BT-Veteraner

... och det andra, gjort i metall: blåsvart/vitsilver. Några åsikter?

Chicita: Kan du inte få nya knän?(Axlar är ett besvärligt elände.) Visserligen är du ju rätt ung men knäproteserna blir ju bara mer och mer hållbara och några maraton hade du väl knappast tänkt ägna dig åt ändå. I värsta fall kan det vara värt att byta ut protesen om 20 år.

Min tilltänkta ortoped-ST lär inte komma förrän i vår, jag är mycket välkommen att söka. Inget vik-behov nu i höst. Visserligen har ansvarig helt rätt i att det borde sammanfalla praktiskt med att jag återgår till jobbet efter föräldraledigheten men jag hade mycket gärna haft på papper att tjänsten är min.

En kull (sex stycken) oplanerade ragdolls har fötts. Modern till kullen vi fick i våras efterlöpte för tredje gången(!) och var instängd, men en dag satt hon plötsligt utanför ytterdörren och ville bli insläppt i sällskap med vår hankatt. Tur i oturen att de är födda helvita och därmed rasrena. Jag slipper helst försöka skänka bort små söta bondkatter.

Chicita:

Du kan ju inte vänta tills du blir 65 "för att knäna säkert ska hålla resten av livet"! Du har ju ett liv att leva fram tills dess. Det där med att gå ned 20 kg är något jag hört förr av luttrade distriktsläkare, men hur skulle du kunna gå ned 20 kg när du inte kan röra dig ordentligt? För att avlasta ett par knän som var utslitna redan vid 16 års ålder?!? Efter knäprotesoperationer ska man inte gå nämnvärt på kryckor. De snabbaste jag har erfarenhet av höll på med trappträning efter tre dagar. Ta och plåga din ortoped lite! 

Ja, när din fot hämtat sig efter operationen alltså. Där kan möjligen kryckorna vara ett problem, men i värsta fall får du sitta stilla mycket  i sex veckor och gå upp ytterligare något kilo. Beroende på hur långa köer ni har för knäproteser kan det vara värt att bli ställd i kön redan nu.

Dina axlar verkar inte vara mycket att göra åt, men resten finns det faktiskt hopp för! Det finns tom fingerledsproteser, men jag misstänkter att vare sig du eller din läkare tycker att det är värt att operera om du inte har mycket ont av det.

Mitt "problem" är att jag inte tycker om ljusrosa (rent generellt) och skulle ha svårt att sätta det på vare sig pojkar eller flickor.  Å andra sidan vill jag heller inte gärna förklara för alla i hela barnets liv att det VISST är vår lilla flicka på fotona trots att dopklänningen har ett vackert ljusblått band (om vi nu får en flicka). Det finns alltså två band att välja mellan till den 100-åriga dopklänningen. Kanske skulle köpa ett nytt eller skippa det helt?

Å ena sidan är rosa bara en färg. Å andra sidan blir barn bemötta annorlunda av andra vuxna om de har en massa rosa på sig, speciellt i kombination med rysch-pysch. Hur man än vänder sig har man ändan bak.

Kul camo-tyg förresten!

Det blir så vackra kontraster till spetsen i klänningen med ett band inträtt så jag tänkte spontant grönt eller rött. Lila kanske inte vore så dumt heller. Gult är fint men blir lite blekt mot det vita i det här fallet. Nåja, jag måste ju i alla fall både föda barnet och diskutera med maken innan jag köper något.

Idag måste jag ändå till en tygaffär eftersom jag lovade att sätta en lapp i rätt färg på min mans barndomssnuttedocka innan jag får "förmånen" att tvätta den rätt trasiga och smutsiga grejen. Jag väljer att se det som charmigt. Plus att se om det någonstans i sta'n finns några utdragbara trådbackar som går att få in i våra platsbyggda garderober från 50-talet - med fyra olika bredder förstås. Om man får tro hur de såg ut från början så tänkte de sig att man hänger upp kläderna till 80 % och nästa ägare fortsatte så.

Chicita: Tygerna verkar fina och priserna också. Jag har ytterst sällan haft problem med internetbutiker. fodrade jackor... Du kör rätt avancerat du. Jag önskar jag kunde sy kläder själv så jag får dem som jag vill ha dem när modet är mot mig, men jag brukar få slita ganska många timmar för varje plagg som sitter hyfsat. Generellt sett är jag ganska händig men det känns som om Murphy's lag är framme ofta så fort jag sitter vid symaskinen.

Nu har vi i alla fall varit på Bauhaus och köpt 3 m2 kakel. Det blev till slut typ nr 1 (min favorit). Men egentligen tyckte vi ju att båda sorterna var fina. Det lutar också åt att det blir granit på baksidan av körsbärsträt. Ska bara kolla med firman hur mycket de vill ha för ett par tilläggsbitar.

Nu har jag också fått till stomme och lådor till en full garderob. Dvs: Vi har nu någonstans att göra av bebiskläderna och joxet runt omkring. Det kändes lite löjligt att ha dem i påsar när vi hade fyra nästan tomma garderober hemma.

Snowstars: Jag brukar bada i ett par svarta trosor och svart BH om det kniper. Men kändes det drygt från början så kanske det inte var värt att krångla för.

JAA!!!
Beviljad kejsarsnitt.  De fick dock inte tag i koordinatorn på hela dagen så exakt dag och tid meddelas senare. Det lär i alla fall bli snart eftersom förlossningsläkaren konstaterade att jag redan börjat mjuka upp mig lite.

Aniara4: Aldrig kul att sova för lite. Hoppas du lyckades ha roligt ändå. Min yrsel har helt försvunnit eftersom blodtrycket stigit de sista veckorna. Egentligen är det en orosfaktor för gravida men inget hinner hända så här sent i alla fall, så jag är bara glad.

Tiden för snittet är inte förrän på måndag. En veckas väntetid är inte mycket när det gäller planerade operationer förstås, men det är trots allt dagen efter förväntad förlossning (även om förstföderskor har en tendens att gå över tiden).  Allt lugnt än så länge så jag hoppas på det bästa. Jag var tom ute och pressade konditionen lite på cykel igår. Adrenalin kan dessutom få en att gå över tiden - två flugor i en smäll. Och annars får jag väl bli en RIKTIGT besvärlig patient och kräva halvakut snitt om förlossningen sätter igång innan måndagen.

Det känns i alla fall skönt att ha det beviljat i god ordning och kunna planera därefter. Foglossningen har blivit sämre de senaste dagarna så jag har gått från fulldos Alvedon till fulldos Citodon. Så smidigt att kunna skiva ut det åt mig själv!

Garderoben är fylld, vaggan bäddad och BB-väskan iordningsställd. Snart ska jag få möta "Lilla livet".

Daniiel: Bebisen förväntas väga 4,6 kg och utgången är lika stor (liten) som vanligt...
Förkylningsvirus som ger gallstensliknande smärtor? Låter konstigt i mina öron. Annars finns det ju annat i närheten som kan krångla: Ärrbildning i de kvarvarande gallgångarna, leverproblem etc. Å andra sidan borde sån't synas på proverna som jag verkligen hoppas att de tog (leverstatus). Eller så är det bara något besvärligt som egentligen ligger i tarmarna och råkar härma gallstenssmärtor och sedan försvinner spårlöst. Man vet aldrig riktigt i magtrakten men vi hoppas på det bästa.
All sorts nätverk på vår andra dator har säckat ihop också. Vi hoppas på att ett nytt nätverkskort för 200:- ska fixa det (håller tummarna).

Chicita: Min man kör GI light sedan länge. I praktiken är det hans enda chans att vara mätt längre än en timme i taget - sitt BMI på 19 till trots. Chips och choklad verkar försvinna ut genom porerna, liksom mättnadskänslan.
Teoretiskt tycker jag att 5:2 låter rätt sunt. Du får återkomma och säga hur du tycker att det känns!
Bra att de tar ett helhetsgrepp på dina smärtbesvär! Det som inte går att laga måste man ju leva med, på ett eller annat sätt. Du får väl ta en extra Arcoxia för att indra vad sjukgymnasten/läkaren ställde till med. Lycka till!

Daniiel: Mja, uppenbarligen så går det ju ganska ofta bra med så stora och många gånger vet man inte ens om det i förväg. Men i princip alla risker jag kan räkna upp fördubblas och jag tyckte inte att 70 % chans att inte få bestående men (typ 20 år)  lät särskilt betryggande.
En del verkar tro att bara för att man har en sjukdom så kan man inte ha en till. Om infektionssymptomen ger med sig utan att magbesvären gör det så gå tillbaka!

Högvis med sjuklingar här! Knäbesvär utan hiss låter inget vidare, Aniara4.Jag äter en massa Citodon för foglossningens skull men det är enklare att ta det med jämnmod när jag vet att det kommer att minska from måndag. Än så länge håller sig magen helt lugn så jag börjar hysa gott hopp om att inget händer innan dess. Jag tänkte ta och åka och handla innan fredagsrusningen börjar. Glömde helt bort att mannen tog bilen till jobbet för att snabbt kunna ta sig hem och hämta upp mig om förlossningen skulle sätta igång trots allt. Chicita och Daniiel: Ibland blir jag så trött på en del kollegor... Det är inte alltid man kan göra så mycket men man måste se efter vad som faktiskt kan göras - och alltid ta patienten på allvar! Det är frustrerande att sitta hemma vid sin dator och uppmana folk att säga vårdpersonal att göra sitt jobb. (Även om jag fick hålla masken för att ge ett seriöst bemötande till kvinnan med en numera nästan bleknad liten hudrodnad som kom  till akuten fredag kväll. )

Snowstars: Blandade rotfrukter inskickade i ugnen med en liten gnutta getost och rosmarin på tycker jag är gott.
Matig pannkaka med extra mycket mjöl (till sockerkakssmet-konsistens) och lite ost/skinka/tomat/"vad man nu har hemma" i, kanske?

Snart är min man hemma och min hela helgen. Är det inte egentligen något fel på en om man fortfarande är barnsligt glad över det efter efter fyra år? Synd att vissa... trevliga aktiviteter... kan påskynda förlossning så vi får nog ta det ganska lugnt ändå. Vad jag tjatar om barnafödande, ja ni märker vad jag tänker på för tillfället.