Min sambo vill inte ha barn, ska jag stanna kvar?

inte så självklart. och många män tycker att deras manlighet "försvinner" i o m en sterilisering. 

Jag har varit tillsammans med min sambo i lite mer än 7 år, han är 7 år äldre än jag (24 och 31). Först nu det senaste året har jag tagit upp ämnet barn med honom, det är något han aldrig pratat om och jag börjar känna att det är dags snart. Jag hade lämnat honom om han sa nej. Ja, jag älskar honom och vill leva mitt liv med honom, MEN, jag ser min framtid som mamma med familjeliv. Jag vill inte leva resten av mitt liv med att festa, resa, jobba, titta på TV. Jag vill inte ha det livet. Det har löst sig i vårt fall åtminstone och nu gifter vi oss nästa år och efter det blir det förhoppningsvis barn. Hoppas att ni kommer fram till något ni med! Men det finns många män där ute, du har dock bara ett liv och fatta inte ett beslut som du kommer att ångra i framtiden.

Som flera tidigare sagt, vilken svår situation!

Jag har så länge jag minns vetat att jag en dag vill ha barn - vare sig det blir mina biologiska eller adopterade.
Så snart jag och min nuvarande sambo och fästman var klara med "dejtandet" frågade jag faktiskt var han tänkte kring det hela med att skaffa familj. Då var jag 22 år och han 26 år gammal. Jag respekterar de som inte vill ha barn men det är en sådan stor grej för mig att jag tror att jag inte skulle fungera med någon som inte ville ha barn.
Min erfarenhet är att många i vår ålder inte ens reflekterat kring barn och ifall de vill ha det eller inte och därför blir lite ställda när de får frågan eller svarar ärligt att de faktiskt inte vet, men din pojkvän har sedan dag 1 stått fast vid att han inte vill ha barn. Det betyder att han ändå funderat en del över det hela och tagit ställning. Inget är såklart hugget i sten men jag tycker inte att man ska säga att han "bara är 25 år". Det är enligt mig otroligt individuellt var man befinner sig i denna ålder och jag tycker inte det är lustigt att gifta sig och skaffa familj vid 25år, under stabila förhållanden och så länge men är säker på sin sak.

Jag har alltid litat mycket på min magkänsla. Man kan lätt lura sig själv men magkänslan man har ljuger sällan. Tror du innerst inne att han kan ändra sig? och som någon annan skriver, fundera kring hur viktigt det är för dig med barn.

Att skaffa barn är det största antagande man kan ta och enligt mig är förälder det finaste man kan bli - så för min del hade jag lämnat om han med säkerhet idag kan säga att han aldrig vill ha barn, men det är jag - och har varken träffat din pojkvän eller varit i dina skor.

Det går väl att fråga honom om det! Får då måste det ju bli en riktig tankeställare för honom. Är han så säker på att han ALDRIG kommer vilja ha barn så säger han att han lika gärna kunde sterelisera sig (men om han vill göra det eller inte är en annan sak) men då måste han ändå tänka sig tanken att han måste veta att det är ett beslut som han vågar ta redan nu att han inte vill ha barn! Annars kanske han börjar tänka efter att nej men nån gång i livet kanske jag vill ändå så jag vill inte sterilisera mig.. och då vet ts det iallafall..

Jag tolkar det som att det mer är rädsla för framtiden och att han inte är mogen än att säga bu eller bä... men jag vet inte. Men ibland kan det vara bra att få en "omöjligfråga" för att få kughjulen att rulla, annars kommer kanske ts "vänta i onödan"... 
Det viktiga är ju att få veta var ni står båda två! 

Min sambo ville inte ha barn tidigare. Vi är i och för sig lite äldre(30-års åldern). Han ändrade sig när han såg hur mycket jag ville ha barn. Vi har planer på att försöka till hösten.

Jag ville inte ha barn fram till jag var 28 år, var absolut helt säker. Sen kom barnlängtan... och nu vill jag så gärna ha en liten bebis. Sen kanske inte män får denna barnlängtan på samma sätt. Om du verkligen vill ha barn så säg det till honom, kanske fel kille att satsa på om du verkligen vill ha egna. Finns ju kvinnor som inte vill ha barn också...

Fast jag tycker inte alls det är konstigt att inte vilja sterilisera sig, även om man vet att man aldrig skulle vilja ha barn. Jag tycker inte riktigt att det är rättvist att säga att "Men då kan du ju lika gärna sterilisera dig!". Och allså, skulle han inte vilja sterilisera sig, så betyder det absolut inte att han vill ha barn - i framtiden. Samt, en sterilisering är ju ingen garanti. Det går att bli fertil igen, även om det är mer lite varierande resultat.

Jag har förklarat för honom att jag vill ha barn och jag vill ha det med honom men han skakar bara på huvudet åt mig och säger att jag ska träffa någon annan isåfall som vill ha barn för han kommer aldrig vilja det.

Jag känner att det är rätt kört för kan han inte ens titta på en unge och tycka att den är söt så är han nog rätt bestämd.
En bekant som jag känt sen jag var 19 år har sagt till mig att han vill dejta mig och han har samma framtidsdrömmar som jag men att tänka den tanken att jag ska vara med någon annan ger mig ångest. 

Det är inte så konstigt att den tanken ger dig ångest, för i dagsläget är du ju i ett förhållande. Det är inte säkert att du kan tänka den tanke efter ni gjort slut heller, om ni nu skulle göra det, utan det kan ju ta ett tag innan du kunnat gå vidare. Så är det ju ofta när man avslutar en relation. Sedan behöver det ju inte vara så att den här vännen som vill dejta dig är något för dig, även om ni har samma framtidsdrömmar.

Och man behöver inte tycka att andras barn är söta för att vilja ha ett eget ;)

jag menade inte att man ska det! Jag menade att ts skulle ju kunna fråga om han är så säker att han absolut inte vill ha barn att han till och med skulle kunna sterilisera sig för att han är så säker... 
Sen menade jag inte han han måste eller borde eller ska göra det! Men att ställa frågan om han är SÅ säker så antingen vet hon att ja han är så säker på att han inte vill ha barn att han skulle kunna göra det, eller så blir det en tanke ställare för honom att "oj, nej men jag vill inte ge upp alla mina chanser att kunna få barn, jag vet bara att jag inte vill han dem inom den närmaste framtiden...." 

Tycker helt klart man kan ta upp frågan och ställa den till sin partner! Jag hade gjort det!
Men nu vet jag också att om jag INTE på några villkor hade velat ha fler barn så hade jag steriliserat mig för
jag hade velat ta mitt eget ansvar för detta MEN hade jag varit minsta lilla osäker hade jag sagt detta och jag INTE steriliserat mig. Jag hade inte velat utsätta min fru för vare sig spiraler eller p-piller om jag till 100% vet att jag aldrig velat ha barn!

Men ställa frågan är absolut inget fel. Kan ju få partnern att fundera lite djupare också

Jag vet mycket få män som blivit pappa trots sterilisering men jag vet MÅNGA kvinnor som blivit det trots spiraler o p-piller