Livets toppar och dalar

Aleta min fina vän! Detta är ju bara så fruktansvärt hemskt att jag inte ens kan gråta! Jag bara stirrar på det du skrivit och känner mig helt tom inombords-som ett hål där glädjen nyss satt över att ni skulle få ta emot en liten människa till i er fina familj.

Jag blir så frustrerad över allt hemskt som fördelas ut över oss i tråden/tråådarna. Jag menar, nog för att man är medveten om att hemska och tragiska saker kan hända  och att ingenting är givet-men MÅSTE det bevisas så in i bomben och ofta just bland oss. Vi FATTAR, tack så mycket *blickar argt uppåt, åt sidorna och åt varhelst håll någon med inflytande kan finnas*

Det behövs inga fler sorters död eller uteblivna plus, eller något annat alls. Vi har alla begripit att livet är ett mirakel, barn är en gåva och Carpe Diem och hela killivitten.
Nu räcker det med skit! Hit med lite mirakel istället för bövelen!

Och Aleta, gumman. Jag tror nog att kanske det är JUST när man råkar ut för något sådant här, som en tråd som denna är så värdefull. Jag hade nog aldrig börjat skriva här ifall jag inte haft undringar inför våra försök och behövde sällskap av människor som fattar vad man går igenom.
Så, stanna här med oss tycker jag!

Här kommer ett Egoinlägg:

mat... alltså Trollet är nog inne i nån skojig period för det känns inte som att jag gör mycket annat än ammar honom... antagligen beror detta på att han inte blir tillräckligt mätt utan vill ha mer... vilket väl leder till att det är dags att öka portionerna av vanlig mat, gröt och jox... men jag har nån idé om att vänta med megamatintrot till nästa onsdag då halvårsdagen inträder... inser dock när jag skriver detta hur puckat det låter... så ehum.. dags att öka den vanliga maten och kanske försöka få nån styr på mattiderna på samma gång... hm...

vagnen - hur "bäddar" man vagnen smartast när man övergår till sittvagnsvariant?! hur har ni andra gjort? Jag testade att sätta Trollet i sittdelen av vagnen igår, men han var inte riktigt mogen för det... Gissar dock att det inte lär dröja sådär våldsamt länge innan det blir dags...

totalego: hur står man UT med att nackhåren inte får vara ifred?!?! gaaaaaaaaaa ungen drar ju sönder min stackars nacke...  försöker med div håruppsättningar men Trollet är bra på att pilla fram lite nackhår och dra i det... hmmm...

Stor, stor kram till Aleta. Det finns inte många ord efter det nu skrivit, ta hand om er.

Jag tror och hoppas att Snorkissons stöttas av familj och vänner så mycket de kan ta emot. Smärtan måste vara så stor, så stor och det är viktigt att sörja men att på något sätt göra något vanligt och skyddat ganska snart är nog bra. Kanske få åka ut på ett landställe, gå längs havet eller så. 

Fantastiska PB, kram till dig också. Du skriver så fint och kan beskriva din smärta så den skär genom mig också. Jag önskar dig mer inslag av lycka så snart det bara går! Och deltidsbrandman är väl perfekt egentligt, det ger ju också lokalkännedom och sociala kontakter! Har du tänkt på att spara alla dina inlägg här som en dagbok? Jag tror att det vore fin läsning att ha kvar för dig själv i framtiden och kanske är det början till en bok eller diktsamling? Jag är seriös alltså.

Heja Nenne! Gaffeltruckar, oh my. Jag röstar på 15/8, det var väl inte taget?

Sömn och mat är svåra ämnen. Jag har inga mer knep än de som sagts, gröten på kvällen hade väl ingen jätteeffekt här. Jag ammade kvällar och nätter igenom med henne i vår säng, upp till sju månader sov hon oftast tre timmar emellan  amningarna så det funkade ok tyckte jag. Jag fick ihop 8 timmar nästan varje natt. Efter sju månader drev vi igenom eget rum och säng vilket gick bra. Jag ammade en eller två gånger och på mrogonkvisten fick hon följa med in. Välling införde vi med en del lock och pock vid 9-10 månader. Först då kunde jag slippa läggningarna (tidigare hade väl någon kväll med urpumpat och mycket skrik förekommit på sin höjd). Vällingen har varit guld värd för vår familj,  rumstempererad tetra på natten och så kunde man somna om. Vi turades om så det har funkar bra. Hon slutade med nattmål kring drygt ett år och nu händer det väl om vi är borta eller hon är sjuk. Nu kan man ofta fråga om hon vill ha vatten när hon ber om välling och det funkar också.  Visst är det av bekvämlighet på resor etc som jag tycker det är guld med välling men från att jag slutade amma vid 9 månader och hon parallellt blev väldigt rörlig var hon en bit under sin kurva, vällingen har hjälpt till att stabilisera. Vanliga dagar får hon 250 ml vid läggning och knappt 200 ml vid 6-snåret eller så, sedan frukost på dagis 7.45.

viktualia - det beror på hur vagnen ser ut, min modell av vagn behöver inte "bäddas" när man viker om den till sittvagn, det är en Crescent.

Åh fy faans jävla förbannade helvetshåååååål att vara nekatsad i!!!

Jag tror att det finns risk att det vare sig äts, gråts eller ens pratas under ett tak där människor finns som råkat ut för något sådant här.

Bedövning. Stumhet. Tystnad. Tomhet. Frånvaro. Värk.

Som att någon har skurit ut och kastat bort själen man hade, som en liten genomskinlig, ynklig trasa, obrukbar och förstörd.
Och kvar är man själv. Själlös och värkande-för det är det är det yttersta av smärta att tvingas leva med inget annat inom sig än ekot av hjärtts ödsliga slag.

Så inbillar jag mig att det kanske är. På ett ungefär. Fast upphöjt i miljoner och så hundra gånger värre än det.

Vickan, hahaha! Ja, det lät faktiskt ganska puckat, om man ser till din i övrigt höga intelligens...

Ge ungen mera mat nu genast såklart!  Han kan ju inte precis almanackan, trollpojken.

Är du på G att lägga ner amningen i den här vevan också eller hur känner du?

September,

PB: jag tror det är så i perioder. Men i perioder orkar man nog inte vara i smärtan utan behöver tänka på ngt annat och försöka låtsas att allt är som förr. Men det jävliga är att när man väl tror att man har kommit igenom den värsta biten av sorgen så brukar det vara lååång väg kvar

Jag har snart 1-årsdag när mitt MA upptäcktes men jag känner ingen större sorg för den dagen. Det är ju så mkt enklare om man får ett "tidigt" MF/MA som i mitt fall. Även om det såklart var ett hårt slag så är det ju inte alls samma som om det sker i 4:e månaden som för Mrs B el nära BF som för Snorkis. Det är sorgen över att jag inte kommer att få ett barn till som är mer akut. (Och Cicci jag tror Snartis springer förbi hon med... hon är ju rätt mkt yngre.)

Lunagarden *fniss* kanske skulle upplyst om att vi har en Teutonia fun. Och att min idé med att bädda är att skydda vagnen snarare än att Trollet behöver det för sittkomforten.....