kulturkrockar

Hej jag är en tjej som är tillsammans med en mayaindian.
Nu är det ju så att han är adopterad i tidigt stadium.Så han håller på att lära sig om sin kultur,
vi har varit tillsammans ett tag och ska nu gifta oss i Juli,vi fick ett barn för ett år sedan.
Jag kan säga att man möter mycket fördomar om indianer,folk glor men det finns många av mina vänner som är jätte-posetivt.Man möter alltid folk med olika åsikter när man är tillsammans med ngn från en annan kultur.Men vi är själva jätte-lyckliga så sådana dumma människor med dumma åsikter bryr vi oss inte om längre i början gjorde vi det men inte nu.

Hej Lillan76!

Jag har varit gift med en albansk man i 4 år. Kulturskillnaderna är inte ett stort problem i vårt äktenskap. Under en lång tid förekom det en hel del missförstånd som förmodligen grundades på kulturskillnader. Numera är det möjligt att det också gör det, men det gör det ju också mellan par som är från samma kultur.

När man är tillsammans med någon ifrån en annan kultur så är det viktigt att lära sig om den personens ursprung och traditioner, alltså, fråga och be personen att berätta och var ändå beredd på att det kommer att bli missförstånd. Det kommer tillfällen då den ene tycker att den andra beter sig märkligt. Det lättaste sättet att komma den andra kulturen närmare är att lära sig språket. Genom språket kommer du att förstå mycket mer och inte känna dig så utanför. Det är viktigt att inte döma den andre, eller försöka ändra på den andre för något som kan bero på uppväxten. Och samma sorts respekt måste du få känna tillbaka, att han inte dömer dig och att han anstränger sig för att förstå dig och din kultur. En viss anpassning kommer att krävas av båda två för att ni ska känna att ni trivs, och att ni får vara er själva. När ni båda jobbar ihop så kommer ni förhoppningsvis till den punkten.

Det enklaste skulle jag vilja säga, är att lära sig om traditionerna och att lära sig vad som anses vara "dåligt/bra". Sedan vara tydlig med vad som är "dåligt/bra" för dig, och är ni inte överens så får ni kompromissa, tex vad är godtagbart och inte. Min man kommer ifrån en i hög grad patriarkalisk kultur, och det är ju något man fort förstår när man träffar en person ifrån ett annat land. Men det innebär det definitivt inte att han alltid måste bestämma.

Sen finns det saker som inte är särskilt konkreta. Det är här det största trubblet kommer. Tex i Sverige så är individualiteten hög. Alltså, man ses som en individ, och man kan vara del av en familj men man är ändå en egen person. Däremot tex i min mans kultur så är individualiteten låg, det innebär att han och hans familj är "samma".
En sak man ska tänka på är om det finns en låg eller hög kontext i partnerns språk. Svenska och engelska är språk med låg kontext och tex franska är ett språk med hög kontext. Det innebär för ett exempel att ett "Ja" i svenska betyder just ja, men att ett "Ja" på ett språk med hög kontext kan innebära: "Ja, kanske" eller "Ja, jag tror det" för exempelvis. Har man en partner vars modersmål har hög kontext när man är svensk kan man därför uppleva att han är otydlig. Och risken för missförstånd blir mycket stor så länge man itne förstår det.

Varför ställer du de här frågorna lillan76? Har du själv träffat eller ska gifta dig med en utländsk man?

hej hej. jag e tillsammans med en muslimsk kille från turkiet. jag vill bara säga att för eller senare kommer man till kulturkrockar för även om han e "modern" muslim, så tänker de på ett helt annat sätt. och som ngn skrev tidigare så e det jättebra att man läser om varandras kulturer för då kan man lättare sätta sig in i den personens tankesätt, o förstå om man ha skilda åsikter om ngt. o sen ,måste man helt klart stoppa undan sina fördommar.
Lycka till
kram Petra

jo, är så att jag är tillsammans med en utländsk kille och situationen vi befinner oss i är inte alltför lätt.

Vi har varit tillsammans i snart tre år.

Vi älskar varandra,men det är minst sagt en dans på rosor och jag vet inte hur jag ska orka kämpa...

jag kan göra en lång historia kort.

Jag är inte accepterad av hans familj pga diverse fördomar om svenska tjejer.
Det är inget jag tar personligt eftersom de aldrig träffat mig.

Saken är den att han bor hemma tills han gifter sig (med vem det än må vara...) vilket inte gör situationen för oss lättare då jag själv studerar på annan ort o bara är hemma ibland.
Då bor jag hos mina föräldrar oxå.

Svårt att motivera för mina föräldrar varför han bör vara välkommen hit om inte jag är välkommen dit.

fast mina föräldrar tycker om honom, men fördömmer självklart hans föräldrars fördomar.

Vi kämpar på tillsammans, men det präglar våran relation.

Jag vet att han älskar mig, men han älskar även sina föräldrar....

Jag möter fördomar både från svenskar gentemot HONOM och från invandrare gentemot MIG.

Det är inte utan att man blir nere ibland....

Usch, jag förstår precis vad du menar. Fördomar finns väl bland alla grupper mot andra. Det är väldigt obehagligt att bli utsatt för dem. Jag har många gånger märkt när jag träffat vissa av min mans kompisar att de haft fördomar mot mig. Det har tagit lite tid för dem att acceptera mig, men när de väl lärt känna hur jag är, så har de ändrats enormt.

En lite märklig sak är att jag träffat på mycket fler fördomar mot svenskar bland invandrare som bor här i Sverige än när jag varit utomlands. Utomlands har många accepterat mig direkt, men majoriteten av invandrarna i Sverige har det tagit tid för innan de kunnat göra det.

Jag förstår att det är väldigt påfrestande för er relation. Självklart så älskar din pojkvän sin familj. Och som du säkert mycket väl vet så ser en del icke svenskar på familjen på ett annat sätt. De måste vara lojala mot familjen och att gifta sig med en som inte är ifrån samma "grupp" är ett svårt svek. Då följer man inte reglerna. Nu vet jag ju inte varifrån din pojkvän kommer men det låter på dig som om han är ifrån en grupp som lever i diaspora. Vill ju inte göra dig mattare än vad du redan är men sanningen är att det verkar finnas ett starkt motstånd här. Hursomhelst, alla hinder kan krossas. Om ni verkligen älskar varandra så kommer aldrig hans familj att kunna stoppa er. Nu har de ju inte ens träffat dig, utan du har bara fått en stämpel i pannan där det står "svensk". Om du träffar hans familj så finns det stor chans att de ändrar mening om dig, och de kan acceptera dig. Är din pojkvän rädd för att ta det steget?

Hur förklarar han varför du inte får träffa hans familj?

lillan76
Det låter som att din kille är syrian... stämmer det?

även om det är kämpigt ganska ofta så finns det ingen tvekan om att fortsätta kämpa.

min pojkvän har inga ursäkter, utan korten är lagda på bordet rakt upp och ner.
Utan när vi vet att vi verkligen till 200 procent vill leva våra liv tillsammans, ja då börjar processen mot familjen.

För min egen del så känner jag ett lugnt pga jag vet att jag är en bra tjej etc, så jag får se det som så att när de väl träffar mig så kommer det inte finnas mycket som de ärligt talat kan klaga på.

accepterar de mig inte ändå, så har DE problem.

Om min pojkvän älskar mig så mycket som behövs och väljer mig ändå, så är jag världens lyckligaste.

Om han inte gör det, så förlorar han en mycket bra tjej och hans föräldrar den bästa svärdottern de kunnat få.och det vet han.

Kärleken övervinner inte precis allt om vi går skilda vägar jag går vidare med mitt liv med huvudet högt för jag vet att jag gjort det bästa jag kunnat.

Så det är inte det att jag inte klarar mig.Jag kan ta vad som än händer, men undertiden är det ganska hårt, då och då.
Eftersom jag inte kan påverka situationen direkt alls.

Till Love.It

Svar:ja

lillan76

Jag är själv det.. och jag förstår vilken situation du befinner dig i, det är inte det lättaste.
Tyvärr så kommer du alltid att vara "svennen" det går inte att komma ifrån.
Om du inte visar fram fötterna & gång på gång visar att du menar allvar.
För hans släktingar kommer att säga dessa ord till hin kille:
Undrar hur många killar hon varit med innan dig? Hon kommer gifta sig med dig skaffa barn så du blir bunden till henne & därefter så kommer hon att lämna dig för en annan, de tror så om alla svenskar tyvärr.

Alltså jag känner killar som har vänt hela ryggen till sin familj/släkt eftersom att de inte accepterar att hans tjej är svensk.
Först då förstår de att killen menar allvar med henne, ja då måste de helt enkelt acceptera dig. Eftersom att släktbanden hos syrianer är så starka.

Men frågan är om han är villig & göra det för dig. För hans familj hoppas iallafall på att han lämnar dig & skaffar sig en "bra" syriansk tjej. Han vet om det men orkar nog inte konfrontera dem eftersom att det blir sånt liv...

Var stark & tyvärr så måste du välja om du är villig att alltid känna dig utanför & kanske inte så accepterad som du hade blivit av en annan familj.