BT-Veteraner

Chicita: Vilket proffsig sele! Han passar verkligen i den.

Jag har efter en massa hänvisningar vidare äntligen fått någon att brodera namnet på min älskling för hand på den 90-åriga dopklänningen. Tyget är för ömtåligt för maskinbroderi och jag har inte tid att fräscha upp mitt urgamla broderande på diverse kladdar först.

Jag har fått resultatet på DNA-testet på min hankatt. Hjärtsjukdom heterocygot. Dags att testa alla ungarna då, och hoppas på att det är fler än hälften som är fria då. Slumpen gör ju vissa avvikelser ibland, te.x. är 5 av 6 kattungar hanar.

Chicita: Tid för fotoperationen är en bra början! Om smärtrehab börjar snart så kan det ju inte skada att du börjar minska lite på de andra smärtorna innan op. När foten hämtat sig kan du säkert hoppa på nästa grupp då istället. Dessutom borde en del av träningsprogrammet gå att köra hela tiden utan att stå upp. Jag skulle inte räkna med att du kan gå på foten under sådär sex veckor efter operationen.
Kan man få sjukskrivning efter de nivåer där man är erbjuden jobb, och inte bara tidigare lön?

Soldemor: Ragdoll. De får vanligtvis HCM-problem i ung ålder om de får det. Dock inte min hankatt.

Aniara: Det finns en del forskning som tyder på att åtminstone ökningen av depressioner under vinterhalvåret (nov-april) har att göra med de låga D-vitaminnivåer som i princip alla i det här mörka och regniga landet har. Berikningarna i maten är närmast rena skämtet. Du kan ju alltid prova?
Häll i dig en hel flaska D-vitamin (25 ml) från Apoteket och se om du blir bättre inom någon vecka eller två. Den fettlösliga går att blanda med kall choklad. Billigt (typ 50 kr) och inte farligt så länge du inte tar tio på en gång. Fungerar det så borde ca 2 flaskor i månaden vara underhållsbehandling.
Doseringen är inte tagen från livsmedelsverkets eftersläpande rekommendationer utan från de artiklar som publicerats detta och förra året.
Förresten innehåller yoghurt och pepparkakor en massa nyttigheter. Mättar kanske inte så länge dock.

Jag var ute och cyklade med lillan i bärsjal. Hon verkade varm och nöjd. När jag kom in i värmen såg jag att hennes ena hand blev illröd. Hon har ju haft den i ansiktshöjd dit det blåste in lite kalluft, men de har ju så dålig blodgenomströmning i händerna att det var den enda delen som faktiskt blev kall.  Dessutom suger hon på den så den var blöt. MIn lilla älskling ska definitivt få en vante till nästa gång.

Hoppsan, Chicita. Jag hoppas att de gjorde rätt operation på din fot nu då. Jag är också nyfiken på dina andra upplevelser i vårdens irrgångar.

Daniiel: Det där med att graviditet inte är en sjukdom är för de flesta skitsnack. Jag känner ingen som inte åtminstone en del av graviditeten haft besvär som normalt sett klassas som sjukdom. Själv har jag aldrig knaprat så mycket tabletter som under graviditeten. Man måste bara kolla att de funkar för gravida först.
 www.janusinfo.se/Beslutsstod/Lakemedel-och-fosterpaverkan/, FASS är värdelöst på det. Omeprazol går bra.
Har du ett foglossningsbälte? Hjälpte rätt bra på mig, i alla fall i början. Funkade framförallt bra mot ländryggsvärken.
Vill du ha så vet jag ett antal ställen där de säljer snygga mammakläder på nätet. Jeansen var klart svårast att få tag i.

Soldemor: Jag har börjat ställa ut så smått. Min honkatt fick ett certifikat och gick vidare till bästa honkatt-finalen på första försöket så jag hade tänkt se om hon kunde bli champion på någon dubbelutställning nu i höst. Då fick jag en kull ungar som ju spolierade alla planer i den stilen. Men i vår förhoppningsvis. Snowstars: Vad kul att det känns bra med studierna! London låter trevligt. Jag har bara varit där en enda gång, trots att det ligger så nära. Men vi funderar på att åka till Goa med Lilla älsklingen ganska snart. Lagom varmt och sjukdomsfritt - och billiga sistaminuten biljetter.

Soldemor: Jaha, det är så man ska göra för att bli DSM. Inte hålla på och strula med meriterade föräldrar, stamtavlor och annat.
Min Snöis betraktade först ståhejet med upphöjt lugn. Jag satt med burdörren öppen och kliade henne bakom örat, läsandes en bok. Men efter första visningen lade hon sig i sanlådan och tjurade. Så mycket för mitt badande liksom. Fast det gick ju rätt bra ändå.

Chicita: Det finns en anledning till att ett bra narkosmedel inte bara bedövar utan ger minnesförlust också...

Det där med att sköta allt intimt från en säng i korridoren, ja överbeläggningar är ett gissel. Även om en och annan landstingspolitiker samt sjukhuschefen med ja-sägare påstår att patienterna inte kommer att drabbas.

Fast jag fick en patient som verkligen borde åka hem från akuten att faktiskt göra det också genom att hota med att hon skulle hamna i korridoren. Inte dagrummet, förrådet eller något annat soft ställe.  Helt sant i och för sig, men jag hade nog verkligen försökt få till en lugn vrå om det inte vore så uppenbart att hon bara behövde fylla i sina diabeteslistor lite bättre och gå på de bokade återbesöken.

Du kanske skulle talat om för svågern att man inte kan påverka sin läkemedelskänslighet bara för att man VILL. Med tanke på att du verkar svårsövd så är det inte omöjligt att det är många fler läkemedel som du egentligen skulle behöva dubbel dos av för att få normal effekt. Det går att göra tom gentester på sånt men det används tyvärr sällan i klinisk praxis.

Chicita: Om choklad + Coca Cola har samma effekt som Diklofenak vet jag vad jag skulle välja.

En kompis till mig genomförde inte de kontrakterade passen som akuthyrläkare - för att det var för många vårdmissbrukare i den hålan. Jag är inte lika känslig på den punkten och övertog hans nio 16-timmarspass, varpå jag kunde betala bröllopsresan.

Överhört från en dikterande kollega på akuten (samma håla).
Patienten vet inte varför hon är här. Hon har inte ont någonstans. Mår inte illa. Säger åt henne att komma tillbaka om hon får ont någonstans. Diagnos: Z00.0 Allmän undersökning

Fast de som har dåligt samvete för att de kommer i onödan är sällan de som faktiskt kunde gått till sin vårdcentral imorgon. Och om en patient redan har provat en medicin och säger att den inte funkar så tycker jag gott att man kan lyssna och försöka hitta på något annat.

Risifrutti?

Chicita: Hmmm. Man kan ju tycka att de borde kunna förklara operationerna förståeligt för någon som är så insatt som du. Om de inte ändrade prioriteringarna i sista sekunden eller något. Den där avlastade nerven, gjorde den ont tidigare eller gav den "bara" domningar? Vi hoppas i alla fall på att operationen faktiskt gör dig bättre i slutändan.

Om det ser ut som tygstycken man drar isär har du svullnat ordentligt efter operationen. Det brukar hänga samman med att det gör mer ont. Hoppas det bara är du som har en tendens att svullna och ingen komplikaition (typ infektion) inblandad.

Är du en så'n där person som ser oförskämt pigg ut trots att du har förskräckligt ont? De brukar ha svårt att bli tagna på allvar i sjukvården. Själv undrar jag vem den fräscha personen i spegeln är när jag har influensa.

Soldemor: Så fin hon är! Jag förstår prisskåpet. Skogisen(?) var också vacker, speciellt den praktfulla svansen.

Aargh! Jag skriver väl om mitt långa inlägg då. Chicita: Då förstår jag varför de proriterade nerven framför den ömmande knölen. Men de ska väl ta den också senare eftersom de pratade om den?

Snälla Chicita, gör dig själv en tjänst och visa exakt hur ont du har. Allt som gör ont. Även "normalt" ont. (Inget ont är normalt.) Läkarbesök är inte rätt tillfälle att visa din väl uppövade smärttålighet. Innan läkaren kommer, tänk igenom allt som gör ont med början från tårna och gå uppåt. Välj sedan ut den/de punkter du tycker är viktigast att de blir omsedda idag. Totalgenomgången är ändå viktig för att ditt uttryck ska spegla verkligheten.

Dessutom kan långvarig smärta få smärtsystemet att gå i spinn och signalera även smärta som inte "finns" (wind up-fenomen). Det låter som om utredningen visat att du redan fått ett överkänsligt smärtsystem. Det är liksom lite lättare att få det att lugna sig om man inte har en massa "riktig" smärta som triggar det hela tiden. Så se nu till att visa hur ont du har så de försöker få bort så mycket som nu går att åtgärda. Och justera (upp) medicineringen. (Har du testat långverkande morfin i låg dos än? Nej, trodde väl det. Det finns fortfarande bra grejer kvar. )

Du tror inte att distriktan har gått i samma fälla som alla andra? Att om du inte mer än gnyr litegrann så har du egentligen inte särskilt ont. På min man kan man ta bort födelsemärken på ryggen utan bedövning. Det gör faktiskt inte ont på honom. Det finns ju sådana människor också. Om det gjort ont vid stygntagning tidigare tycker jag du ska se till att få Emla-salva nästa gång. Du får väl förklara att du har tröttnat på att vara så förbaskat härdig och vill ha tillgång till den smärtlindring som ändå finns.

Fast du är ändå inte värst i klassen. Jag har träffat en kvinna som låg döende med näsan blå av syrebrist. Hon skämtade med ronden...

Slut mästrande föreläsning.

Syster Björn.
Och "positivt" betyder vanligtvis något dåligt. Då har man har hittat något.

Chicita:
Nej det där med smärta överallt är inte helt lätt. Det låter ju som om du redan försökt komma till rätta med problemet. Du kanske skulle klaga som om "någon som förstår" redan ställt rätt fråga? "Nu gör det ondare än på förra stället du klämde." Men glöm inte att se lagom lidande ut från början.

Rätt använt har morfin oförtjänt dåligt rykte och god smärtlindring är ett bra komplement till sjukgymnastik. Det finns svaga långverkande (= jämnare effekt och mindre biverkningar). Om man avpassar dosen så att man blir av med smärtan men inte får någon kick alls så är det inte vanebildande, mentalt sett.
När smärtorna sedan minskar, minskar man dosen motsvarande, och då blir nedtrappningen inget problem.
Träningen kommer förhoppningsvis att få ned smärtorna en del. Morfinet kan samtidigt hjälpa till att "bryta genom vallen" så att ditt upptrissade smärtsystem övertygas att lugna sig lite. Sedan kan man trappa ned i lugn och ro och förhoppningsvis få en underhållsdos som är mycket mindre än den man började med.

Emla innehåller en nära släkting till Xylocain. Man tar den smidigaste distributionsformen. Sköterskan verkar vara påläst/självständig nog att anpassa stygntagningen och smärtlindringen.

Såvitt jag vet är ingen helt resistent mot ALLA smärtstillande/narkosmedel. Tom du somnar ju efter en extrados narkosmedel. Svårt däremot att veta vilka substanser/mängder du blir hjälp av. Speciellt när du träffar ytterligare en ny stressad läkare på akuten. Hoppas de så småningom kommer fram till något som fungerar i din utredning.

Skönt att du har en bättre vårdcentral nuförtiden!

Aniara4: Jag har också gått till akuten för urinvägsinfektion. Precis efter att stans sista apotek hade stängt (skriver ju egna recept) blev jag vansinnigt kissnödig - konstant. Efter en lång halvtimme i kö övertalade jag "kassa"sköterskan att ge mig några tabletter så att jag klarade mig till nästa morgon. Att sjukdomen i sig är tämligen ofarlig betyder ju inte nödvändigtvis att det är så lätt att vänta till imorgon.