I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

hej!
Nu är vi äntligen hemma, med saturationsmätare och sond. Men tidigare än beräknat
I uppsala fick vi lucia som "best case scenario" och precis innan jul som troligt hemkomstdatum. Vi kom hem den 8 december. Elise hade bf 22/12.

Tackar så otroligt mkt för allt stöd, visst är det underbart att mrt och ul inte vsar några avvikelser, men det betyder tyvärr inte att allt är bra med henne. De har tagit lite prover för att utesluta ett syndrom och en metabolisk sjukdom. Syndromet är fullständigt avskyvärt och jag får sådan ångest när jag ens umgås med tanken på om hon skulle ha det. Nu tror iofs ingen att hon faktiskt har det men vissa symptom stämmer in på henne, men många passar inte in. Som hennes läkare utryckte sig" it's liks shooting in the dark". Hennes läkare ifrån uppsala ringde igår för att höra hur det var med oss och henne, det var ju snällt.

Hon är fortfarande lite loj och tonussvag, men det blir bättre och bättre. Tyvärr är hon superkänslig för lägesskiftningar och det är ju ett resultat av att hon är muskelsvag, lite tråkigt att hon bara kan ligga på ett par olika sätt annars dimper hennes syresättning. Hon måste träna mer med nappflarran, i nuläget klarar hon sug och svälj men bommar att andas, en ganska viktig ingrediens i i själva nappningen. Men vi sugtränar henne och försöker få in 10 sugningar- 5 sek paus. Hon börjar bli riktigt duktig. Sen har hon vattenjympa varje dag.

Det är underbart att vara hemma, Elise har bättre värden här än på neo, hon kanske känner att vi är tryggare och lugnare här?

Jag ska försöka läda ikapp.

Hoppas du får må bättre snart Villemoa och att blom-mannen vet att värdera sin underbara kvinna, det samma gäller för hvidis och flamman!

Heloise: vad underbart att ni får vara i hemmets trygga vrå alla tre! Så härligt också att hon knäppte alla på näsan och fick åka hem tidigare, duktiga Elise! Kramar till er

Jag hade ett litet atl i granntråden igår, och tänkte hålla det parallellt, men eftersom jag plötslit inte kan klistra med texter som vanligt,längre, så gick det inte. Nu har jag upptäckt att det går med ctr+v, men inte med högerklicka. Så iallafall, här kommer gårdagens högtidlighet:

Nu tycker jag att det finns goda skäl till en stunds högtidligt allvar och ite finmanér här i tråden.

*Harkel*

Med anledning av den märkvärdiga tilldragelsen och glädjande nyheten att Dr Robert Edwards välförtjänt och i sista momangen tilldelats årets Nobelpris i medicin för sina livsbringande upptäckter, forskningsresultat och behandlingsmetoder, vilka lett till att par idag kan genomgå den behandling som populärt kallas IVF och därmed välsignas med de barn de så hett efterlängtat, vill jag ikväll ställa mig upp tillsammans med er alla, utbringa en skål för pristagaren och ytterligare en för de barn och föräldrar vi har glädjen att ha bland oss just tack vare Dr Robert Edwards.
Jag vill också passa på att för denne man och nämnda barn och föräldrar utbringa ett fyrfaldigt och högljutt leve, rakt ifrån hjärtat och rätt ut i cyberrymden, de leve; hipp hipp

HURRA HURRA HURRA HURRA!

Skål kära vänner*tittar till höger tittar till vänster tittar runtomkring så jag nästan skelar*

Skåååååååål!!!

Heloise, så fantastiskt att Elise kunde komma hem så tidigt. Jag tror också att omgivningen är lugnare och tryggare. Några otäcka syndrom vill vi inte veta av. Fy så hemskt att gå och vänta på svar, när får ni veta?

Är du sjuk Villemoa? Krya på dig! (Jag hoppas på lite färgbyten här inne så att man orkar med att läsa ikapp.) 

Där är du ju!!!
jag har efterlyst dig i inboxen, men numera vet ma ju inte ifall folk ens ser att de hr ngt meddelande. Det är inte precis så det blinkar och lyser i neon att man har post...

Kul att se dig och hur har du det? Pralinar du eller "joppar och joppar och hakkar och hakkar"?

Gud vad jag önskar att du pralinar så jag kan beställa! *totalego*

*Skålar med Blomman och Aleta*

Här har vi en jättemysig kväll, vi äter gott myser och spelar Monopol. Och så äter vi chokladtryffel som vi gjorde tidigare ikväll   Maken tittade precis på mig och magen och sa: "Vad fin du är älskling", visst brukar han säga så men kändes verkligen som det kom rakt ifrån hans hjärta... och det gick rakt in i mitt.   Han har dessutom blivit "rädd om mig" på ett sätt som han inte varit förut, han vill att jag håller mig i honom när vi går ngnstans där det är riktigt halt och varnar ofta för trappan ute ect...

Hoppas inte ni tar illa upp nu som har lite jobbigt med sina män, det var inte alls det jag ville. Tänkte bara att jag för en gångs skull skulle skriva ett positivt och glatt inlägg. Kramar till er alla!!

BRA där Sy-mannen!!! SÅ ska det låta!

Blä. Kräker som en gris här hemma... Hoppas att det inte är farligt för bebisen! skakig och darrig. Nä, jag når inte bra alls.

Heja sy- mannen! Så ska det låta! Kram!

Skåååål tråden!