• passionsblomman

    I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

    Det blir väl istappar och skare, snömodd och rimfrost och smällkalla mycket stjärnklara nätter. Och en och annan snöstorm med drivor och flingor stora som lovikavantar.

    Nå i vintermörkret får man tända många ljus.
    I vinterland kan man göra snöänglar och åka pulka. I vintertröjorna ser ingen att man inte gått ner utan upp det senaste året.
    I vinterträdgården äter småfåglarna frön vid fågelbordet och haren gör roliga spår i snön. Mördarsniglarna är puts väck och man måste inte rensa ogräs. Och verkligen inte raka benen.
    I vintertid kan man elda i kakelugnen och fika, titta på filmer och läsa böcker. Och lyssna på musik.

    Men man kan också fortsätta vara här. Bland vänner.
    Här, där vi pratar om barnen vi burit och bär och dem vi längtar att bära. Här, där vi bär det någon inte orkar bära ensam. Och där vi delar allt man någonsin kan komma på att dela. Där skratt, ilska, längtan och gråt blandas i en märklig brygd, jämte hopp, oro, rädsla och humor.
    Så att sorgen blir halv och glädjen dubbel och livet så mycket lättare,  rikare och större. 

    "Håll ljuset högt på färden, det finns bara en som du i världen"/Lundell
        Rimfrost på rutan snölykta

    Gamla tråden: www.brollopstorget.se/Forum-5-21/m3807747.html

  • Svar på tråden I vått&torrt när midvinternattens köld är hård
  • Daa
    Syrinx skrev 2013-10-11 19:29:00 följande:
    Och ja Daa, jag förstår hur du tänker med utseendehetsen! Jag hatar den, och jag hatar att dessa goa småtöser (sex stycken nära oss i åldersspannet 6 mån-snart 3 år) som jag träffar ofta ska växa upp till en ännu mer utseendefixerad värld än vad jag gjorde. Jag hatar att se en bekant lägga upp en bild på instagram, med två nyinköpta tröjor från samma affär, i samma cl-storlek, som är heeeelt olika stora - bara för att den ena är från flickavdelningen och den andra från pojkavdelningen! Varför behöver en flicka som har 92 cl en tröja med betydligt mindre rörelsevidd i än en pojke som också har 92 cl?! Jag hatar att se småflickor i 8-9-årsåldern gå sminkade och i supertajta kläder, fixade i håret och med flashiga väskor! 

    Vi vuxna, var kommer vi att hamna? Kommer det om 10-20 år vara lika självklart accepterat för oss att göra ansiktslyftningar och botoxingrepp, på samma sätt som det är självklart accepterat att använda antirynkkrämer nu? Och hur påverkar det barnen som växer upp nu, barnen som ännu inte är födda? Hur undviker man att föra över sina egna orosmoment vad gäller den egna kroppens utseende (för såna har vi väl alla, tyvärr) till barnen, både de egna och de i ens närhet? 

     
    Jag tänker såhär:
    Jag bara måste tänka på att knipa käft om mina egna nojjor och kväva mina djupa suckar när barnen är i närheten. Helst skulle jag vilja inte bry mig på riktigt, I want to break free, liksom, men fram till den dagen (om den någon gång kommer) är det bara att låtsas.
    När det gäller andras barn så undviker jag att ge dem komplimanger kopplade till utseende. De flesta jag umgås med har små pojkar och de brukar vara mer förskonade från söt-komplimanger, men ändå. Ett -Kul att se dig! istället för ett -Vad fin du är!
    Medvetet ser jag till att Fälga inte är klädd på ett sätt som ger många utseendekomplimanger, utan hon får ha lite tuffare kläder. Jag inbillar mig litegrann, med stöd från olika genus-bloggar, att jag på så vis kan styra litegrann  hur hon blir bemött. Än så länge tycker jag att det verkar som att parvlarna vill ha de tröjor de själva gillar utan att reflektera över vad omgivningen tycker.
  • passionsblomman

    Kjell, det var i sanning ett brutalt uppvaknande! För dig alltså. För hamstern har ju så att säga mer somnat in. Vilken usel start!

    Tack för pepp och kramar. Jag har pratat en väna med svägerskan nu. Det var väldigt skönt och befriande. Jag har verkligen framfört både från min personliga sida och från oss som familj att hon är viktig för oss och alltid välkommen här och att vi hoppas kunna fortsätta ha kontakt. Hon blev väldigt glad för det kan jag säga.

    Jag hoppas bara det verkligen kommer att få fungera-det kan bli svårare än man vill när allt rullar vidare och lojaliteter och känslor spelar in. Det är lätt att ha goda intentioner, men det kan komma gott om skräp i maskineriet längs vägen.

    Det är otäckt också hur det skakar om i ens egna liv. Jag menar på så vis att "jaha, och hur har VI det då?" och sanningen att säga så har min lilla familj haft några rätt motiga år och inte kan man precis påstå att romantiken flödar eller att det ens känn särskilt lätt alla dagar att komma ihåg vad det var man tyckte skulle vara så bra med just det här.
    Men, vi har med anledning av den här bomben också snackat en del. Först bra och sådant som får en att lättad konstatera att vi ju faktiskt inte alls vill separera.
    fast så märker jag mitt sköra och min spröda tillvaro som just nu inte tål så mycket påfrestning. Och gammal vanlig klumpighet, sådan tex Ingis känner väl igen. och då blir jag arg. arg likadant som min svägerska, som fick nog. Och tänker att fan, jag kanske också får nog. Och då blir jag rädd. För jag vill inte få nog-jag vill få tillräckligt för att vlja vidare.
    Men, jag har också sagt att jag inte tycker det vore riktigt rättvist mot oss och vår relation att syna sönder den i sömmarna i ett läge där jag knappt håller ihop i mina egna sömmar. Jag vet knappt vad som är fram och bak och avig och rät på mig själv-jag behöver vila mig stark och hel igen. Då får man kanske ta det lite piano med allt annat också inte-vad är det nu man brukar säga?-hälla ut babyn med badvattnet?

    Annars, mensvärk, förkylning och gott om mardrömmar. På det stora hela en rätt seg helg. Blompojken är tok-förkyld så han är hemma idag. Jag har sovit halva dan, men inte alls inatt så det jämnar ut sig. Nu ska kycklingen få mat. Eller, allihop får kycklingmat, bortskämda som de är.


    Det är svårt att vara modig när man är ett mycket litet djur
  • Norrskensflamman
    Kjell Präst skrev 2013-10-12 21:04:14 följande:
    Man vet att dagen kunde ha börjat bättre när man 06.00 hittar dotterns hamster på golvet, ihjälbiten av våra katter.
    Lilla hamstern Hade den smitit ur buren? Hur tog dottern det?

     
  • Norrskensflamman

    Jag har sjungit för bisopen (i vårt stift) i helgen! I samband med en brunch i församlingsgården i lördags. Han pratade om sin bok "Gränslandet" och om livet och tron och lite sånt. Han är en fantastiskt talare. Jag satt som nålad och var så superkoncentrerad på allt han sa, jag var så tagen att jag hade svårt att sjunga sedan, och när jag kom hem var jag helt slut och ville bara sova!! Jag blev djupt berörd kan jag säga.
    Vi sjöng tre sånger, Emmylou, Utan dina andetag och Färger i en vind.
    Mycket uppskattat! Vår biskop här uppe är väldigt jordnära. Det var lite rabalder då han från början var kvinnoprästmotståndare, men s a s ändrade sig. Han beskrev detta väldigt bra, hur han fick vända ut och in på sig  själv och rannsaka sig själv, sin tro, sin bakgrund och hur han omprövade och omvärderade den saken, precis som flera andra saker i livet.  Mycket intressant! Så intressant jag ska banne mig läsa hans bok.
     

  • Norrskensflamman

    Ang biskopen så berättade han även om sin alkoholiserade syster som dog relativt ung och om att som anhörig brottas med detta. Och om att vara "fostrad" i den leastadianska andan.. .Ja, väldigt mycket som jag kunde relatera till. Jag tror det var därför jag ville gråta hela kvällen sedan. Jag var helt skakig. 
    Men samtidigt glad förstås. Fylld av lättnad, förtröstan och hopp.
     

  • Norrskensflamman

    Igår var det tacksägelsedagen och vi sjöng i kyrkan. Bach, Beethoven och Agnestig tog vi oss an. Härliga sånger!

    Ikväll är det gospel som gäller och det ska bli så kul! Måndagar har helt klart blivit bästa kvällen i veckan
     

  • Kjell Präst

    Hamstern hade på något sätt kommit ur buren, det var ett plaströr som han brukade krypa i som lossnade. Det var endast en kort tid han fick i frihet. Men att hitta honom på köksmattan var bland det ruggigaste jag varit med om, faktiskt.

    Jag har läst "I gränslandet", en av de få teologiska böcker jag tyckt det var mödan värt att ta mig igenom - skrev sedan till biskopen och tackade för upplevelsen. Första gången någonsin jag skriver till en författare och tackar!

  • Norrskensflamman

    Kjell, förstår att det måste varit hemskt att hitta lilla hamstern  
    Vi har ju som bekant också blivit med guldhamster och han har ju blivit en kär familjemedlem måste jag säga.

    Vad kul att höra att du tyckte om boken! Jag känner att jag faktiskt ska ta mig ur och läsa den. Tror jag skulle ha behållning av att läsa den. 

  • passionsblomman

    Ja fy för döds-chocker i anknytning till husdjur. Hönor räknas föralldel inte som husdjur (det är därför man måste söka tillstånd för att få ha dem) men det är inte roligare att hitta dem dödade för det.

    Apropå det så har jägaren i mig vaknat ånyo. Detta efter att grannen var över och berättade att han både igår och idag sett minken på sin brygga. Jag har härmed flyttat minkfällan neråt ån, kastat in en massa kött-gojs som jag inbillar mig kommer att vara oemotstådligt för minken och nu väntar jag bara på att han ska dö *PANG* bara, rakt av, utan pardon. Han har fått av mina hönor så det räcker. It´s pay back time!Demon

    Eftersom hönsgården ingalunda är säker mot minkintrång, har jag trots min förkylning tillbringat merparten av dagen ute som vakt. Jag vill ju inte ha hönorna instängda hela dagen och jag tror att om jag står i trädgården med hund och allt, är det mindre sannolikt att minkeländet kommer. Så jag har krattat en väldans massa löv idag, mot förkylning hjälper nog inte det så bra-men det är ganska nice att se skillnaden. Och hönorna gillar alla löv jag öst in i gården så de har att sprätta i.

    Från den ena sortens djur till helt andra: såg ni igår programmet om att vi borde börja äta insekter, precis som 2 miljarder människor redan gör världen över? Ganska många människor har det som en mycket viktig proteinkälla. Det fanns tom marknader för enbart insekter, precis som det finns fiskmarknad liksom. Har någon av er ätit insekter av något salag någon gång? Förutom när man ofrivilligt råkar svälja en fluga eller så.


    Det är svårt att vara modig när man är ett mycket litet djur
Svar på tråden I vått&torrt när midvinternattens köld är hård