Nån mer 88:a?

Mina föräldrar förlovade sig efter 2 veckor, gifte sig inom 3 månader och har idag varit gifta över 32 år. Så otroligt romantiskt, eller hur?
Mamma 18 (fyllde 29 efter bröllopet), Pappa 30 år.

Men, bara för att mina föräldrar "lyckades" eller hur man skall formulera sig, betyder det INTE att jag skulle ha hittat den rätte osv i samma ålder.
Det måste ha varit bland det dummaste jag har hört. Jämför er inte på det där sättet, snälla nån.

Det känns även som en del härinne gifter sig under 20 års ålder -bara för att-, hänger ni med? "Bara för att" ha något att "skryta", säga till om. "Tänk, att jag gifte mig minsann när jag bara var ett barn"

- Det känns lite som det, nu när jag har läst igenom hela tråden.

Och det värsta därefter var väl att få höra att medelåldern på att gifta sig är 20-30 år. Ska ni använda er flitigt av statistik, kan ni vara källkritiska samt använda renhårig statistik, inte statistik i ert huvud.

Somliga härinne får mig, som är 22 år, att låta som om min ålder är redo för pension. Ni gör ju bara bort er själv när ni försöker låta så vuxna genom att klanka ned på äldre. Jag är, efter vad jag läst, 2-4 år äldre än de flesta på den här tråden.

Att gifta sig är något man skall göra med sitt hjärta, med kärlek - inte för att efterlikna vare sig föräldrar eller religion. Eller för att man skall känna sig vuxen, för då är man sannerligen inte mogen för ett äktenskap.

Ni gör som ni själva vill, oavsett ålder, gift er, skaffa barn osv. Men se för fan till att ta ansvar för det ni skapar!

*Mamma fyllde 19, inte 29.

Pesonen, och samma gälle rju även det motsatta. Bara för att man själv inte hade varit redo vid 18, 25 eller 40 betyder det inte att andra är eller tänker lika. Vi har en lag här i Sverige som säger att man är mogen att ta det besultet när man är just 18år.

Känns som att en del lägger sig i en aning för mycket. Om jag och min man skulle skilja oss efter 1år, drabbar det er negativt på något sätt?? Är ni rädd att folk ska se ner på ert äktenskap för att vi då skulle skilja oss?? Är inte ett äktenskap just mellan två personer, de två personerna och inga andra?? Är det på något sätt ett hot för ER att vissa väljer att gifta sig unga, gamla eller mittemellan??

Ett äktenskap är i grund och botten en juridisk sak. Kärleken har man ju ändå vilket som. Vi har då inte märkt någon direkt skillnad på vår kärlek för att vi gifte oss. Däremot har vår vardag blivit enklare iom att vi är gifta. Jag vet att om jag dör har min man och våra barn en bättre skonomisk trygghet än de hade haft om vi inte varit gifta. Om vi får barn igen behöver vi inte utstå den otroligt kränkande situationen vi hamnade i med vårt första barn - att behöva bevisa att jag som mamma varit trogen.

Om jag gifter mig för att kunna ärva min man, för att det är en kul grej, för att vi väntar barn, för att vi älskar varandra eller helt enkelt " -bara för att-, " som en viss sade så är det ju ändå något mellan de som ska gifta sig.

Poängen med mitt inlägg åter igen om någon fortfarande inte fattat. När man är 18år är man vuxen nog att ta sina egna beslut, om ni då ville "leva livet" (ja för man dör ju när man gift sig ) så har ni gjort rätt beslut som INTE gifte er då. Rätt beslut för ER, men kanske inte för resten av befolkningen.

Att jag för 2år sedan gifte mig är mitt val och min ensak, kommer alltid vara mitt val och min ensak. Om vi skiljer oss är det vår ensak, precis som att en 30årings val av giftermål elller ej är den personens ensak, oavsett om de träffades igår eller för 10år sedan.

Till roosa och alla andra unga brudar runt 18: Stå på er och gör det som känns rätt för just er.

Jag är en "gammal" kärring, med betoning på gammal i den här tråden, eftersom jag är 43 ;)
Jag har tre döttrar, varav två är i eventuell giftasålder (18 o 23), och om nån av dom kom till mig och berättade att de har förlovat sig och tänker gifta sig nu, så visst jag skulle först bli lite förtvivlad och ledsen och tycka att det är för tidigt och allt det där, men sen måste jag ju inse att det är deras val.

Vad vill jag säja med det, jo precis som en del av er skriver så är ju inte det roliga livet slut för att man gifter sig. Tvärtom, om man älskar någon så vill man ju dela hela sitt liv med den personen.

Vad har jag för rätt att säja något annat bara för att jag är 43, eller mamma, och tycker att jag vet bäst för att jag har levt längre och gjort mer saker i mitt liv.

Jag tycker att ni gör rätt, men ni måste också förstå att omgivningen har åsikter om det eftersom det inte är så vanligt att man vill gifta sig och bilda familj i så tidig ålder.
I dagens värld verkar det som man måste hinna resa, festa, ha flera partners innan man binder sig till en person.
Men om man träffar den rätte när man är 17-18, får man inte säja att man har gjort det för då skriker omvärlden att det är omöjligt.

Så till alla er unga brudar vill jag med hela mitt hjärta önska lycka till. Ta vara på kärleken!

HEj!! en 85:a här! Kul att höra andra som är unga!! :)

Var 20 när jag gifte mig och tyckte det var helt okej, är 23 nu.

Man kan vara hur gammal som helst och det ger ingen garanti att äktenskapet ska hålla eller inte. Det är personligheten som spelar roll.

jag ska gifta mig 6juni -06
jag är 87a...
ni som tycker det är ''fel'' att gifta sig så tidigt, varför bryr ni er?? vad är det som får folk att tro att så länge man är ung, så är det fritt fram att hacka på precis allt man gör...?? *suck*

Att gifta sig pga. mode (verkar vara en modesväng just nu) är inte rätt, tycker jag.

Oavsett ålder, vilket jag även skrivit tidigare. Jag klankade inte ned på yngre som vill gifta sig. Detta gäller alla, oavsett ålder!

Som jag skrev förut:
Att gifta sig är något man skall göra med sitt hjärta, med kärlek - inte för att efterlikna vare sig föräldrar eller religion. Eller för att man skall känna sig vuxen, för då är man sannerligen inte mogen för ett äktenskap. Att gifta sig för pengar, usch, ska nog inte ens uttala mig om den saken (tänker på scenarion likt Anna Nicole Smith)

Det känns lite som det här romantiska i det hela, det fina med att gifta sig, håller på att försvinna. Det håller på bli en jävla modegrej av det hela *usch*
Därav varför jag skrev dessa två tidigare inlägg.

Precis som det finns så otroligt många idag som skaffar barn hej vilt. Ska dock inte gå in på den diskussionen nu.

KCSMAMA:
angående det du skrev:
"Om vi får barn igen behöver vi inte utstå den otroligt kränkande situationen vi hamnade i med vårt första barn - att behöva bevisa att jag som mamma varit trogen."
- Hemskt att ni, eller ja, framförallt du, hamnade i den situationen. Kränkande om något. Från vilket håll, om jag får fråga?
Var det orsaken till att ni gifte er, för att ni var rädda för vad omgivningen ansåg/tyckte om er??
(observera att jag bara undrar)

Börjar man ens prata i ett forum, dvs. ge sig in i en diskussion, får man vara beredd att ta stötar från alla möjliga håll då smaken är som baken = delad! Alla kan vi inte tycka lika.

Att man lägger sig i en diskussion likt denna, är väl inte så himla konstigt? Eller är det bara jag som tycker så? Skriver man öppet om sig själv, ens åsikter osv. får man vara beredd på att alla inte håller med. Lägga sig i, är nog liiiite att ta i. Inte för att jag har lagt mig i, har inte skrivit något av mina 2 tidigare inlägg direkt riktad till en specifik person, så sett. Jag har gett min syn på hur jag tycker om giftermål överhuvudtaget. Jag har ej skrivit någonting om vare sig ålder och dylikt. Däremot skrev jag hur det -kändes- dvs. hur jag -tolkade- efter att ha läst hela tråden.
Men, text är lätt att misstolka. En del skriver i gåtor, inte alltid lätt. Jag skrev inte att det var så, jag skrev att det kändes som det.

Har för övrigt heller aldrig skrivit (elelr sagt) att några andras människors val av att ingå äktenskap eller ej, skulle påverka mig i något syfte så sätt. Jag tycker bara att det är så jävla tråkigt att somliga inte tänker igenom sina val. Plus att bröllop (äktenskap) börjar bli något jävla mode. Känns inte äkta då.

Ett sista tillägg:
Ni som är yngre och snart ska gifta er, får vara beredda på kommentarer från äldre. Visst, har synen förändrats i vår generation, men tänk på hur det såg ut förr i tiden. Det var inte samma normer då.

Men i det här landet får man ju inte ha åsikter som motsrider majoriteten..

Åh Läste TS-en och tänkte "men vad kul, nån mer 88:a som ska gifta sig" men kollar in i tråden och ser att det bara blivit en "rätt eller inte"-tråd

Synd, för här hade man haft nån i samma livsskede att diskutera med annars

Pesonen, jag pratar om familjerätten.