I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Flamman, jag är också discoförälder på fredag-fast mitt ansvar är tydligen städning "22:00-tills det är färdigt", står det på lappen. Hoppas ungarna inte spiller för mycket läsk...
Blompojkens klass är arrangör (de samlar ju pengar till sin skolresa) och han har bett att få låna saker till spökrunda. Således har vi grävt djupt i utklädningslådan. Under åren har jag faktiskt samlat på mig en del masker, så vi bidrar rätt bra till skräckupplevelsen härifrån. Får se vad för form jag är i på fredag-om jag är på humör kanske jag bidrar med ett överraskningsnummer-ett som 6:orna själva inte vet om...det kan bli rätt schysst effekt, hehehehe

Nu tänker jag bildbomba tråden.

Första ägget, allra första dan hönsen kom hit.

Mirre och Majken, som minken tog. 13v är de här.

Och tuppen Ruben i all sin prakt

Lovisa och Trix

Äggkläckning på farmen. *tjipp tjipp-hacka hacka*

Inte ens en dag gammal, men avtorkad och fluffad

Hos hönsmor Cornelia ligger man gott.

Utom den här parveln, som bara hann finnas en dag och sedan blev ihjälklämd.

 

När man är ett eftertraktat bytesdjur, gäller det att växa till sig snabbt!

2,5v

4,5v

Så ser de ut, invånarna på hönsfarmen, levande och döda...

Vilka fina pippiar!

Eller hur?
Tycker du inte att det ser ut som om den här kycklingen kaaaanske faktiskt tänker vara en höna, eller vad? Det vore så himla behändigt jämfört med om det är en tupp.

Idag ska jag åka och klippa mig.
Det hänger ihop med ytterligare ett beslut som egentligen kostar pengar vi kunde och behöver göra tusen andra saker med. I helgen, när Blompojken ska upp till Stockholm och bästisen, så åker vi med. Och bor på hotell. Bara en enda natt, för att äta på restaurang, strosa runt i gamla kvarter och skapa lite egen total lyx mitt i allt annat. Bara sambon och jag, för en gångs skull. Och då tänker jag vara fin i håret åtminstone.

Och då får saker lösa sig vartefter med allt annat. Faktiskt.

Blommis: så kul att få se invånarna i hönshuset!
Och tack för juicetipsen.

Jag är ledsen för att det går så sjukt dåligt på jobbet nu. Allt, precis allt, jag tar i blir skit. Det går inte att bortförklara eller förneka längre: jag är en klåpare, ineffektiv och korkad. Det känns så jobbigt och jag har ingen att prata med om det. Maken vill trösta, men säger bara att jag visst är duktig. Jag vill skaka om honom och skrika: DET KAN DU INTE VETAAAA! För det kan han ju inte. Ingen kan veta, utom de som blir drabbade.
Jag vet inte hur jag ska gå vidare nu. Det är väl bara att bita ihop och hoppas att jag så snart som möjligt lallar in i förnekelse igen.

Daa, men hör nu här!
jag hör ju vad du säger-och att känna sådär är ju helt och alltigenom vedervärdigt. *kramar hårt*

Men, i allsindar-det KAN ju inte vara på riktigt sant? Du måste väl ha gjort hundratals bra grejor, även om det trilskas för dig med somligt? Och trilskas gör det väl ibland med det man gör? Eller?

Vidareutveckla! Jag tänker som så, att i resonemanget, så borde det någonstans finnas ett svar på hur du kan gå vidare-du kan väl bolla med oss?

*kramar tillbaka*
Jag vet inte. Där jag är just nu ser jag bara alla gånger det går på tok och de gånger där jag chansar och kanske lyckas och de gånger där resultatet blir hyfsat, men inte optimalt.
Jag försöker intala mig om att jag är inne på nya områden nu, områden som är svåra, och som jag sett till antal inte har gjort fler än jag kan räkna på mina fingrar även om jag har hållt på med dessa områden sedan jag kom tillbaka från mammaledigheten (dvs snart två år).
Det kanske bara är att det har gått troll i just en specifik sak (det är svårt att förklara konkret, för jag vill inte outa mitt jobb här i tråden), till just en specifik kund. Jag känner mig stressad, för jag påbörjar en sak och sedan börjar jag med något annat och plötsligt ligger saken jag började med långt nere i en hög (bildligt, men även bokstavligt ibland) och så går det så väldigt lång tid tills det blir dags för leverans. Och någon väntar.
Jag har försökt förut, och måste nog försöka igen, att fokusera på en sak i taget istället för att ha många produkter i arbete.
Jag står i skuggan av Den Store, han som är så skicklig och älskad av alla (älskad av kunderna i alla fall. Vi som arbetar med honom önskar ibland att vi kunde slå honom i bakhuvudet med något hårt). Det är hans områden jag beträder och jag anar att han har mycket kluvna känslor inför kränkningen av reviret, inte för att jag kan hota honom eftersom han ju är Den Store. Här försöker jag intala mig att han började inom den här branschen innan jag föddes, men jag har ändå svårt att värja mig för tyngden av att bli jämförd och alltid förlora på jämförelsen.

Jag försöker tänka på det en annan arbetskamrat erkände en gång: "Hade jag vetat hur svårt det här yrket är skulle jag ha valt något annat"

Just i detta nu känns det lite bättre, men jag måste ta tag i spillrorna av det jag ställde till med och ordna upp allt. Men först har jag en del bokat. Och sedan ska jag hem och hämta de snudd på kriminellt gulliga parvlarna och hoppas att de får umgås med en gladare mamma nu än i morse.