Hur flyttar man ihop?

Men hur gör ni då om ekonomin tryter? Mina svärföräldrar har det ganska så knapert och bort med två tonårssöner i en trea. Sönerna har varsitt rum och föräldrarna bor i vardagsrummet. Där finns det inte minsta antydan till privat yta. Hur hanterar ni en sådan situation? Eller att bo i husvagn, stuga, tält mm? Jag tycker det känns jätteskönt att vi kan bo tillsammans på 30 kvm. Vi behöver inte oroa oss för hur det går med platsbehov om en av oss i framtiden förlorar jobbet och vi måste flytta till något mindre.

Är du säker på att ni vill flytta ihop och inte i en etta så gör så då. Men är man så orolig över det egna utrymmet tycker jag att det kan vara klokt att vänta lite. Om ett halvår kanske du inser att det känns mindre bra mellan er och är glad att din etta finns kvar. Eller så känns det helrätt och då är du ju säker på din sak. Om din pojkvän redan varit sambo och det fungerade dåligt borde väl även han se fördelen i att vänta lite. jag var den som bromsade vår ihopflytt mest efetrsom jag hade ett misslyckat samboförhållande bakom mig.

På vilket sätt är att bo i en etta som att äta fårtestiklar eller vara med i en dokusåpa?

NogGroda:
Har inte läst övriga inlägg i tråden. Men ja, jag har svårt att förstå att man inte kan bo i en 1:a tillsammans med den man älskar.

Det är bara löjligt att jämföra detta med Temptation Island eller fårtestiklar. Om du inte vill ha svar/tips så är det nog dumt att skriva inlägg på BT .

nu har ni överreagerat på mitt svar, verkligen. vad jag menade var att jag inte vill TESTA mitt förhållande - för mig är det att testa förhållandet att tvinga mig själv att minska min personliga sfär. så enkelt är det. mina jämförelser var för MIG. för MIG.. att ni klarar det har jag ingenting med att göra.

jag har aldrig och kommer aldrig att vara en människa som står ut med andra människor på en liten yta en längre tid. jag behöver ensamhet ibland. jag är sån. ensamvarg. det har inte med kärlek att göra.

självklart skulle jag klara av att bo i tält med min sötnos. det är ju inte för någon längre tid man campar.

om det blir fruktansvärt svårt med ekonomin bor jag hellre på landet i en större lägenhet än tvingas sova i vardagsrummet mitt i stan.

jag frågar för att jag vill ha svar och jag har fått väldigt många svar. men min fråga gällde INTE att bo i etta, utan HUR man flyttar ihop. det har ni som retade er säkert sett, även om ni inte kom ihåg det när ni skrev.

Nu tycker jag faktsikt att ni är lite väl hårda!

Jag och min sambo började vårt samboliv efter ett knappt halvår med att bo ihop i ett studentrum på 18m2 i ett drygt halvår och det funkade bra för oss. Nu bor vi i en trea och det funkar också bra. Men bara för att man vill ha det extra utrymmet från början betyder inte det att förhållandet är sämre! Olika personer behöver olika mycket utrymme, så är det.

Däremot tycker jag det är bra att ha ett skyddsnät. Så om ni har möjlighet att hyra ut en eller båda av era ettor i andrahand så gör det.

lij: tack så mycket! =D det är ju ungefär så det är tänkt just nu att det blir också..

Jag och min blivande flyttade ihop efter ca 2 månader, först bara på veckorna för jag bodde långt ifrån skolan och hans lägenhet var nära, det blev permanent efter 4 månader(alla mina saker flyttades över). Vi bodde tillsammans i en 1:a på 39 m2 i 3 år och det funkade utmärkt. Nu bor vi en trea och trivs lika bra, men vi är fortfarande i samma rum nästan hela tiden (lite kul). Oftast så känner man efter 5 månader om förhållandet är något att satsa på och känns det rätt kan man ju prova. Som de andra skrev, prova flytta in en av era ettor tillsammans innan ni kanske skaffar något större. Lycka till!

Sweety: ja om det räknas innan man flyttat över sakerna så bor vi ju redan ihop =) men det blir ju aldrig samma sak om man inte har sina prylar och (iaf lite av) sin smak runt omkring sig =)

Nu förstår jag inte riktigt. Hur man flyttar ihop? Menar du rent praktiskt vad man ska tänka på; adressändring, telefonabonnemang, flyttstäd, gemensam ekonomi mm eller pratar du om hur man mentalt vågar ta steget? Du får gärna berätta vad du vill ha för slags svar, för jag tror inte att svaret
"Packa ihop era saker i en flyttbil och ställ in dem i er nya bostad" är vad du vill ha :D

NokGroda, jag förstår dig! Jag är precis likadan med mitt "ensamberoende". Jag skulle heller aldrig sätta mig i sitsen att vara 2 stycken på 30 kvm. Min sambo hade just en etta innan och när vi var där så var det jobbigare med grejer och just detta att få vara ifred ibland. Det är ju inte det att det är jobbigare med kärleken.

Men jag tycker att 5 månader är snabbt marscherat. Vi flyttade ihop efter 14 månader och fortfarande upptäcker vi nya sidor hos varandra (vi flyttade ihop i december). Det är ett stort steg och jag ville inte göra ett misstag. För oss har det varit kämpigt emellanåt ändå, det är hushållsarbetet som ska delas så båda är nöjda, just detta med ensamheten (vi studerar båda två så då är vi båda hemma mycket) och övriga små vardagliga ting som vi behöver vänja oss vid. Vi är båda envisa och temperamentsfulla individer...

Jag håller med någon som ungefär tyckte som mig, dvs att vi efter 1,5 år fortfarande är i förälskelsestadiet. Vi vet inte om vår kärlek kommer att utvecklas till något riktigt långvarit även om vi självklart tror på oss idag. Nu har vi iofs köpt gemensamma möbler men med kvitton och utskrifter på att vi båda har varit med och inhandlat dem. Man vet ju aldrig...

Men som sagts innan, det är bara ni som vet när det är rätt tidpunkt.