Livets toppar och dalar

Jag tror att jag, i Snorkfrökens situation, hade rest bort och bett min mamma att rensa undan alla barnsaker under tiden. Jag hade inte orkat komma hem till huset alldeles förberett för ett barn.

En månad är ju vansinnigt kort tid, på den tiden har man ju inte ens återhämtat sig rent fysiskt från förlossningen.

Jag hoppas verkligen att hon orkar komma in och berätta hur hon mår snart.

Aleta, jag beklagar djupt! Det låter verkligen helt hopplöst nu. Hoppas att du finner lite tröst i dina barn och var inte rädd för att titta in här igen, vi tål både positivt och negativt här.

PB, skönt att det inte var värre med knölen även om behandlingen lät läskigt brutal!

Vickan, vi har inte skyddat vagnen på något sätt, det behövs väl inte förrän dom börjar gå och har skor på sig? Och håret har jag verkligen inget svar på, jag är nästan beredd att raka av mig hela sk*ten snart.

muggles, jo jag förstår ju att du tycker att hon är söt , jag ville bara att du skulle veta att hon är jättesöt rent objektivt också.

Men BS, ni måste ju byta BVC! Det ju inte klokt om man känner att man måste öva på saker med en liten bebis för att det ska tillfredsställa nån tant på BVC.

BS: kanske här?:

http://www.praktiskmedicin.com/sjukdom.asp?sjukdid=22

BS: även här: http://www.sjukvardsradgivning.se/allakapitel.asp?CategoryID=32798&AllChap=True

BS: jag förstår precis vad du menar - jag vill gärna kolla lite hemma innanså man i alla fall vet vad barnet klarar och inte klarar (och så man vet vad de tittar efter). Hektor har 2,5 månader på sig att lära sig säga 6 ord till ... Och hitta mage och näsa på rätt sätt ... Klossarna kirrar han lätt.

Fast jag tycker inte att det är riktigt samma sak att följa sitt barns utveckling som att känna att man måste öva på saker för att inte BVC ge en backning.

Fick idag en smärre chock. På tunnelbanan så var det ett glatt och nog oberusat fyllo som började prata med mig och sönerna. Han gissade bl a att vi skulle gå av vid Ö-malmstorg ... Och jag kände vagt igen honom. När han gått av tåget så insåg jag att det kan ha varit en man jag var rätt betuttad i för 22 år sedan (jag var 19 han 40 ...)NU var han ju ett trevligt fyllo men i alla fall ett t-bane-fyllo!  Sorgligt

Ang BVC: Telis, håller delvis med fast vissa saker kanske man inte ens tänker på att göra med sitt barn - som det här med klossar t ex. Det kan ju vara skönt att ha gjort det några gånger hemma innan så man slipper göra ett återbesök pga övernitisk bvc-tant.

Jag är skitstressad över att Hektor inte går än. Visst - han står med stöd, och går lite längsmed möbler, och klättrar upp på köksbordet via köksstolarna - men går själv gör han inte. Och jag vill helst inte att han ska få en stämpel på sig på BVC som sen - så jag tränar honom mer än han själv tar initiativ till.

Håller med dig, Telis - BVC ska vara ett stöd och inte stämpla barnen. Alla barn utvecklas i sin egen takt, sen ska BVC bistå med råd om de tycker att man behöver öva något

Lunagarden: Det var klokt sagt. Jag har trots tre barn inte sett det så. De senaste två barnens BVC-sköterska är en underbar sådan men min inställning har nog snarare varit att jag/vi kontrolleras. Nu har vi fått en ny bvc-tant (den gamla bytte jobb) och jag ska möta den nya med en ny, sundare inställning! Tack!