I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Blommis: men stackars Blompojken!  Hur går det för honom? Har han ont?¨

Kjell: tack för hälsningen. Håller med Blommis, Jerusalem skulle vara kul/intressant/spännande att se.

Ingis: Jag vet inte hur man skiljer på höstblåsor och svinkoppor, så förvirring uppstod när maken fått diagnosen höstblåsor i fredags. Då måste det ju ha varit höstblåsor barnen fick, tänkte jag, och varför i hela friden äter Axel penicillin då (höstblåsor beror på virus och svinkoppor på bakterier)? Min nyfikn...host! vetgirige arbetskamrat ringde sin kompis barnläkaren (som för övrigt är samma kille som arbetade natten då parvlarna föddes och alltså den som fick igång Fälgas andning (maken får alltid något vördnadsfullt i blicken när jag nämner denna barnläkares namn)) och han berättade att svinkoppeutbrott oftast föregås av höstblåsor. Höstblåsorna gör huden mer sårbar och det i kombination med stor barngrupp ger härliga förutsättningar för att det ska börja gå svinkoppor. Alltså tror jag att Axel först fick höstblåsor och smittade sin far och sedan kom svinkopporna och efter det reaktionen med nässelutslag. Höstblåsor blir man immun mot och de flesta vuxna har råkat ut för det i barndomen (utom maken då. Hångelförbudet har varat hela helgen och det börjar kännas jobbigt). 

Ingis igen: jag känner inte att jag är ute efter att vara fin, för helst av allt vill jag slippa utseendehets, det där som får en att stå framför spegeln och sucka och må dåligt över påsar under ögonen, begynnande rynkor, hängbröst, valkar, acne, ja allt det där som inte är perfekt, som reklamen och allt annat tycker att man antingen ska fixa eller dölja (gaaaah! Reklamen där den vackra kvinnan sitter på stranden och försöker täcka sina fötter med sand för att hon har nagelsvamp, dvs hennes fötter ser inte perfekta ut. ). Om inte annat för Fälgas skull, för att hon ska få vara ett barn som överhuvudtaget inte reflekterar över om hon är fin eller inte. 
Det där blev osammanhängande, känner jag. Det är snart mat, skyller jag på. Min indignation över utseendefixering gör att jag är förvirrad över att jag plötsligt upplever ett behov att köpa nagellack, jag som inte har brytt mig om naglarna förut. Maken tror att det är min inre hårdrockare som håller på att sippra ut, för jag vill ju inte vara fin med mina naglar, jag vill vara frän.

Ingis än en gång: du kämpar på bra med dina löprundor. Helt rätt, du är jäääävligt stark. Särskilt eftersom du lyckades ta dig ut igen trots din jättesvacka. *hejjar på Ingis* 

Daa, ja stackars! Fast det verkar ha gått väldiggt bra efter omständigheterna måste jag säga. Han säger att det inte värker alls mycket. Dvs, så länge han inte råkar rycka till eller göra någon hastig rörelse eller så. Men medan han har armen i kontrollerat läge så att säga, så behöver han inte sitta och ha ont konstant. Han är också väldigt duktig på att försöka klara saker själv trots att jag såklart erbjuder hjälp. Han har duschat, klätt av och på sig, tar skolväskan på friska armen, bär sin tallrik själv  och så vidare. Det går också bra att ta sig från liggande till sittande och tvärtom. Jag är faktiskt förvånad att han tycks funka så bra soom han gör. Det är ju lätt att bli helt rädd och alldeles hjälplös i rena förskräckelsen liksom.

Nu hoppas jag bara att det läker riktigt bra och att han inte ska behöva dras med rädsla framöver i spelsituation, så han blir hämmad av den här händelsen. Han brukar normalt vara väldigt orädd vilket är en av hans främsta styrkor på plan.

Lätt hänt. Ändå: det finns inte just mycket till kulisser att vara i här. Vi är så få att är fullt synligt så fort man sitter där bakom draperiet istället för att vara ute bland resten. Jag säger det igen-det märks så väl när någon fattas!
 
Det här med att tillföra-det gör man ju! Men det är lätt att börja klura för mycket. Alltså, mycket tänka-lite skriva. Jag kommer på mig med att gå ute i skogen eller sitta i bilen och verkligen fundera, formulera och tänka en hel massa i olika frågor och ämnen som kommer upp-men vem vet det ifall jag inte går hem och skriver något? HUR ska tex Hvidis kunna veta att jag tänkt hur mycket som helst på det här med att få ihop sina värderingar om hållbarhet och de inre protesterna mot slit och släng, med säljande presentationer, framgångsrikt företagande och så vidare? Det har jag ju inte alls nämnt här som kommentar till det hon skrev för ett tag sedan. Men tänkt har jag. Massor.
Tusentals av inläggen jag plitat ner under åren är dessutom både ointressanta och rätt meningslösa, men måste man vara så intressant jämt då?

nä men absolut! jag känner mer att det bara tar liksom stopp när jag sitter vid tangenterna.....det kommer liksom inte ut något..... o det där med att det ska vara intressant eller roligt... ja jag har oftast inte några djupare tankar med det jag skriver..... 

Blompojken är duktig som kämpar på trots sin onda arm!

Jerusalem va spännande! Ohh! Kebab! Namnam!

Jag är ledbruten.....totalt överkörd! Blåsor tom UNDER fötterna! Värk i hela kroppen!
Shit så stel jag är!

Men......det kostar att ligga på topp eller hur?! Pwhaaaahahahahaha!
Nä men på topp är jag inte men festsliten är rätt gött att vara!

Superkul överraskningsfest! Som tur var för oss småbarnsföräldrar så började den tidigt o därmed så avslutades den ganska tidigt med..... 23 begav vi oss hemåt med buss!

Nä, jag vet, jag känner igen det där. Sådär har jag känt det av och till länge. Ibland är jag liksom iinte i fas för fullbordade meningar ens. Eller orkar tänka ut hur man gör för att tycka något. Eller ta reda på vad jag isåfall tycker-och sedan få ihop det till text.

'God morgon! Men oj, sån otur Blompojken hade Hoppas det läker nu utan komplikationer. 

Jag har en musiker därhemma som hoppar på kryckor!
De hade spelning med hårdrocksbandet i helgen och så här i efterhand kan man konstatera att gamla gubbknän inte håller för rock 'n roll-hopp längre...

Hoppas bara inte att korsbandet är av...

Ingis du är så jäkla strong, så det så!

Och Daa, jag har också av någon anledning börjat måla naglarna i mörk, mörklila och sånt. Fattar inte vad det är som händer? 

Ingis, det är ju bra att jag citerar, skriver ett inlägg, postar men sedan syns bara en rad som ingen har någon nytta av??? Och inte orkar jag komma ihåg och skriva om det där idag heller. Det gick i vart fall ut på att jag känner igen det där med att det ibland bara inte kommer ut något.

Vanligaste frågan jag får numera är tex "Hur mår du nu?", och det är en fråga jag inte ens orkar försöka formulera begripliga och något sånär kortfattade svar på.
Istället blajjar jag på om kycklingar och blåbär, fotboll och vädret-jo för allvarligt talat-här är det redan över 15 grader vrmt och det är 8 oktober idag?! Igår kom grannstaden officiellt upp till 19,7 grader och ungarna går i T-shirt på skolgården. Och lilla kycklingen kan till min förtjusning vara ute helt utan problem-det är väldigt bra, så den hinner bli stark och full av fjädrar innan det blir kallt.

Flamman, gubbar ska avhålla sig från det mesata i hopp-väg inser alla utom de själva.
"Ta det försiktigt nu, vi har inte råd att ha dig också hemma sjukskriven och handikappad" förmanade jag i somras när sambon skulle spela Beachhandboll i föräldralaget. "Men guuud" ser man i blicken på somliga, som tycker jag gnatar på karlen. Jaha-vad händer? Han kan efteråt knappt stå, gå eller göra någon som helst nytta på över en vecka eftersom han har gjort illa foten och utöver det har träningsvärk precis överallt. Jag sa ju det-ta det försiktigt, men det finns liksom bara läget "all in".

Apropå det där med hur veckan ser ut, så är en av de signifikativa sakerna för vår familj att det växlar väldigt mycket. Sambons jobb och jourpass är högst varierade i antal. En vecka med mycket brandjour, väktarjobb på hockeyarenan plus på krogen kan göra-som nästa vecka, att det är jag som får fixa all skjutsning eftersom han då inte har en enda lucka.
En annan vecka är det kanske ingen hockey, han har bara jouren en kväll och kan då ta "taxiverksamheten".
Just nu blev det u plötsligt 3 mycket lugna veckor när ingen träning alls blir av.
Fotbollen tar nu uppehåll-annars är ju den två ggr/v. Handbollen är i full gång med seriestart i helgen. Två träningar/v även där. Under de perioder då sporternas säsonger överlappar varandra har han alltså fyra träningar/v, om de inte krockar. Plus dansen, som i år tyvärr krockar såpass med handbollen att han får vara med på hanbollen i en timme, sedan skippa sista halvtimmen för att hinna till dansen. Dansen anmäler man sig till redan på våren, och då vet vi ännu inget om träningstider för höstens handbollsspel, därför kan det bli sådär knasigt. Och eftersom dansen kostar mest i avgift, är det ju inget man vill först betala och sedan hoppa av.

Övriga aktiviteter får man planera och klämma in där det råkar passa. Det är därför jag har så kort stubin inför nonchalans med att meddela vad man åtagit sig, skriva in i almanackan osv. Jag blir vansinnig på att ofta ofta ofta upptäcka att min planering skiter sig för att jag plötsligt får höra "nämen vaddåååå-jag har ju extrajour/brandövning/väktarmöte/festivalåtagande-or whatever" som inte berättats i förväg/skrivits upp i kalendern på väggen.

Med den här oregelbundna livsstilen, bir det svårt med egna aktiviteter som ska ske en viss kväll i veckan på en viss tid.