöras, både av att föräldrar
1. inte tar med barnen ut när dom skriker, springer runt eller bråkar, vare sig i kyrka eller vid bordet,
2. låter ungarna vandra runt under vigseln, även uppe vid altaret!
3. är upptagna med sina ungar hela kvällen och inte går att umgås/festa med.
4. går hem supertidigt för att lägga griniga ungar = festen dör
Nu får jag säkert arga påhopp. Och, nej, jag har inga barn själv. Och självklart har man mindre tolerans för andras barn än egna barns uppförsel. Och sannolikt skulle jag vara mer tolerant om jag hadde egna barn.
Men det är ju mitt bröllop!
Jag vill allra, allra helst ha ett barnfritt bröllop. Men jag vill inte heller såra någon.
Barn på bröllop - det beror ju helt på vilken typ av bröllop man vill ha.
Jag har varit på många bröllop med barn och det har funkat ganska olika beroende på vilka barnen och föräldrarna är och beroende på hur festen är planerad.
Bäst funkade ett sommarbröllop där brudparet hade små barn själva och hade bjudit alla sina syskonbarn - massor av ungar från noll till fjorton.
Vigseln var tidigt på eftermiddagen, de större barnen hade uppgifter i vigselgudstjänsten som näbbar och tärnor och ringbärare.
Vid middagen var det dukat så de med bebisar satt på ändarna av borden och lätt kunde gå ut när barnen skrek - och det gjorde de också!
De större barnen satt vid eget barnbord och sprang ut och lekte när de ätit klart.
Sen var det rätt mycket lekar utomhus för både barn och vuxna och dans vid utedansbana vilket också funkade med barnen.
Tilläggas bör att det var ett helt nyktert bröllop eftersom de nygifta var frikyrkliga. Middagen var i bufféform och blev lagom minglig och pratig. Stämningen var avslappnad och inte så högtidlig, men föräldrarna höll koll på sina barn så det gick att hålla tal för dem som ville det.
Det var trevligt, och det var precis som brudparet ville ha det.
Jag har även varit på bröllop där brudparet ville ha barnfritt, men där vänner till dem inte respekterat det utan helt enkelt tagit med sig barnen till kyrkan och sen tagit med dem till festen, trots att det inte varit dukat för dem.
Snabbt har de fått lösa detta genom omdukning (i en jättetrång bygdegård) så då hamnade de barnmedförande vid ett bord i hallen och var jättesura. Sen lät de sina barn springa omkring fritt och skrika under talen och hela bröllopet präglades av dessa oönskade barn. Bruden var arg och ledsen efteråt.
Jag är tämligen säker på att vi inte alla här inne har samma barn i släkten, och därför så bode ju var och en vara expert på just de barn som finns i _deras_ släkt, eller hur?
de som vet att de bara ungås med familjer med väluppfostrade barn och vettiga föräldrar har ju inget problem med det här. Men det kan ni ju inte utgå ifrån när ni diskuterar _Våra_ bröllop?! Alla brudpar måste ju ta sig en funderare på hur det ser ut i just _deras_ släkt, och gå efter det! Det hjälper ju inte om någon annans släktingar bara har änglabarn om jag inte har det? Och på samma sätt, vet man att barnen i ens omgivning brukar uppföra sig så är det ju lugnt!
Mina "real-life-erfarenheter":
* Spädbarn skriker i högan sky under hela ceremonin. Föräldern gör inte en min av att gå ut.
* Barn börjar äta med händerna av bröllopstårtan innan brudparet ens hunnit fram till den.
* Barnet sitter och smäller med dörren till kyrkbänken och att det verkligen låter PANG om och om igen. I en halvtimme. Han satt bredvid sin mor, som ignorerade det.
* Barn som klär av sig alla kläderna, springer runt runt bordet och sriker AAAAAAAA. I en kvart. Sen tar de paus i några minuter och byter till IIIIIII till nästa runda. Föräldern sitter och säger lite lamt "Men sluta nu", men reser sig inte ens från bordet.
* Barn som börjat öppna brudparets presenter utan lov.
* Föräldrar som fått tillbringa hela middagen på huk bredvid barnbordet för att lyckas hålla koll på ungen. Vad trevligt hon måste haft det, och den som satt bredvid henne uppskattade säkert konversationen...
* Alla hål i bordsplaceringen för att föräldrar ständigt är på språng efter barnen (i bästa fall. I värsta fall sitter de kvar trots bråk.)
Ska tillägga att detta är erfarenheter av många olika barn, från olika familjer, med olika föräldrar, vis olika tillfällen. Barnen är fullständigt vanliga barn och har ingen diagnos som gör att de inte klarar av att fungera normal.
Sen vet jag också barn som klarar av att sitta stilla och tysta i kyrkan, äter allt på tallriken, uppför sig exemplarisk och inte har problem med att bara sitta och lyssna på tal i 3 timmar. Men de är väldigt få nu för tiden.
Ni vet själva hur ER omgivning ser ut!
Miss Cee/ Du har väl formulerat mina egna erfarenheter. Särskilt viktigt och mindra uppmärksammat är just detta att föräldrarna faktiskt inte 'deltar' på festen, de är i bästa fall upptagna med barnen.
Tilläggas bör att festens karaktär spelar roll. En fest där de flesta är unga, med fri sprit och DJ är inte särskilt barnvänlig.
Jag tror det klokaste man kan göra är att bestämma sig för vilken typ av bröllop man vill ha och sen hålla stenhårt på det - vill man ha en fest med barn, eller tycker att det är ok i alla fall; Bra, utgå då från hur de aktuella barnen verkligen fungerar, anpassa bordplacering och underhållning efter barnen och ha trevligt.
VILL man ha en barnfri fest så måste man tvinga sig till detta. Det funkar inte att säga "Helst vill vi ha en vuxenfest" för det kommer alltför många föräldrar tolka som att de själklart ska vara undantag för just deras barn.
Jag har bara varit på ett bröllop med barn, resten har varit barnfria. Det som skiljde var förstås ljudnivån under middagen. Då tal hölls var det aldrig tyst och jag som satt bakom barn som pratade hörde inte ett helt tal, trist! Min vän satt brevid ett bebisbord och fick serva hennes egna barn och andras mest hela kvällen så hon sa att hon inte fick koppla av. Annars var det bra och inte stökigt i kyrkan, barnen roade sig efter middagen men som sagt, det var highlife under middagen.
Vi har själv fyra barn och ska ha med dem till ca 18 då våra vänner kommer på buffe och fest (har middag med familjen innan). Efter 18 har vi barnfritt (förutom ammande barn) mest för vår egen skull. Vill kunna koppla av en kväll och barnen har ändå varit med hela dagen och en middag. Sedan har våra vänner småbarn och alla har sagt att det är skönt att gå på fest och få prata vuxenprat utan att nån har barn i famnen eller måste hjälpa barn med blöjor, kräks eller annat. Men precis som någon skrev, det är upp till brudparet och med hänsyn till hur barnen i släkten/bekantskapen uppför sig, eller rättare sagt, hur deras föräldrar uppför sig då barnen inte gör det.
