Det är fler än man tror som på ett eller annat sätt har det svårt. Jag vet två.
Den ena är en tjej som blev gravid. När hon var i mån 5 visade ett tillväxturl. att bebisen inte växte som den skulle. Det togs prover som visade att allt inte stod rät till.
De fick två val.
1. Gå graviditeten ut och föda ett missbildat barn som de inte ens visste om det skulle överleva utanför mammas mage.
2. Avbryta graviditeten.
Utan vidare diskussion i ämnet här och nu i denna tråd så valde de alt. 2. Det togs mer prover på fostret och det visade sig att det led av en ovanlig genetisk sjukdom och man kunde avgöra att det inte skulle klarat sig utanför magen oavsett fullgången graviditet på 40v.
Jag har inte vågat snoka i detaljer så jag vet bara vad hon försökt återberätta för mig… som jag förstod det så är det något så ovaligt som den genetiska kombinationen av mamman och pappan som KAN utlösa detta…
Ni vet att vissa män och kvinnor är överhuvudtaget inte kompatibla med varandra och kan helt enkelt inte få barn med varandra alls – men – de kan få barn med andra partners…
Nu kan dessa få barn med varandra men det finns som sagt 50% chans att barnet blir defekt…
Lång historia kort , hon blev som besatt att skaffa ett nytt barn trots risken och det helvete de gått igenom. Det lyckades inte. De gav upp och sket i allt ihop. Det tog två månader så blev hon gravid igen (med samma man) och de har idag en fullt frisk 3 åring.
Ett annat par jag vet kämpade i 2 år innan de fick IVA, hon åt hormoner osv. blev gravid men förlorade alla sina foster. De fick tre försök betalt av staten men som sagt inget av dem lyckades hela vägen ut utan hon fick missfall alla tre ggr. Hon var olika långt gången i alla graviditeter. De sparade ihop och betalade själva ett iva försök till och skam den som ger sig, de har idag en fullt frisk bebis.
Ville väl med detta bara säga kämpa på och ge inte upp och om det ens är möjligt, försök få en mer avslappnad inställning till att bli gravid… plötsligt händer det, när man minst anar det, brukar man ju säga J