Barn på bröllop - REAL LIFE erfarenheter

Självklart måste föräldrarna se efter sina barn och förhoppningsvis uppfostra barnen så att de inte tror att det är fritt fram att göra vad som faller dem in. Svensk barnuppfostran är tyvärr ofta i stället att allt skall vara tillåtet och att barnen själva skall fundera ut vad som är bra och inte.

Om någon skulle kräkas eller så så får ju föräldrarna ta hand om det, men sådana medicinska problem kan ju lika gärna drabba vuxna bröllopsgäster. Jag var själv med vid ett bröllop där en av tärnorna svimmade mitt i vigselakten, precis vid löftena, och ramlade raklång i kyrkan så där tre meter från brudparet...

Jag håller med Duchess, det är ofta föräldrarna som är problemet. Och detta gäller inte bara stökiga barn på bröllop utan generellt stökiga barn.

För vår egen del så kunde vi inte ens tänka oss ett bröllop utan barn.
Vi gifte oss i Fredags och det var 14 barn mellan 3 år och 14 år med på bröllopet.
Vi hade vigseln och festen i vår trädgård och även festen. Vi har två barn själva och ville ju naturligtvis att de skulle ha barn omkring sig också.

Det underlättade naturligtvis att vi har barn själva och att vi har en barnvänlig och stor trädgård. Vid middagen dukade vi upp två barnbord längst ut så att de kunde gå och leka när de ville, de minsta fick sitta vid sina föräldrar. De måste ju ha varit väldigt väluppfostrade ;) eftersom ingen av dom skrek eller härjade, därimot så dansade de vilt till livébandet, som spelade gamla godingar som Elvis etc, (precis som de vuxna) & lekte livligt som bara barn kan!

Vår middag bestod av bufféform med massa olika mat som passar de flesta, god tårta (inte bröllopstårta) som alla kunde hämta mer av när de ville, och framförallt så hade vi inga höga förväntningar eller önskningar på varken brudvals, skära första biten i tårtan, tal (bara för att man måste).

Vi ville ha ett avslappnat & fint bröllop med glada familjemdlemmar och vänner och inte ett bröllop som kantades av en massa måsten eller "så ska det vara för att det har jag läst" - det underlättade nog också en hel del också!

Bra talat Duchesse. Jag tycker att det i så många sådana här trådar dyker upp föräldrar (och då främst mödrar) som tar så illa vid sig för att man som brudpar inte vill ha barn på sin fest. Naturligtvis förstår jag, Maria, att det finns tillfällen när det inte går att lämna ifrån sig sina barn och naturligtvis vill jag då hellre att mina vänner tar med sig sina barn och kommer på mitt bröllop än att de stannar hemma för att de inte kunde få någon banvakt. Men det är den där förorättade attityden jag vänder mig mot. Den där det känns som om föräldrarna tar illa vid sig och blir sura för att deras barn inte är bjudna på bröllopet. Det jag efterfrågar är lite goodwill från föräldrarna också. Att man faktiskt försöker tillgodose brudparets önskemål och lämna barnen hemma om de inte är bjudna. Går det absolut inte att lösa är det en annan sak men jag har svårt för det där att tacka nej till en fest omedelbart för att ens barn inte är bjudna. Utan att ens fösöka skaffa barnvakt.... Som om man inte kan göra någonting utan sina barn...så känns det.

hej!

har inte läst alla inlägg, men ser att detta är ett vanligt ämne här på BT (många trådar).

jag tycker att man får bara bestämma sig och sen gilla läget liksom!
att höra andras historier tror jag inte är så mkt värt, eftersom alla barn är olika! man kanske har 30 barn på ett bröllop, men om de uppför sig väl är det ju inget problem!

personligen var det aldrig snack om att inte ha med barn, men å andra sidan fanns det inte så många att ta av, så att säga! alla som bjöds kom, vilket var en 13-åring, en 9-åring, en 5-åring (som är syskon) och ett spädbarn på 4½ månad.
visserligen var de ju då inte så många, men de hörde till, precis som vilken annan gäst som helst!

vi hade ett rum förberett för dem med DVD, video och TV, ritblock, chips, godis och dricka. men detta var bara för DERAS skull, för att de inte skulle ha urtråkigt!

alla uppförde sig exemplariskt under middagen (som ändå höll på i mer än 3 timmar) och var inga problem alls!

Vi var på bröllop när vår son var 2 månader. Vi blev förvarnade av värdparet då något väldigt högljutt skulle ske, och det var toppen. Bla. skulle en massa ballonger smällas samtidigt och i tid för det smet jag ut på promenad. Han satt i knät på oss hela tiden och vi hade fått en plats på hörnet. Han störde inte en sekund. Alla ljusen var ju spännande att titta på.

Var bjudna på ett bröllop för ett par veckor sedan, som skulle vara barnfritt. Men han är bara 10 månader och inte så lätt att lämna bort över natten. Brudparet sa att vi var välkomna ändå eftersom han är så liten. Vi tackade dock nej, för han är så vild just nu, vill bara krypa och "pratar" ganska högt.

Vi gifte oss för ett år sen och hade pratat om att ha ett barnfritt bröllop. Efter diskutioner m.m. bestämde vi oss för att ha med barn i alla fall. Det blev ca 10 st, som var från 2-10år.

Jag kan säga att dom hade såååååå roligt och dom dansade och ritade hela kvällen. Det var flera av barnen som tyckte att det var jättekul att få vara med, "för vi får ju ALDRIG vara med JU"

Vi ångrar oss inte, utan njöt av att se dom ha roligt. Inte störde som oss i alla fall

Jag har nu frågat runt lite bland våra vänner med barn om vad de tycker att vi vill ha ett "barnfritt" bröllop och hittills har vi bara fått positiva gensvar i stil med: "Det är ju en bra idée", "Det är ni som bestämmer på er dag" och "Äntligen en fest där vi får vara vuxna"...så, skönt att veta att vårt beslut inte är helt galet!

Jag har ingen direkt erfarenhet av barn på bröllop, men däremot på begravning. På min gammelmormors begravning fanns det några barn närvarande och jag hade helst sett att dom inte varit där.

Ett ut av barnen var speciellt stökig. Han sprang runt graven, skrek för full hals och pratade högljutt, klättrade upp i ett träd, gick och samlade på pinnar som han sedan kastade omkring, gick på alla fyra på en stenvall som omgav kyrkogården.. u name it. Man skulle kunna tro att han inte var speciellt gammal, men den här killen var faktiskt en 6-åring!

Snacka om att föräldrarna inte hade någon kontroll över barnet. Detta avskräckte mig totalt från att någonsin i framtiden ens fundera på att bjuda in barn till några tillställningar som helst. Så för min del är barn portade från samtliga mina fester och tillställningar. Dessutom om jag skulle bli bjuden på bröllop skulle jag inte ta med mig mina barn. Bröllop är enligt mig en tillställning för vuxna - inte barnfamiljer.

Och med det sagt, blir jag säkert halshuggen av alla mammor här..

Vi hade tänkt att ha ett barnfritt bröllop. Men då min svåger och svägerska vägrar att lämna barnen hemma har vi sagt att dom närmsta barnen får vara med. Det kommer då att bli 4 barn som är 6 mån, 1 år och 2st 2,5 åringar.

Men samtidigt har jag sagt att det ska inte vara mitt problem om barnen stör utan då får föräldrarna ta med dom ut på en gång. Inget ska få förstöra vår stora dag!!!

Helt rätt, det är inte barnen som är problemet, det är föräldrarna som inte uppfostrar barnen. Sedan är det ju lite svårt med de små som man inte kan uppfostra men som ändå kan skrika och föra liv. Jag är mamma och jag skrev ovan att jag helst inte ens ville ha med min lille på fest för att man inte kan slappna av eller för att han kanske är lite gnällig. Vi har en barnfri bröllopsfest på kvällen fastän vi har egna, men det är ju faktiskt vår dag och det är skönt att vara barnledig och fira detta med vänner, vuxna vänner!

Jag har varit på ett bröllop där brudnäbben var dryg två år och bara skrek efter mamma under hela vigselceremonin. Kanske inte den inramning man vill ha på bröllopet. Sen har jag iofs varit på en bröllopsfest med barn i lite olika åldrar där man knappt såg röken av dem.