I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

och jag mår tjuvtjockt av för fet mat. Kanske är nåt annat som är fel då.

Jag får väl ta och börja kolla innehållsförteckningarna då

Har haft kopparspiral 2 omgångar innan jag fick barn och det gick jättebra. Har forstått sen att det är ovanligt.   

Åhhh... här börjar det suga i slalomtarmen!! Igår morse hade vi -20, men imorse: -10, ett litet täcke med lätt, fluffig pudersnö. Gud, vad jag vill iväg och åka slalom!!!
Har redan börjat "smygsurfa" och som smått planera en helg i slutet av januari.
Musikern har, som alla här uppifrån, åkt slalom men inte på typ 20 år nu. Men han gillar ju att vara ute och verkar intresserad av att prova igen.
Så min plan är att vi far en helg i månadsskiftet jan-feb och så får han hyra och prova vad det är att åka på carvingskidor... Stackarn vet inte vad det är nämligen
Sen får han förhoppningsvis blodad tand.
Flickorna väntar sedan länge på att träningen ska dra igång. Det gör den idag, men vi ska hoppa denna gång och börjar nästa vecka istället.

Jag tycker det är intressant med matdiskussionerna! Blev lite sugen på att köra lite lchf inspirerat... För jag tror absolut på det tänket.. Men ett stort hinder för mig är att jag älskar klyftpotatis.. Fånigt "problem" kanske, men så är det! Fast det hindrar juh inte från att dra ner på andra kolhydrater! Hela familjen skulle absolut behöva äta mindre sånna!

Jag tror också på att dra ner kolhydraterna, kokt potatis är faktiskt inget jag ens tycker om så det är enkelt . Pasta, bulgur och bröd däremot. Jag ammar ju fortfarande så just nu ska det nog vara lite mer kolhydrater än annars.Vi kör dock middagarna utan kolhydrater ( stora tjejen får naturligtvis). Vi har småportioner med ris, bulgur etc i frysen så går det snabbt och enkelt att komplettera. Sen äter jag som vanligt vissa luncher och med mindre kolhydrater andra. Sen slopar jag allt godis och kakor hemma för mig själv (hösten var en ren orgie) och fikar enbart med andra och med måtta. Då får jag totalt lagom av allt tror jag.  Maken försöker skippa de flesta kolhydrater och går nu ner lite som han samlat under hösten ganska enkelt.

Det här med lightprodukter har jag funderat på först nyligen. Jag är väl en tjej formad av nittiotalet där allt skulle vara light och fortsätter av gammal vana. Jag har den sista tiden bytt lättyoughurt mot turkisk på mornarna och håller mig mätt längre, mycket godare är det också.

Få se då... Det var några tummar som ska hållas:

 

BS: att din resa med bromsmediciner blir så behaglig som möjligt.

 

Heloise: att mkp:t går bra och att resultaten ger er ro.

 

Herr och Fru E: för era provtagningar och bra resultat.

 

Och så lite grattisar:

 

Ingis: Hurra för plus! Stort grattis!

 

Blommis: hurra för dig på din födelsedag (i efterskott, förstås, men ändå....)

Fru Bygg: jag lider med dig när det gäller sömnen! Hoppas att ni får ordning på det snart.

 

Flamman: massa kramar till dig och dina fina tjejer.

 

Muggles: skönt att höra att det känns bra att börja jobba igen.

 

Fru Sy: jobbigt med värken. Krya på dig.

 

Lanovia: kul att det gick bra att rodda båda barnen!

 

Tack för fina recept: kopierade och sparade. (och ja, jag har också börjat tänka på att jag kanske skulle minska mängden kolhydrater...)

Det har gått bra hittills att jobba. Jag är glad att jag bara jobbar halvtid, för gosse, vad jobbigt det är att kliva upp halv sex. De senaste månaderna har jag blivit väckt halv åtta-åtta av en liten flicka som säger he-Tä! he-Tä! medan hon bökar runt i sin spjälsäng innan hon reser sig upp och börjar pilla i mitt hår.

Sömnen (min egen, alltså) fungerar bra hittills. Kanske är det ändå bra för min dygnsrytm att kliva upp tidigt. När jag ska bli av med sömntabletterna vet jag inte, men just nu spelar det mindre roll.

Depressionen håller sig i skinnet för det mesta, men ibland dyker den upp och visar sitt fula tryne och då blir det väldigt jobbigt. Framför allt avskyr jag hur jag beter mig då. Och blir genast ännu mer nere.

 

Parvlarna har mycket för sig. Ibland tar vi in en lära-gåvagn i köket och då kliver Fälga Klättermaja genast upp i den. Hon håller sig i handtaget medan Axel Knuffa-saker-framför-sig skjutsar omkring henne i köket. De har båda väldigt roligt åt det (jag också). Fast i början var det lite väl spännande. Håller Fälga verkligen i sig nog mycket för att inte ramla när de krockar med väggen? Mamma på helspänn, alla byxor är blankslitna på knäna.

Fälga har börjat stå utan stöd, allt oftare, även om det för det mesta bara händer när hon glömmer att hålla i sig. Idag tog hon två steg innan hon förvånat satte sig ner.

 

Duktiga Fälga och Axel! Blir spännande för skäggmannen om de börjar gå nu....hihihihi
Skönt att höra att det går ok med jobbandet o ja.....det är tuuuuufft att komma upp på morgonen....tycker jag fortfarande....hehehehe