Min sambo vill inte ha barn, ska jag stanna kvar?

Precis!

nu har inte jag läst hela tråden.. men håller med några ovan att ni är unga o han kan absolut ändra sig. dock tycker jag det verkar otroligt segt att vänta år på att någon kanske skall ändra sig, någon som verkar helt övertygad nu. du har ju noll garantier och kanske bara slösar bort ditt hopp och tid. 

i amelia för något nummer sen ställde en tjej i 30-års åldern samma fråga då hennes kille hela tiden skjuter på beslutet och svaret hon fick var att det är "GRYMT att vela bort sin tjejs fertila år" och jag håller verkligen med.. du lever bara ett liv,

hoppas det löser sig och du får det du vill! 

Allt annat är väl redan sagt så jag har en sak att tillägga. Skaffa hund eller katt! Alla ska vara så hysteriska med sin barnlängtan. Ska det hända så händer det. Dessutom tycker inte jag att det är något en 20-30 åring behöver hetsa kring, det finns tid.

Jag kan inte fatta hur så många kvinnor resonerar sådär! Den bästa tiden att "skaffa" barn är mellan just 20-30år. Varför ska inte tjejer/kvinnor i den åldern få längta efter att bli mamma?

Vi hade faktiskt upp detta till diskussion under midsommarafton, då vi hade en vän som snart är färdig läkare med i sällskapet. Han sa att det är något dom pratat om, att kvinnor idag väntar alldeles för länge med att försöka bli gravida och att det är ett problem. Många kvinnor har idag själva ingen aning om att tiden är begränsad, att fertiliteten minskar och ganska tidigt, att det sedan kan bli svårt att bli gravid och blir man det, så är riskerna för komplikationer för både barnet och mamman mkt större.

Nej, jag tycker absolut inte att man ska sopa sin barnlängtan under matta tills man är i 30-års åldern (30år och uppåt), för det kan ställa till det en hel del.

Och bara för att man vill ha barn, så betyder det väl ändå inte att man vill ha husdjur? Och ingen katt eller hund i hela världen kan ersätta ett barn!

håller med där... jag är snart 22 och kan tänka mig barn nu.. men alla bara "luugn du är ju så ung, du kan vänta". men samtidigt.. jag ÄR faktiskt 22... det är en ganska bra ålder. och 22 var ju standard att få barn när min mamma var i den åldern... men nu är det "för ungt"...??

Mina djur är då mina bebisar iallafall! Nä men är man hysterisk så är det bättre att lämna partnern som inte vill ha barn.. Och hoppas på att man träffar en ny inom ett par månader som man älskar och vill leva sitt liv ihop med. Och sen skaffa barn med den. Helst allt inom 6 månader! Nä, skämt å sido, detta med barn är något folk tar alldeles för lätt på. Det är ett otroligt stort beslut. Så ha lite is i magen och försök prata med gubben.. Det kan ju trots allt vara så att det dröjer 4-5 år innan du träffar någon igen, och killen du har kan ju faktiskt ångra sig om ett år..

Det handlar väl mer om prioriteringar. Kärlek utan barn eller en chans till barn och kärlek.

Stannar hon hos sin nuvarande, så kan det hända att han ångrar sig. Men när kommer han göra det? När hon har hunnit bli 35år och dom kanske då får jättesvårt att ens bli gravida. Eller vad händer om hon vaknar upp på sin 37-års dag och han fortfarande inte har ångrat sig. Kan hon leva med det? Utan att då bli bitter och ångra sitt val?

Det kan också bli så att han går med på att skaffa barn, men inser snabbt att det inte var vad han ville, så står hon där som ensam mamma.

Lämnar hon, så tror jag att hon har betydligt större chans att hitta kärleken och få barn, då tillsammans med någon som också har barnlängtan. Som vill bli förälder.

Men självklart kan det bli så att hon ändå aldrig får barn, hon kanske inte hittar någon att hålla fast vid hela livet. Om hon håller kvar vid sin nuvarande, så kan det vara något annat än barn som splittrar dom om 1år, 5år eller 15år. Man kan givetvis bara spekulera i hur framtiden kommer och kan se ut, men det man alltid kan göra är att lyssna till sina drömmar och önskningar och ge sig själv bästa förutsättningen för att lyckas nå dit. Hennes nuvarande har ju själv sagt också att om hon vill ha barn, så tycker han att hon ska leta efter någon annan och gå vidare.

Och jag har både barn och hund och två katter också, ena katten hade vi före vi fick vår dotter, men det går inte jämföra öht att ha husdjur med att ha barn. Jag älskar våra hund, och våra katter, men den kärleken kommer inte i närheten av kärleken till min dotter.

Samt att det är väl ingen som sagt, inget som säger, att hon måste skynda sig att skaffa barn med någon annan? Det är nog väldigt få som kastar sig in i ett förhållande och efter 6 månader väntar barn tillsammans? Även om det förekommer. Jag "plussade" ganska exakt 6 månader efter jag och maken träffades första gången. Samma helg som vi flyttade ihop. Det var över 7år sedan och i sommar har vi varit lyckligt gifta i 2år.

Saker och ting går inte alltid som man tänkt sig och även om man inte alltid följer normen, så kan det bli bra. Men jag tycker att man har all rätt, och att man bör, försöka styra sitt liv i den riktning man vill. Tex att välja att vara i ett förhållande där man inte behöver kompromissa bort en sådan stor sak som barn.

Jag vet folk som varit ihop 10-15 år innan de skaffade barn och sen gick de skilda vägar när barnet var litet. De fixade inte det tillsammans. Varför vänta till 35 med att ens försöka få barn? Som daniiel sa här ovan, varför ska man inte få vilja skaffa barn i 20 års åldern? Jag tror TS att du kommer ångra dig om du vaknar upp o är 37 o fortfarande inga barn.

Jag ska prata med honom igen och säga att jag kan inte ge upp min barndröm så får vi ta det därifrån. 
Det kommer säkert sluta med att vi kommer överens om att gå vidare utan varandra men då får det vara så för åren går så fort och jag vet aldrig vad som händer i framtiden men mina chanser att hitta någon med samma framtidsdrömmar som jag är ju större om jag går vidare såklart.

det är otroligt tråkigt att behöva tänka på att lämna sin partner som man älskar men jag skulle inte förlåta mig själv om jag sumpade chansen att få barn när jag hela tiden visste om att han inte ville.  

Jag håller verkligen alla tummarna för dig Fieflutt, att du/ni ska klara av att ha ett sådant samtal och att ni ska kunna prata ärligt och öppet om det. Det är en jättejobbig konversation att ha! Jag tror ändå att du resonerar helt rätt, du ska kunna få hela paketet så att säga om det är vad du vill ha.

Jag hade den här konversationen med min make före vi gifte oss. Vi har ju en dotter som blir 7år i år, vi är idag 26 och 28år gamla, och jag sa till honom att jag vill inte gifta mig om det inte finns fler barn i framtiden för oss. Åtminstone viljan att försöka få fler barn. Just för att jag vill inte vakna upp en dag när jag närmar mig 40 och undra var åren tog vägen och varför det inte blev fler barn. Jag tror att jag hade känt mig bitter då, på honom och mig själv.