Jag har haft en dröm sedan liten att min pappa följer mig fram till min blivande make ine i kyrkan. Vi får inte för prästen. Hon säger att det är som om kvinnan är en ägodel som överlämnas och därfär måste jag och min sambo gå in tillsammans in i kyrkan...Jag vill inte det!!!!! får det vara s¨här<????
Om jag vill att en manlig kusin eller min bror följer mig - är det ok då?? Och VARFÖR är det så laddat att man vill att pappa följer med?? Man kanske inte har sin mamma i livet och inga syskon? Ska man gå ensam då?
...
och ska jag vara ärlig så var jag faktiskt inte fullt insatt i den ursprungliga betydelsen av brudöverlämning innan jag började planera inför vårt bröllop.. hade inte tänkt på det helt enkelt.. Jag funderade faktiskt över hur vår pastor skulle ställa sig till detta.. Det jag vill säga är att bara för att vissa ibland har drömmar eller önskemål så är det just drömmar det är.. precis som TS skriver..det har varit en dröm sedan hon var liten... Vilken liten flicka tänker på symboliken i något sådant? Nu vet hon den ursprungliga meningen..hon vet vad just den prästen som dom ska ha anser i frågan.. hon har fått veta vad många här på BT tycker i frågan.. Men det är ju fritt fram för henne och andra att få ha sina drömmar ändå..
...
Så här ser jag på saken:
De allra flesta som VILL gå in med sin pappa grundar det på någon romantisk föreställning vi har fått från filmer (fråmst från USA) om att det "ska" vara så. Och det vore väl inget i sig om det inte var för att symboliken i handlingen är att pappan lämnar över sin dotter som en ägodel till hennes man. Det spelar ingen roll att det betyder något helt annat just för den bruden som VILL, symboliken finns där ändå. Och genom att upprepa den här handlingen så kommer symboliken alltid finnas kvar. Vill man väldigt gärna gå in med någon kan man väl göra en grej av det, att gå in med mamma till exempel (som för övrigt ofta är den som en dotter står närmast). Eller gå in själv, det tycker jag vore det ultimata om man nu inte vill gå in tillsammans.
Sverige är ett land som kommit väldigt långt i sitt jämställdhetsarbete men jag upplever att vi är på väg att ta ett kliv bakåt. Inte bara på grund av brudöverlämning naturligtvis men den är en del av alla miljoner intryck som vi får med oss i livet och till slut tycker är naturlig. Idag hyllas hemmafruarna från 50-talet och man glorifierar och romantiserar gamla traditioner där män äger kvinnor. Även om de flesta kvinnor idag är självständiga är det inte något som man kan ta för givet.
Dessutom tycker jag att det är skrämmande att kalla en präst som verkligen tar ställning i jämställdhetsfrågan att kalla denne för trångsynt eller att de som vill ha brudöverlämning är nytänkande. Det är också respektlöst att tycka att prästen ska ställa upp på vad som helst för att brudparet VILL. Jag skulle till exempel inte ställa upp på vad som helst hemma i mitt vardagsrum.
Kyrkan är till för oss ALLA, så man kan inte jämföra det med sitt egna vardagsrum. i Guds hus är alla välkomna, och prästen jobbar där. Om jag vill gå fram till altaret med min pappa eller mamma så anser jag inte att prästen har rätten att döma mig för att jag väljer att gå med någon av mina föräldrar.
Det är Guds hus, inte prästens. Om han/hon motsätter sig att ens egen förälder eskorterar en till altaret så kan prästen ifrågasätta sig själv varför han/hon blev präst överhuvudtaget.
Om jag vill att en manlig kusin eller min bror följer mig - är det ok då?? Och VARFÖR är det så laddat att man vill att pappa följer med?? Man kanske inte har sin mamma i livet och inga syskon? Ska man gå ensam då?
Och man kanske VILL att ens make ska se en precis när man tar steget in i kyrkan!! Vi har sett det i många filmer visst, men är det FEL att vilja det?!
Heja knyttan och alla ni andra tjejer som kämpar FÖR jämlikhet och MOT könsroller!
