Hej!
Funderar på det här med barnfritt på bröllopet. Många säger att barnen skriker och far runt, andra att det funkar med barnen med.
Tänkte höra om ni som haft bröllop med barnen med, om hur det varit? Både bra erfarenheter och mindre lyckade. Ibland undrar jag om det här är ett konstruerat problem, så jag vet inte riktigt hur vi ska göra.
Tacksam för alla REAL LIFE erfarenheter från både brudpar och bröllopsgäster.
Maria och Felia
Håller med er.
Vi ville inte ha barn med på vår bröllopsfest, vi har själva en ettåring och nästan alla kompisar har barn i varierande åldrar. Vår lille vilding var med i kyrkan (liksom flera andra barn som ville titta) och minglade en stund på festen, och åkte sedan hem med sin underbara barnvakt. Sammanlagt blev det ändå 6 småttingar, från dryga året och ner till ett par veckor som var med under kvällen. Vi ville hellre att alla skulle kunna komma än hålla benhårt på att inga barn skulle vara med, och det gick alldeles strålande bra! Vi blev verkligen inte störda alls, även om vissa nog hoppats att deras telningar skulle sovit lite mer under kvällen...Föräldrarna uppskattade också att vi hade placerat dem tillsammans långt ner i lokalen, nära utgång och dansgolv, så att de kunde röra sig fritt under middagen."Det var så skönt, för vi störde nog varandra lika mycket!" var en kommentar. Jag var lite orolig innan hur det skulle gå, men den oron var obefogad!
Denna ständiga fråga!
Vill man inte ha barn med på sitt bröllop ska man inte ha det. Vill man inte att puckade faster inte ska komma -bjud inte henne!
De är varje brudpar rätt att själv bestämma vilka som ska vara bjudna.
Jag kan själv som småbarns förälder välja om jag vill komma eller inte på en fest dit mina barn inte är bjudna. Är de viktigt för mig som förälder att barnen är med är de ju min rätt att tacka nej till inbjudan.
Bara brudparet då känner samma respekt för ett sådant val som man förväntar sig få för att man väljer barnfritt bröllop.
En del människor gillar inte barn, eller vill inte att de ska hända "okontrolerbara" saker under ceremoni el fest, och småbarn även de som har lugna barn och som föräldrarna ser efter gör ibland oväntade saker.
Själva skulle vi inte kunna tänka oss vårt bröllop utan våra barn och våra vänners barn. De är en del av vår samvaro och vi vill självklart ha dem med.
Att ha aktiviteter för barnen är väl en bra sak, då får de vara med i festen så länge de vill och orkar och kan sedan leka med varann eller ev somna.
Själv går jag ofta på fest utan mina barn i andra sammanhang och kan gärna göra det på bröllop också. Men jag är rätt säker på att folk som vi umgås med skulle bjuda hela familjen och inte bara barnen. Men de är som man är och hur man umgås. Alla är vi olika.
Mina erfarenheter av barn på fester är bara goda, både innan jag själv fick barn och nu. Men de beror ju på hur "omständig" man är.
Lycka till med bröllopet!
Fast då är väl jag väldigt ego då... Men jag har verkligen svårt att förstå varför man tackar nej till en bröllopsinbjudan för att ens barn inte är bjudna. Gör man aldrig något utan sina barn? En bröllopsinbjudan får du ju flera månader i förväg. Kan du inte skaffa barnvakt under den tiden? Fattar att det kan vara svårt om man har riktigt små barn eller om man reser väldigt långt för att komma till bröllopet men barn som är några år, och ännu mer barn runt 10 och uppåt kan man naturligtvis fixa någon annan aktivitet för en sådan dag. Eller är jag helt ute och cyklar?
Vill bara tillägga att jag inte heller förstår det underliga i att bjuda utan barn. Det handlar inte om ifall man tycker om barn eller inte. Det handlar om vilken sorts fest man vill ha. Jag hade mycket väl kunnat tänka mig att bjuda till bröllopsfest utan barn också. Vissa fester passar inte för barn helt enkelt.
Beror väl på hur många barn man i så fall måste bjuda. De vuxna som hade barn fick gärna ta med sig dem till vårt bröllop + fest - men totalt handlade det om 6 st barn, varav en 6-månaders bäbis. Nu valde 2 av barnen att inte komma (deras eget val - föräldrarna hade frågat dem) och så deras yngre syster som bara är 1,5 år. De barn som var med var mina två systerdöttrar som jag absolut inte kunnat tänka mig att fira bröllop utan, samt min tärnas bäbis. Ingen av dem störde utan de var bara helt underbara gullungar.
Jag kan förstå att man inte väljer att bjuda barn ifall man inte står nära dem - men jag skulle nog aldrig kunna vara utan de barn som jag älskar så högt! Då är det ju bara en glädje att ha dem med! 
Penny J, ja det kan ju finnas flera skäl till att man måste tacka nej om barnen inte är medbjudna. Är det spädbarn som ammas är det ju helt omöjligt att lämna dem och även om de är lite större så kanske de inte är vana att vara utan föräldrarna, i vart fall inte under längre tid. I en del fall måste man resa långt till bröllopet och vara borta i flera dagar och då blir det givetvis ännu svårare. Många barn har ju aldrig varit utan föräldrarna över natten.
Dessutom finns det ju en annan begränsning: man kanske helt enkelt inte kan få tag på någon pålitlig barnvakt. För många så är det ju just släktingarna som brukar vara barnvakter och är de då också bjudna på bröllopet så faller ju den möjligheten. Sedan finns det ju vissa barn som t.ex. på grund av medicinska komplikationer eller funktionshinder inte kan tas om hand av andra än de som är vana vid eller utbildade för just det barnet.
Föräldrar har aldrig någon skyldighet att lämna bort barnen om de inte vill det. Tackar de nej så måste man respektera det.
Problemet med barn på bröllop är i de fall där barnen inte är uppfostrade. Nuförtiden finns det alltförmånga föräldrar som inte sätter gränser för sina barn, som verkar tro att barn är nån slags naturkraft som inte går att stoppa och som inte behöver ursäktas.
Dessa föräldrar finns tyvärr överallt, i mer eller mindre allas bekantskapskretsar och det kan vara lite svårt att förutse vilka de är.
Jag skulle ALDRIG ta risken att ha sådana barnfamiljer på mitt bröllop. Jag skulle hata mina bekanta om de struntade i att hålla koll på sina barn så att de förstörde en ensa minut av mitt bröllop.
Mina syskonbarn skulle vara välkomna eftersom jag vet att mina systrar och svågrar har full koll på dem och att de är mycket bra socialt anpassade.
Vi bjöd inte in några barn på bröllopet och alla hade full förståelse för detta. De var trist om ett par som inte kunde fixa barnvakt men de kom till kyrkan. Vi ville inte riskera barnskrik i kyrkan och vi ville att alla vuxna skulle kunna koppla av. Våra egna barn var med under vigseln och middagen sedan åkte de hem till barnvakten och de var de nöjda med.
Efter att ha läst alla inlägg i den här tråden (och några andra liknande trådar), så undrar jag om det kanske är så att problemet inte är barnen i sig - det är föräldrarna.
Det är inga problem att ha med sig barn i kyrkan om föräldrarna går ut med det om det börjar gallskrika, kräkas eller slåss. Jag tror inte heller att det är nåt egentligt problem på festen, om man bara ser till att anpassa vissa saker (tillgång till video, TV-spel, godis, barnvakt mm) så att det funkar. Problemet är inte barnen. Problemet är föräldrar som inte respekterar brudparets önskan om ev barnfri fest, föräldrar som inte går ut med skrikande barn.. och så vidare.
