I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Jag instämmer i Hvidis inlägg och så hoppas jag Andbeyond fortsätter hänga, BS vill jag höra av och Kjell, vad gör du är det mycket i körka just nu? Det är väl sådana tider va?
Anne på Grönkulla, är du där? Start September-ja ni vet nog att jag gärna hör av er allihop!

UUUUJ vad jag tog i mycket nu idag! Jag hade fått nog av att se vinternas fägelskit på altanräcket efter all matning, så nu gick jag ut för att torka rent.
...flera timmar senare och efter att först ha legat och strukit ut linoljesåpan jag köpte igår, blev det ett resolut byte till högtryckstvätten och nu har jag blåst av allt från tak till golv därute och jädrar vad mina armar darrar nu! Såpa i ögat hanna jag också få och GUD vad mycket skit jag samlat därute på altanen! Nån gammal möglig sak jag tror var en matta en gång i tiden, krukor med döda lökar i, musselskal "som kan vara fint att göra något med någon gång", kvarglömt myggmedel, rostiga ståltrådar efter något floristprojekt, sonmens fiskespö, leksaksbilar något barn lekte med i somras...jag har inte så pedantiskt hemma hos mig.
Fast nu är det rent!
Nu vill jag köpa blomjord och plantera i mina balkonglådor. Men katterna tror att lådorna är deras säng så det vette tusan om det är någon idé.
Och så vill jag måla om sittmöbeln, fixa till satllyktan, hänga upp amplar, köpa en ny grill...

...byta ut spaljén nedtill på utsidan och plantera tre stora Flammentanzrosor som kan klättra högt högt och svepa in hela min altan i röda rosor.

Kan inte den där postkodmiljonären ringa nån gång, undrar jag igen?

Blomman: det var krut i dig! Underbart!

Ja, men nu gick det över! Mina händer skakar när jag håller demframför mig. Jag borde nog ha delat upp jobbet på två dagar-minst. Men det är ju väldigt skönt att se det gjort nu efteråt.
och jag satte Blompojken med kompis på att grädda våfflor under tiden, så när jag var färdig var det serverat. Man måste vara smart och planera det för sig lite. De kan mer än man kommer ihåg att tro (och mer än de tycker är bekvämt att erkänna), så de skall sättas i sysslor så man har ltie nytta av dem!

Just nu är det rätt lugnt, har haft ledigt sedan i onsdags. Men i veckan bryter det löst: två begravningar, fyra skolavslutningar (note to self: säg inte "Jesus"), och så på söndag drar jag iväg på två veckors konfirmandläger. Det senare har tidigare varit förknippat med väldigt mycket ångest för mig, men sedan några år tillbaka samarbetar jag med en utmärkt pedagog som låter mig göra det jag är bra på och själv sköter det övriga. I år blir det dessutom extra spännande, för äldsta dottern, som pluggar till förskollärare och kanske församlingspedagog, ska åka med som ledare.

Vilket arbetspass, Blomman! Vad säger kroppen om det?

Hvidis: vi har vaga planer för sommaren. En plan är att hälsa på min syster och hennes man. Annars är det som snurrar och tynger mest i mitt huvud allt jag har att göra på jobbet. Allt som har tagit alldeles för lång tid, för att det knuffats ner i prioriteringen av sådant som är "akut", men som ändå måste göras och allt det "akuta" som också måste göras och allt det "akuta" som kommer att trilla in på min att-göra-lista innan jag till slut får semester (sen period i år).

Ikväll, när barnen badade i badkaret, fick Fälga för sig att hon skulle ligga ner. Jag erbjöd mig henne att vila sitt huvud i min hand och uppmanade henne att lägga sig "som när du ska vila". Hon fick plötsligt en så förundrad min och jag kände att hon började flyta i det grunda badvattnet. Kanske övertolkade jag alldeles hennes ansiktsuttryck, men när jag skulle säga åt henne att det var dags att kliva upp kändes det verkligen som om jag klampade in och avbröt en väldigt speciell upplevelse för henne (nej, parvlarna har inte babysimmat). Måste låta henne utforska det där mer. Lilla Fälga, som för några dagar sedan satte ner händerna i sina sandaler och tryckte sulorna mot kinderna och klev omkring i köket och sade "Jag fjäril." Det tog ett ögonblick innan jag såg det hon såg: sandalerna hade blivit fjärilsvingar. Tänk om man hade den fantasin!

Jag är här tack, och väntar varje dag efter tecken på att det ska vara något bra denna gång. Lite lätt illamående, men med tanke på den progesterondos jag får är det inte så konstigt.  Sen är det ju tusen grejer så här års med avslutningar, födelsedagar och sånt. Kul men lätt stressigt. Jobbmässigt är det ett enormt tryck på såväl mig som maken vilket inte gör det lättare. Det plockar effektivt iväg alla tankar.  Men att sova middag med den lilla 2 h idag var bra. Och sol igår var skönt.

Jag tror på dig PB och på dina planer!

Jag vet inte-för jag tog  en morfintablett och sa åt kroppen att hålla käften.
Jag kan inte BARA anpassa mig till den ämliga stackaren hela tiden kände jag nu. Lusten att göra saker måste få sitt utlopp också. Men visst, det är typiskt att man tar sig för lite mer än man borde, bara för att man ju vill bli klar och så vidare. Vi får väl se imorgon ifall det straffar sig att jag körde på så hårt idag. Isåfall får jag väl vila lite extra då.

Underbara ungar med sina öppna ansikten medan de upplever, och med fantasi man glömmer att man haft!

Kjell-ja att få göra den del man är bra på istället för att sprida ut sig på allt möjligt annat brukar vara ett bra koncept. Vad kul med dottern! Det måste vara roligt att ha stora barn och få uppleva sådana sorts samarbeten!

För övrigt: Det är i sanning sommar när man kan gå ut med genovått hår och det har vindtorkat inom några minuter i kvällspromenaden.
Det är också i sanning sommar när det åskar och öser ner regn så det blev helt svart inomhus och gatlyktorna tändes.

  
Åh så gulligt!! Blev jätte-jätteparvelsjuk nu och känner att vi bara MÅSTE träffas och det SNART! Min T har också frågat när vi får träffa Parvlarna igen. Hon blev sååå förtjust i dem (vem blir inte det, de är ju världens charmtroll) och vi satt och såg på foton från när vi var hemma hos er. 
Nä, det där måste vi ta tag i!!