Nån mer 88:a?

Jag är ingen 88:a, utan en 80:io,...
Men jag hejjar på er=))

HEJA HEJA!!!

Ursäkta mig! Jag tillhör detta "sambofolket" och varför i hela friden skulle det inte vara lika seriöst för oss att flytta ihop som för de som inte gifter sig innan de gör det? Det är inte på något sätt mindre allvar! Alla gör som de vill med den biten, men jag tror i många fall att längtan efter att få bo tillsammans och att älska med varandra är så pass stor att man därför gifter sig tidigare, och det är inte rätt!

Jag trodde själv också att jag var väldigt mogen och vuxen när jag var 17-18 år, men har nu insett att man faktiskt inte är så mogen nu heller! Är 21 nu. Det är först när man insett det man mognat tror jag och för det andra så betvivlar jag starkt att det finns en enda tonåring som känner sig själv så pass bra att de är mogna för ett äktenskap. Det händer otroligt mycket med en själv, och det är först efter 20 man ens börjar vara den person man sedan ska vara hela livet!

En annan sak som slår mig när jag läser dessa trådar är när jag läser om de som säger att "vi inte kan veta hur mogna ni är, för att ni varit med om så mycket mer än vi kan drömma om och ingen vill höra om osv.." Det är förargande! Snälla människor, har ni så hemska saker i ert bagage så sök hjälp, jag vet vad jag talar om och inte hade det gjort mig varken mognare eller starkare som människa om jag inte bearbetat det! Dessutom, om det är trygghet ni letar så finn er själva istället för att bygga upp hela livet på en trygghet med någon annan, för det är ingen trygghet om man inte hunnit vara trygg i sig själv först!

Nu kommer säkerligen hela BT flyga i taket, men varsågoda! Detta är vad jag tycker, och säkerligen flera med mig som bara låter bli att skriva det!

menade de som gifter sig innan de flyttar ihop, imnte de som inte gör det!

En liten fråga:
Vad menar de personer som skriver att "man ska leva livet" innan man gifter sig? Kan man inte ha lika kul när man väl är gift?
Eller betyder "leva livet" att man ska prova att vara tillsammans med en massa olika personer innan man gifter sig, så att man vet vilka som finns där ute innan man väljer just en att leva med?

Jag har en jättebra idé, de som vill gnälla kan väl starta en egen tråd??

Synd att så många som har mage att kalla sig själva vuxna uppenbart inte är tillräckligt vuxna för att inse att deras åsikter inte är önskade här.

Offis

Vet inte om jag har något bra svar på din fråga mer än att det är väl olika från person till person, ALLA har ju inte behov av att "leva livet" & "leka av sig" innan man gifter sig =)

Jag HAR "lekt av mig" det har min sambo oxå gjort och jag kan väl bara konstatera att vi är båda så lyckliga att vi har hittat varandra och kan bara önska att vi hade gjort det för länge sen ;)

Måste bara säga att jag tycker att det är mer logiskt att de som är 18 och har varit tillsammans i ett par år gifter sig än de som är typ 30 och bara har varit tillsammans i typ ett år. Åldern är något som står på ens födelsebevis, men det har ingenting att göra med hur mogen man känner sig/är. Känns det rätt att gifta sig vid 18 års ålder så ska man göra det! Bara det känns rätt!

Alla har sina åsikter, varför inte respektera det istället?

Jag är 22 och ska gifta mig nästa år, då kommer jag att vara 23. V'äntar barn här i januari, en son.

När jag vet vad som känns rätt, gör jag det. Hittills har det aldrig slagit fel. Alla har sina grejer liksom. Jag och Simo har varit ett par i över 1½ år. Ganska tidigt, enligt många, gällande både barn och giftermål.

Nu är saken så att vi trivs så oerhört bra tillsammans.

Jag har varit med om en del saker i mitt liv, otrevliga som trevliga. Har fått känna på många starka stötar. Men det är inget man "mognas" av utan mer helt enkelt får ta lärdom av. Mer så att man lär sig av sina misstag, skulle jag vilja kalla det.

Vi är båda religiösa här, men gifter oss definitivt inte av religiösa skäl. Vi gifter oss för att vi båda vill och för att vi älskar varandra så oerhört.

Om jag hade gift mig när jag var 17/18? Hmm. Förmodlingen inte. Varför itne? Jag kanske var mogen för ett äktenskap då, mycket möjligt. Men jag slänger mig inte in i något förhållande bara hur som helst, som så många gör idag, tyvärr.

Simo är den första (och ende) "riktiga" killen jag har. Det känns SÅ jävla rätt. Men giftermål är något man verkligen bör tänka igenom mycket noga.

Vet inte om jag tillhör detta sambofolket, men antar att jag gör det då jag och min Simo har bott tillsammans i 1½ år. Vad beträffar den saken, känner jag många som gift sig med "icke-sambo" eller hur man skall kalla det - och de har minsann skilt sig strax därefter. Jag skulle nog aldrig gifta mig med ngn jag inte hunnit känna av hur det är att leva med innan. För då lär man sig hur den människan fungerar i sättet, dvs. bland annat vad det gäller det ekonomiska samt hur det är att leva tillsammans. En form av prövning liksom.

Men sen, går man efter statistik, som det känns som somliga härinne gör, då får man banne skylla sig själv. Bara för att 8/10 äter frukost, betyder det även att det finns 2/10 som INTE äter frukost.

Hoppas ni förstod min liknelse.

tack o hej