I vått och torrt, under aftonstjärna och midnattssol...

Nu har lillstumpat somnat och jag skall hänga en tvätt.

Rabarbekräm smakar också gott! Läste ett recept på marengsuiz med rabarber, lakritsmaränger vaniljglass och lakritssås.... Intressant....

Lakristmaränger??? Det låter...annorlunda...

Jag måste bara säga apropå att njuta:

Jo, jag tror så här; alla vi som redan passerat spädbarnstiden med våra barn förfäras i efterhand av hur snabbt allt gick-precis som jag inser att jag snart sitter och har en vuxen son utan att fatta vad som hände egentligen. Just nu bearbetar jag känsklan av att "vad FAN hände med de senaste tio åren av MITT liv?" Kollar på min son och inser att något mer än gått upp i vikt och åldrats måste jag ju ha gjort....

Iallafall, det jag tror man menar är dels att man önskar ma hde kunnat hålla kvar tiden lite ibland för man får den inte tillbaka OCH jag själv menar framförallt att vi lever i ett samhälle som är oerhört prestationsinriktat. Vi bokar in oss, upp oss och fulla oss tills vi har scheman späckade som jag vet inte vad. Det gäller numera även förldrar till spädbarn. Det är babysim hit och babygym dit, babybio, babylek, babysång, babytamigtusaneverything. Och alla de där sakerna du räknade upp Leksi, man ksa fixa en bok, filma och fota allt, laga egen barnmat, läsa på om alla sjukdomar, utvecklingsfaser och uppforstringsmetoder. Man ska prestera rutiner så man kan redogöra för mammagruppen hur BRA allt funkar, amma som ett urverk, ungen ska sova själv, länge och nöjd-i egen säng. Man ska komma i form igen, komma ut och gå LÅNGA promenader, var ute, baka bullar....fattar ni?

Det jag menar med att försöka njuta är precis det Lanovia sa: att vara här och nu, finnas, andas oh uppleva det man upplever utnan så JÄVLA många måsten, borden och skullen. Och komma ihåg att BEBISEN behöver absolut ingenting-INGETING annat än närhet och närhet och närhet utöver mat och sömn. Man kan faktiskt skita i precis allting annat som man inte känner ryms, passar in eller man har lust med.
 
Jag har ingen sådan där min första bok, inga fotavtryck och inga filmer på min son. Jag har skrivit upp lite sporadiskt en del saker i en skrivbok. Mest en massa kärleksförklaringar och en del saker som hänt.
Men jag har tusen och tusen minnen. Och de minnena gråter jag av Leksi, precis som du gör när du tänker på förlossningen. En dag är han större och då minns du plötsligt helt levande hur hans pyttelilla hand kändes när den kramade ditt finger. Hjärtat drar ihop sig och svämmar över samtidigt och jag lovar att ser du då en kvinna med ett barn och just en sådan liten hand om sitt finger så vill du skrika "NJUT! Njut av ögonblicket, för snart är det insvept i ett minne och bara ditt inom dig"

Fast jag förstår mycket väl att den där uppmaningen kan kännas stressande. Men jag tror inte manmenar att man ska vara så himla lycklig. mer att man inte ska tro att mna måste laga middagar, städa och fixa så himla mycket. MINDRE stress alltså.

Hoppsan, en roman...

Alltid lika kloka ord blomman, jag börjar nästan gråta när jag läste vad du skrivit.

Fru Sy: lycka till på provtagningen idag!

Leksi: stor kram till dig. Tack för att du delar dina känslor och upplevelser med oss. Du skriver så bra.
Ni andra som har beskrivit den första tiden också: så fint skrivet. Det är fascinerande att få höra er historia. :-P

Fru E: Fortsätter hålla tummarna stenhårt (har ingen som helst rättighet att börja prata om att man ska försöka att inte noja så mycket, snacka om att det skulle vara att kasta sten i glashus!  Men en kram kan jag ju alltid ge ). Hoppas på många och höga bud från visningen.

Tack för peppningar.
Jag är inte övertygad om att bultandet och vibrationerna är normalt, men det händer ju så mycket annat konstigt, så varför inte? Om man kan bli täppt i näsan och få lock för öronen för att man är gravid borde man ju kunna uppfatta viss aktivitet i själva området Där Allt Händer.
Bara en sådan sak som att jag får ont i ett revben i samband med ÄL borde ju medföra att jag är beredd på allt möjligt logiskt och ologiskt.
Kände mig genast mer gravid i morse när tandborstningen fick samma effekt som att stoppa två fingrar i halsen.

Nu ska jag jobba.
Önskar er en härlig torsdag.

Massa kramar till er alla.

Nu har jag hittat er.
18 sidor att plöja igenom.

Idag skall jag och B försöka ta oss till ett köpcentra o köpa 30-årspresent till maken.
Har inte en aning om vad jag skall köpa

Oh Blommis du skriver så bra och fint så jag sitter här och torkar tårarna.
Men du skriver precis vad jag tänker. Det finns så himlans mycket somskall göras och dokumenteras.
Har föräldrar i min närhet som när barnet bara var några veckor gamla redan hunnit med en kurs i spädbarnsmassage, hunnit boka plats på dagis och hann med 3 saker om dan (typ fika, föräldrargrupp och after work). Vill man leva så är det ju helt ok och många gör det. Mig passar det dock inte. Själv är jag glad över att hinna med en sak om dan. Hoppas E kan förlåta nig om några år för allt vi inte gjort.
Det är också väldigt skönt att ha någon liten sak att göra de flesta dagar så man inte bara går hemma och drar.

Kräm ja det är gott. Men inte som paj.
Lakrits variant...hmmm kanske borde testas

Jag är svintrött idag för jag har sopat glas hela natten efter mitt kraschade glashus.

Allt kan hända i denna konstiga sak som kallas kropp. Jag fortsätter hoppas och vägra tro annat än att det skall gå vägen. *kram*
Vad gäller tandborstningen- det där känner jag igen var länge jobbigt att borsta tänderna men släppte någonstans halvvägs tror jag. Skölja med Flux var jobbigt hela vägen.