• Anonym

    Hur reagerade er familj? Reagerade de alls??

    Förra veckan berättade vi för m2b's mamma, man och hans mormor att vi ska gifta oss i höst. Reaktionen blev i stort sett "jaha." Vi vet att hans mor o hennes man ibland har svårt o visa spontana känslor (bl.a. Beroende på att de båda är fd alkoholister, de har alltså mkt svårt med vissa "sociala saker"). Detta förstår vi så vi lät dem "smälta" nyheten och berättade inget mer då ingen frågade ngt heller. Idag var de här o firade m2b som fyller år. Inte ett ord om stundande bröllop. Ingen av hennes söner har varit gifta förut så detta borde väl vara av intresse? Jag kommer bra överrens med dem alla så jag tror inte det är ngt sån som ligger bakom deras "ointresse" heller. Vi valde därför att inte ta upp ämnet idag. Är det vi som är känsliga? Är det så att det egentligen bara är för själva brudparet som bröllopet är intressant? Hur har era släktingar reagerat? När de åkte idag frågade jag m2b om han tror att hans mamma skulle vilja hjälpa till på den stora dagen, då svarar han ledsamt: "Det kanske hon vill, men jag förstår inte varför de inte vill prata om det..." Mitt hjärta brast av att höra hur ledsen han är av detta..

  • Svar på tråden Hur reagerade er familj? Reagerade de alls??
  • Anonym (Nobel lady)

    Vi fick väl också ett avslaget "jaha" av våra föräldrar, främst m2b:s när vi sa för ett par år sedan att vi planerande gifta oss följande sommar. Nu blev det bröllopet inte av då, utan framflyttat av olika själ. Men det har aldrig varit "tjoho" "va kul!!" eller liknande. Nu har det mer gått över till "bara få det gjort" attityd. Kompisar däremot är mer intresserade av ett framtida bröllop mellan oss är våra föräldrar, vilket är ju alltid något.

  • Anonym (Kluven)

    När min mamma såg våran vigselbekräftelse(hade inte tänkt berätta förrän senare för henne) så reagerade hon med att säga att hon skulle bli tokig om vi genomförde det och en massa annat negativt som jag inte riktigt lyssnade på. Det gör en ju ganska besviken faktiskt. Men samtidigt har de vänner jag berättat för(och lillasyster) reagerat med glädje och gratulationer så det gör ju hela saken lite bättre.

  • Anonym (blivande)

    Min m2b mamma reagerade med ett "varför då?" medans hans far blev glad. Min familj blev jätte glad men vi har en annan relation än vad min m2b har med sin. Fråga om hon vill hjälpa till det kan nog vara något hon vill. Men i längden tror jag nog att det är brudparet som tycker det är roligast och väntar sig större reaktioner än vad man får.

  • frkmaria

    Jag tror det beror mer på personer än på själva nyheten i sig. 
    Min mamma började gråta av lycka. Skickade ett långt mail till mig (vi förlovade oss utomlands) om hur glad hon var för min skull och när vi kom hem ordnade hon en jättefin förlovningsmiddag. Mina syskon sa väl grattis men mina vänner har varit mer överväldigade.
    Min sambos familj däremot har ju sagt grattis men inte riktigt haft den där överraskade "gud vad kul" även om jag tror de tycker om mig och tycker det är roligt. Fick dock kramar för första gången av hans systrar iom grattiset till förlovningen så det är väl så, det är ju inte så att de inte tycker det är kul, utan mer att de reagerar så! :)
    Sen vet de ju inte att vi planerar bröllop så nära. Min familj har ju förhört oss mer om det och är mer nyfikna. Men jag tror inte de heller tror på det riktigt förrän de får se inbjudan! ;) 

  • Anonym (suss)

    Vad ledsamt. Stackaren. Men hur reagerade din familj då? Din mamma o pappa? Bättre hoppas vi. Tycker de verkar konstiga som inte ens säger grattis! lr vad kul! Det gör man väl när det är ens barn. Gläds med dem. Vare sig man är alkis eller ej så är det faktiskt ingen ursäkt för att man får uppföra sig hur som helst...

  • JW2014

    Samma dag som min sambo friat så ringde vi till alla och berättade att vi var förlovade  och skulle gifta oss nästa vår. Min mamma grät, skrattade och började genast planera. Min sambos föräldrar grattade oss och dagen efter fick vi blommor, choklad och champagne av dom. Vi fick en väldigt överväldigande uppvaktning av alla.

    Alla var possitiva. Jag tror att det kan bero på att vi har det väldigt ordnat och bra omkring oss. Ingen kan se några hinder eller svårigheter och "alla" förväntade sig nästan bröllop snart. Vi är 30 år, inga barn och aldrig gifta tidigare. Vi har köpt vår gård, har bra jobb och god ekonomi båda två. Dessutom så grälar vi inte och många påpekar att vårt förhållande verkar väldigt kärleksfullt.

    Kanske kan eventuell kyla bero på ex: om paret är unga, har trasiga äktenskap bakom sig, gräla ofta, har dålig ekonomi eller inte varit tillsammans så länge. Det kan kanske vara sådana saker som kan göra människor försiktiga i sina gratulationer. Jag tror även att folk tar det försiktigt i sin glädje om paret kanske berättar "vi ska gifta oss om två år" eller om paret har förlovat sig tidigare med andra partners. Detta är bara spekulationer, men det kansek ger en lite idee om vad det kan handla om

  • Chicita

    Det blev inga stående ovationer, champagnekorkssmällande eller glädjetårar här heller Flört

    Pappas sambos kommentar var "jag är nog sjuk den dagen" och pappa blev lite vit i ansiktet.
    Vi är båda vuxna, över 35 när vi berättade att vi skulle gifta oss - över ett år senare), inga kraschade äktenskap, problem eller liknande. Våra föräldrar är helt normala varmhjärtade människor.
    Men oftast ligger det ju så långt i framtiden så att dom har inte riktigt möjlighet att ta in det... Det är ju inget som "händer i morgon" liksom...

    Att vi fick de reaktionerna från pappa och hans sambo hängde ihop med vårt tema och att jag ville att pappa gick in med mig (passade in i temat - annars föredrar jag den svenska versionen med gemensamt intågande).

    Mamma var orsaken till att vi satte ett datum. Hon var väldigt sjuk i MS och KOL så vi ville försöka hinna innan hon gick bort. Så där blev det mer ett utpressningsmoment för att övertala henne att gå med på att läggas in på vårdhem då hon säkert inte skulle överlevt ett halvår om hon fortsatte att bo hemma med bara hemtjänst.

    Makens föräldrar fick veta efter hans bröder eftersom vi frågade om dom ville vara marskalker på en middag som makens mellanbrors sambo hjälpte oss fixa (hon var min ena tärna). Brödernas reaktion var väldigt glad, men inte sådär "woohooo"-glad som man ser på film...
    Makens föräldrar svarade typ "jaha, ojdå vad roligt... är ni kaffesugna eller ska vi ta te och smörgås direkt?" Flört

    Men alla var inblandade och hjälpte till att få dagen att bli så bra den kunde.
    Och på bröllopsdagen var dom verkligen taggade och tyckte att det var jättekul Solig 

  • filibustern

    vi kommer inte berätta något förrän inbjudan går ut. då får alla veta. men jag hoppas att vi får bättre reaktioner än när vi förlova oss, då blev det "jaha"-reaktionen :P men jag gissar att dom blir överraskade och väldigt glada (speciellt min sambos mor, som bara har ett barn) när dom får inbjudan. längtar speciellt tills jag får samtalet från min äldsta syster som, en dag inte så längesen, skrattade och sa retsamt: "å du tro att ni kommer gifta er?!!?". you'll see dear sister, you'll see. :P (kan ju tillägga att vi varit ihop i drygt 8 år, förlovad i 4år, dock har jag varit "giftaslovlig" i bara knappt 5år:P)

    MEN kan skriva imorn då jag frågat min tänkta tärna, hur hon reagera^^ 

  • Trattkantarellen

    Hmmm, så tråkigt...
    Vi har fått jättebra respons från bägge släkter, bortsett ifrån någon enstaka kommentar om varför vi ska ha ett stort bröllop, "det är väl bara att rymma till Las Vegas och gifta sig..."
    Till saken hör att både mina och m2bs föräldrar rymde iväg och gifte sig utomlands i hemlighet, men det är verkligen inte min grej, jag vill ha ett stort bröllop!
    Men jag hoppas att ni får bättre respons när det närmar sig istället! 

  • TheD

    När vi berättade för min familj så börjades planeringen och pappa skulle skriva ett tal, syrran var tärna och mina föräldrar var värdpar. Men inget negativa saker, bara positiva :) makens morsa fick veta när inbjudan kom...tyvärr blev hon ju bjuden. Tycker det är tråkigt att ni får reaktion med "jaha". Sen finns det väl ingen anledning att prata om bröllop hela tiden, blir otroligt tjatigt ;)

  • stormhelen

    Vi fick också ett ganska så svalt mottagande när vi berättade för våra föräldrar.


    När vi började vår planering inför bröllopet så tog de sällan upp ämnet, ibland så frågade de hur det gick med bröllopsplaneringen.


    Jag tyckte att det var lite tråkigt med det svala intresset, men det betydde inte att de inte var glada att vi skulle gifta oss snarare tvärt om såg de fram mot det stundade bröllopet. Att de inte visade några större känslomässiga uttryck inför bröllopet berode snarae på att  de inte brukar visa så starka känslor över saker + att giftermålet är ju något som är större för oss då det var vi som skulle gifta oss och inte de.


    Så även om jag tyckte att det var en smula tråkigt med det svala intresset så förstår jag att bröllopet inte var lika stort och betydelsefullt på samma sätt för alla andra som för mig och min man.


    När man är mitt i planeringen så känns allt mycket större än vad det egentligen är.


     


    Ibland kan det lätt bli att man gör en höna av en fjäder. T.ex. att man inte lyckats få fram vigselprogrammen av en eller annan anledning, vilket man då tycker är en katastrof. Men ingen lider nöd på det och bröllopet blir jätte lyckat iaf.


    Nu har ju just detta exempel inget att göra med vad du TS frågade om, men det jag ville få ut är att man som brudpar kan förstora upp saker ibland i onödan.


     


    Ett svalt intresse behöver inte bero på att folk är ointresserade eller sätter sig mot bröllopet, det kan bero på andra saker.


    Som du sa så brukar de inte visa känslor så mycket och har kanske svårt att göra det.


    Man ska ju inte ändra på folk bara för att man vill få en specfik reaktion på de nyheter man har att berätta. Flört


     


    Men om ni verkligen tycker att det känns jobbigt så kanske ni kan försöka prata med dem och fråga hur de känner över att ni ska gifta er?!


     


     

  • Red Lion

    Våra familjer blev nog glada för vår skull och sa grattis, men det var inget översvallande. Det var inget vi hade förväntat oss heller eller blev besvikna över, ingen blev nog överraskad eller så då vi varit ihop så länge. :) Tror inte vi pratade så mycket om bröllopet heller, förutom med en vän som ville veta allt, hon var nästan mer exalterad än vi över vårt bröllop.. ;) 
    Tror många förväntar sig för stora reaktioner från omgivningen vilket denna inte ofta lever upp till, utan att för den sakens skull vara elak eller missunnsam. Men ett grattis kan man kosta på sig tycker jag, då man ju förstår att det är nåt paret vill och är glada för, även om man själv inte skulle tycka det var en big deal.  Men det kanske hänger ihop med deras tidigare problematikmsom du beskriver.

  • 2014maj

    Vi fick inte heller nån större respons, tror inte de handlar om att nån tycker vi gör fel eller missunnar oss utan att i vårat fall så ses de mer som ett naturligt steg och ingen är nog särskilt förvånad utan har mer väntat på att de skulle komma.

    Vi har varit ett par i fem år, förlovade oss för två år sen, skaffade hus för 1.5 år sen och fick barn för ett år sen så jag hade nog blivit mer förvånad om nån hade skrikit: "-VA!!!! Ska ni? Va rooooooooligt" och börjat gråtaSkrattande 

    Inte ens nu i dagarna när inbjudan kommit ut har vi hört så mycket, däremot VET jag att ju mer vi närmar oss så kommer både våra föräldrar och vänner att ställa upp och hjälpa till med allt som vi kan tänkas behöva. Jag är också ganska säker på att när vi väl stå där och ska vigas så kommer känslorna och tårarna även komma för gästernaFlört  

    Så nej, att ni inte har fått en större reaktion behöver inte betyda nåt!

    Lycka till!!

  • Sezzie

    När jag & min m2b förlovade oss för 2 & 1/2 år sedan så sa min mamma & styvfar inte ett enda ord om det. Mamma verka jättesur om jag ska vara ärlig. Min lillasyster var den ända som nyfiket frågade lite. Efter ett par veckor börja styvfar fråga lite (han brukar vara nyfiken egentligen) men min mamma ha ALDRIG nämnt något. (Nu har jag ingen kontakt med min del av den släkten så att vi ska gifta oss vet de inte)


    M2b släkt blev gladare när vi förlovat oss, även om det inte var wow grej liksom. Nu har vi börjat planera bröllop & de ända vi berättat för är tre vänner som ska vara tärnor & bestman. Alla de blev jätteglada & har frågat massor & vill mer än gärna vara med & planera så det känns underbart!

Svar på tråden Hur reagerade er familj? Reagerade de alls??