Så länge du känner att förhållandet går bra och att ni kan prata med varandra och ta/ge kritik utan större problem ska det inte vara svårt att flytta ihop.
Jag och pojken flyttade ihop efter cirka 4 månader, då eftersom jag tänkt flytta utomlands för att plugga och sagt upp min lägenhet (tänkt att bo hos föräldrarna över sommaren) men sedan fick jobb över sommaren i vår gemensamma hemstad. Vi tänkte då att det blir en skön grej att göra innan jag flyttar utomlands i drygt 4 månader. Vi flyttade ihop till hans 2a då. Hur som helst föll det sig så att jag inte skall utomlands längre, jag kom in på utbildning på Mälardalens Högskola och vill hellre gå där av flera anledningar (bättre kursutbud, nära kompis och uppsatspartner läser där, pojkvän skall plugga där). Så därför skall vi flytta vidare och bli sambos "på riktigt" om ett par veckor. Då i en 3a eftersom utrymmet inte räckt för bådas möbler och behov, särskilt när vi börjar plugga och behöver ha ett extra rum att läsa i.
Så till "problemen" med att bli sambos: Som tur är har jag och pojken rätt lika syn på hur man skall bo och leva. Det vill säga att vi är inte pedantiska så till den graden att disk måste fixas varje dag eller att allt skall ligga på sin plats till punkt o pricka. Den som har tid tar tag i det helt enkelt. Jag har inte märkt av att detta ställt till några problem, hittills, jag lagar mat rätt ofta för det tycker jag om och han tar större delen av tvätten rätt ofta. Disk tar vi tag i båda två och när det är dags för städning delar vi upp det som behöver göras.
Som jag skrev innan så tror jag dock att det är viktigt att ni båda kan ta/ge kritik utan större problem. Det kommer att dyka upp saker, vanor, som den andra irriterar sig på och då är det viktigt att ta upp och prata om direkt. Är det något som är väldigt viktigt för honom och inte så viktigt för dig (o vice versa) kan du ju bara lägga om vanan så slipper fler konflikter dyka upp om den saken. För oss har det varit vilken handduk man använder och hur man väljer att organisera "viktiga" papper. Småsaker, helt enkelt som går att lösa lika snabbt som de uppkommer.
Ekonomin löste vi snabbt, har ganska lika uppfattning om det också. Vi delar upp alla gemensamma räkningar (hyra, tv-licens, telefon, bredband, el osv) på hälften, han lägger lite mer till mat men vi har gemensamt matkonto och det som blir över av våra enskilda inkomster är våra enskilda pengar. Det vill säga, han tjänar mer just nu och har därför lite mer pengar över men snart är vi båda studenter och kommer ha cirka lika mycket över. Jag tror dock inte att han skulle uppskatta det om vi delade båda inkomster 50/50 och jag shoppade upp allt på väskor o smink, lika lite som jag vill shoppa upp det på hemmabiosystem =)
Suck, långt inlägg det här. Sist, men absolut inte minst, NJUT!!! Att bli sambo är något av det bästa som hänt mig. Så underbart att komma hem till någon som frågar en om dagen, krypa ihop på soffan i hans famn när som helst och att somna och vakna bredvid den jag älskar.
