Vilken härlig helg vi fick i London för ett par veckor sen; t o m vädrets makter var på vår sida. 
Det kom bara en enda skur och det känns som att man får vara väldigt nöjd med det i London i november. Den kom dessutom när vi åt lunch på Gordon Ramsay at Royal Hospital Road, så det gjorde ingenting.
Vi kom till London vid lunchtid på fredagen och tog oss genast till vårt B&B i Belgravia, bara några kvarter ifrån Harrods. Vi bokade det via siten At home in London som Lappis tipsat om för länge sen, och det var jättebra. Vi betalade 96 pund per natt, inklusive frukost, och då hade vi som en liten "svit" med både sovrum och vardagsrum. Kaklat fräscht badrum hade vi också och varmt inomhus. Kan varmt rekommendera att bo så här.
Fredagseftermiddagen ägnades sedan åt shopping och det blev helekipering för min del; dräkt, blus, skor, handväska och t o m strumpor. På kvällen åt vi pre-theatre menu på Arbutus; en restaurang i Soho med en Michelinstjärna. Pre-theatre-menyn var verkligen prisvärd; vi åt tre rätter inklusive två små karaffer vin (a 250 ml vardera) för totalt ca 60 pund. Maten var verkligen god, så det var ett bra val. Dessutom låg restaurangen bara ett par hundra meter från teatern, så det var nära att ta sig dit sen.
På fredagskvällen såg vi Queen-musikalen "We will rock you", som verkligen rockade fett. Musikaler brukar ju ha en tunn story och den här var ännu tunnare än vanligt, men det spelade ingen roll för musiken och sångerna var så himla bra. Vilket ös! Egentligen passar nog show bättre för att beskriva det än musikal.
På lördagen knatade vi iväg igenom Hyde Park, med siktet inställt på Notting Hill. Där promenerade vi runt bland antikvitetsbutikerna på Portobello Road ett par timmar, och förstås gick vi en sväng inom the Travel Book Store också, men Hugh Grant var tyvärr inte där. Sen promenerade vi vidare till Kensington Palace, där jag hade bespetsat mig på den permanenta utställningen med Dianas klänningar. Tyvärr höll de på att bygga om där, så inga klänningar fanns att se, och det blev jag förstås lite besviken för. Tänkte att jag skulle trösta mig med att kolla in modeutställningarna på Victoria & Albert Museum istället. När vi kom dit insåg vi hur gigantiskt det muséet är (enligt en broschyr där är det 11 km promenad om man vill gå igenom alla utställningarna! ), så jag frågade efter var modeutställningarna var. Tillfälligt stängda visade det sig, tyvärr, så modeupplevelserna fick vi ta i affärerna istället.
Planen var sen att inta Afternoon Tea på Harrods, men korkat nog hade vi inte bokat och där var förstås fullt. Ett tips alltså; även om restaurangen är stor är det en god idé att boka, särskilt på helgerna skulle jag gissa. Vi gick till ett kafé strax intill och satte ihop vårt eget Afternoon Tea där istället och det blev bra det med. På kvällen såg vi sen Billy Elliot, som var väldigt bra. Den var helt annorlunda än We will rock you, så det kändes som en väldigt bra kombination av musikaler, när man ska se två stycken kvällarna efter varandra. Det var mer tal i Billy Elliot och det var dessutom på en ganska vår dialekt (tänk gruvdistriktet och dess grötighet och slang), så en del av skämten gick oss förbi, men det var väldigt trevligt ändå.
På söndagen inledde vi med att ta tunnelbanan bort till Tower of London, för vid det här laget var våra fötter ganska ömma, efter två dagars vildsint promenerande. (Det blev ändå mycket promenerande även den här dagen.) Beefeaters, som vakterna på Towern kallas, är ena riktiga lustigkurrar, och det var en mycket underhållande timme vi tillbringade på vår guidade tur. Verkligen väl värt ett besök bara för guidningen. Att sen få se lite kronjuveler och "glitter" var inte heller så dumt. Från Towern promenerade vi över Tower Bridge och sen längs med hela South Bank bort till House of Parliament på andra sidan Themsen, och sen gjorde vi en avstickare till Imperial War Museum. Verkligen ett helt otroligt museum, och vi hann inte ens med en bråkdel av allt som fanns att se där. Från muséet promenerade vi sedan till en Wagamama-restaurang som låg precis bredvid där vi bodde. Wagamama är en restaurangkedja som serverar asiatisk mat, typ nudlar, risrätter och liknande, med hög kvalitet och schysst prisnivå. Det kan jag verkligen rekommendera om man vill hålla lite i pengarna under ett Londonbesök. Det finns ganska många sådana restauranger utspridda över stan.
På måndagen tog vi en runda i butiker på förmiddagen, innan det kl. 12.30 var dags att inta lunch på Gordon Ramsays restaurang på Royal Hospital Road. Det blev verkligen en trevlig matupplevelse, och inte så hiskeligt dyr om man ser till vad som ingick. Det fanns helt otroligt mycket personal där; servitörer, "matbärare", sommelier, brödservitör, smulsopare, osv. Maken och jag är inte vana vid sådan uppmärksamhet, men vi kände oss aldrig besvärade, utan personalen var smidig och trevlig; inte alls arrogant eller så. Jag kopierar in rätterna vi åt direkt ifrån menyn, så ursäkta att de kommer på engelska.
Till förrätt åt jag
Tortellini of crab and tiger prawn with parsley, chilli and a lemongrass consommé och till den dracks ett vitt vin från Chateau Bauduc. Till varmrätt åt jag Roasted fillet of halibut organically farmed in the north Atlantic with pommes boulangère and bourguignon garnish och till den blev det ett rött vin från Chinon. Jag blev lite förvånad över sommelierens val av ett rött vin till fisken, men det var pga boef bourgiuignon-garnyren (bacon, svamp, rödvinssås). Maken som åt ‘Saltimbocca’ with English Rose veal, sage, Parma ham, linguine and coco beans till huvudrätt fick däremot ett vitt vin, så det blev lite oväntat för oss båda. Kul, tycker jag, när de går "utanför ramarna" lite. Eller utanför ramarna; så ovanligt är det väl inte med rött till fisk och vitt till kött, men ja; ni fattar. Slutligen blev det bananparfait med jordnötssmörsmousse, mörk choklad och karamelliserade bananer till efterrätt (denna rätt fanns inte på hemsidan längre när jag skrev det här; därav svenskan .) Vi fick en liten aptitretare före förrätten, i form av någon slags kastanjebrödboll i kastanjesoppa, och det var väldigt gott. Efter efterrätten serverades vi chokladtryflar och jordgubbsparfait i vitt chokladskal (som en tryffel), och det var också "on the house". Det bjöds generöst med fantastiskt gott bröd både till för- och huvudrätt, så vi blev ordentligt mätta och portionerna var hyfsat väl tilltagna för att vara på ett sådant här ställe. Allt som allt tyckte vi båda att det var en väldigt trevlig upplevelse och väl värt de ca 1 600 kr det kostade för oss två tillsammans. Visst, det är inte ofta man lägger 800 kr på lunch, men den mat och dryck vi serverades kändes väl värd pengarna.
Det kom bara en enda skur och det känns som att man får vara väldigt nöjd med det i London i november. Den kom dessutom när vi åt lunch på Gordon Ramsay at Royal Hospital Road, så det gjorde ingenting.
Sen promenerade vi vidare till Kensington Palace, där jag hade bespetsat mig på den permanenta utställningen med Dianas klänningar. Tyvärr höll de på att bygga om där, så inga klänningar fanns att se, och det blev jag förstås lite besviken för. Tänkte att jag skulle trösta mig med att kolla in modeutställningarna på Victoria & Albert Museum istället. När vi kom dit insåg vi hur gigantiskt det muséet är (enligt en broschyr där är det 11 km promenad om man vill gå igenom alla utställningarna! 
), så jag frågade efter var modeutställningarna var. Tillfälligt stängda visade det sig, tyvärr, så modeupplevelserna fick vi ta i affärerna istället.
