• andbeyond

    I vått och torrt, under aftonstjärna och midnattssol...

    Här är ännu ett mysigt ställe där vi kan sätta oss i ringen och ta varandra i hand. Glad eller ledsen, dag eller natt så finns vi här


    Läsning sker på egen risk. Vi undviker då inte diskussioner om diverse kroppsvätskor, sexliv, sjukhus och övriga saker som skulle kunna anses vara en aning privat.

    Vi har gemensamt vår längtan efter barn, men efter många långa trådar hör vi också ihop i vänskap.


    Tråden har nu fått en hel del trådbebisar jollrandes i hörnen till vår stora glädje

    Förra tråden: www.brollopstorget.se/Forum-5-21/m3672148.html


     

  • Svar på tråden I vått och torrt, under aftonstjärna och midnattssol...
  • Fru sy

     


    Leksi skrev 2010-05-19 17:51:10 följande:
      Gillar också Majken jättemycket! Tror dock det kommer bli upptaget i sommar då Alfred får en kusin. De vet att det blir en tjej och har Majken som första förslag. Hoppas du får en liten Majken Fru Sy

    Det hoppas jag oxå att vi får. Jag ville ju haft en Melker oxå men det blev upptaget i vintras av en nära släkting. Trist när man tänker samma namn. Därför har jag bestämt mig för att hålla helt tyst om mitt favvoflicknamn till alla jag känner så jag inte påverkar någon till det namnet

  • Leksi

     


    passionsblomman skrev 2010-05-17 14:36:05 följande:
    Leksi, jag höjjer inte ett ögonbryn över dina känslor den här första bebistiden. Försök låta bli att känna att du borde känna en massa eller njuta eller vad det är du tycker du borde. Låt dig själv vara kvinna! Det är inte ett smack konstigt att man svämmar över av alla möjliga olika slags känslor  när man sitter där fastnaglad i soffan, skitnödig, hungrig, lortigare än man kan minnas att man varit ever och trött som ett as med ömmande bröstvårtor och ica-kassar under ögonen, medans håret under armarna växer ut till oanad längd och benen, dem undviker vi att tala om helt och hållet...Jag skickar härmed över en bamsekram och lite fruktsallad, vill du ha lättvispade grädde på eller galsaa? Äh, du får med båda, vassegó!
    Åh du skriver så bra precis hur det känns! Även om man pratat med kompisar och läst mycket innan så går det liksom inte att föreställa sig hur det är förrän man är här mitt uppe i det.
    Bamsekram tillbaka och tack för att du supportar!
  • Fru sy

    Jag har en kompis som skaffade en "inne-barnvagn" som hon hade sin son i när de var inne. De har två stora hundar och ganska kallt på golvet så de ville inte ha sin son på golvet. De fick låna en gammal vagn av en kompis så kunde hon dra med sig honom överrallt.

  • Fru sy

    Grattis till Hvidis lilla E på hennes 9 månaders dag! Vad fort tiden går... ibland...

  • Leksi

     


    Fru sy skrev 2010-05-19 17:55:01 följande:
      Det hoppas jag oxå att vi får. Jag ville ju haft en Melker oxå men det blev upptaget i vintras av en nära släkting. Trist när man tänker samma namn. Därför har jag bestämt mig för att hålla helt tyst om mitt favvoflicknamn till alla jag känner så jag inte påverkar någon till det namnet

    Vi körde samma taktik! Vi har ett tjejnamn som vi fullkomligt älskar och det höll vi tyst om. Speciellt nu när vi fick en pojke känns det rätt att vi inte sa något för det lär ju vara en hel del i bekantskapskretsen som hinner få barn innan vi (eventuellt) får ett till barn. Men det skulle ju vara jättesnopet om någon valde det ändå! Visste din släkting om att ni gillade Melker?

  • Leksi

     


    Fru sy skrev 2010-05-17 15:51:00 följande:
    Kikar bara in och säger att indianerna har hittat hit, så nu har jag bokat tid för provtagning på torsdag kl 14. Sen har vi även bokat in för VUL på dag 14, så nu känns det faktiskt som det är på gång.

    Grattis till att indianerna hittat rätt! {#lang_emotions_flower} Och förlåt för att jag är så seg på att kommentera. Vad är det för prover ni ska ta imorgon? *stort lycka till*

  • Leksi

     


    ingenjörsbruden skrev 2010-05-18 07:47:42 följande:
      Gå inte undan o lid i ensamhet...utan berätta precis hur du känner dig! Det är ju en GIGANTISK omställning man gör......först är man gravid o sen kommer en förlossning som man inte riktigt kan förbereda sig helt på.Jag blev helt tagen på sängen av hur ONT det gjorde....tog flera veckor innan jag tyckte att Busan var värd förlossningen......Sen har man en IGEL som BARA är nöjd när den är kloss intill.....o DET kan både vara mysigt o jäkligt jobbigt...speciellt om "igeln" har ont i magen eller så....Jag tyckte det kändes hopplöst flera gånger när vi kom hem fr BB, busan hade ont i magen o jag kunde ibland inte klä på mig...borsta tänderna gjorde jag bara på kvällen när maken passade busan....O INGET hinner man med.....nu hinner man med MASSOR om man jämför med den första tiden.... O har igeln ont i magen o bara skriker så känner man sig helt värdelös för det.....o kan man inte amma ordentligt så känner man sig kass för det......MEN!!! DET ÄR MAN INTE!Omställningen är grym....först har man haft ett väldigt fritt liv, kunnat sova länge, äta god mat som man hann tugga ordentligt, datortid, karriär....ja...man hade helt enkelt MASSOR av tid för sig själv o sen har man helt plötsligt INGEN tid för sig själv.....JAG är deppig o jag brukar vara glad till 99% av min tid o ser "alltid" positivt på saker o ting....ja en glad skit är jag...men nu har jag inte varit glad på ett bra tag.Men efter ytterligare ett långt samtal med maken igår så känns det väldigt bra!

    Ja det är verkligen en stor omställning, större än jag anade eftersom jag tyckte att vi var så "redo" för det här steget. Ni anar inte hur skönt det är att läsa era inlägg och inse att de flesta tycker de första veckorna är tuffa.

    Stor kram Ingis och hoppas den braiga känslan sitter i efter samtalet med maken!

  • Leksi

     


    lanovia 08 skrev 2010-05-18 14:07:35 följande:
    Leksi du måste tala med maken hela tiden om vad du känner! Han kan inte amma åt dig men allt annat kan han göra. Så se till att ta hjälp av honom och låt honom trösta o hjälpa dig.Har du varit utanför dörren något själv ännu? Vet första gången jag gick ute själv med hunden, stod på gräset och kastade boll med henne max 10 min. Jag kom in som en ny människa. Är det något särskilt du tycker kännas jobbigt? Eller bara allmänt nedstämd?

    Ja, det är verkligen ett lyft när man lyckas komma ut! Har inte varit ute ensam utan Alfred men några barnvagnspromenader har det blivit, idag helt på egen hand. Kändes bra! Men jag blir väldigt stressad när han börjar skrika när vi är en bit hemifrån, men det är väl en vanesak kan jag tänka mig...

    Det som känns jobbigt är en blandning av:
    - att hela livet är upp och ner och väldigt annorlunda mot allt jag är van vid & att Alfred är vaken så mycket på dagarna och bara vill amma eller gosa i famnen
    - att jag haft så ont efter förlossningen men det har tack och lov blivit väldigt mycket bättre de senaste dagarna & idag kunde jag gå i 20 min utan att det kändes allt för mycket
    - pressen att jag borde njuta och ta till vara på tiden (alla säger det: Passa på att njut nu för tiden går så fort!), fotografera, filma, skriva dagbok om alla hans framsteg, ta hand- och fotavtryck o.s.v.
    - en övermäktig känsla av detta är så stort, att jag inte vet hur jag ska ta det till mig. Av någon anledning gråter jag så fort jag tänker tillbaka på förlossningen och det är inte för att det var hemskt och traumatiskt utan jag tror det beror mer på att det var en så stor händelse. Vår son kom till världen & det är redan historia. Uuh, vad jag svamlar, förstår om ni inte hajjar ett jota.

    MEN jag har inte gråtit varken igår eller idag och det känns lite, lite bättre.

  • Leksi

    Sonja, usch byta affärssystem är inte kul… Vi gjorde det för två år sedan på mitt jobb och det är JOBBIGT! Så du har alla mina sympatier och jag hoppas allt går smidigt och fungerar som ni vill!


    Blommis vilken tur att allt slutade väl med risgrynsgrötskoket! {#lang_emotions_surprised} Och jag håller alla tummar och tår för er lilla eskimå!!


    Hur mår du nu Ninnis? Hoppas du haft en skön eftermiddag med dina killar & att de pysslat om dig ordentligt!


    Fy för svampinfektion i brösten Fjällbruttan! Snacka om lök på laxen liksom! Och så hosta på det! Känns det bättre idag? Hur länge måste Signe äta vad-det-nu-hette som hon får ont i magen av? *stackars liten* Tack för råden om ”ambitionsnivå noll”, tror maken och jag måste sätta oss ned och prata ordentligt om hur vi ska sköta allt här hemma nu när han har börjat jobba igen och vi vet mer om hur livet med bebis är. (Det var svårt att prata om det innan tyckte jag eftersom vi inte hade en aning om vilket slags barn vi skulle få eller hur det skulle vara.)


    Hvidis – tack så mycket för promenaden! Det satt fint med en timme på egen hand! Och grattis lilla E på 9 månaders-dagen! *pussar på lilla magen* Kul med karneval-premiär för lillstumpan!


    Hur kommer det sig att ni inte har någon ugn Lanovia? *kliar mig i huvudet och försöker minnas* Blev det någon träning ikväll? Hoppas du tog det försiktigt…

    Oj, vad Alfred har sovit länge nu, säkert 2h, men nu knorrar det i vagnen. Ha en trevlig kväll allihop!

  • Fru sy

     


    Leksi skrev 2010-05-19 17:59:05 följande:
      Vi körde samma taktik! Vi har ett tjejnamn som vi fullkomligt älskar och det höll vi tyst om. Speciellt nu när vi fick en pojke känns det rätt att vi inte sa något för det lär ju vara en hel del i bekantskapskretsen som hinner få barn innan vi (eventuellt) får ett till barn. Men det skulle ju vara jättesnopet om någon valde det ändå! Visste din släkting om att ni gillade Melker?

    Jag vet att jag nämde det för 3 år sedan när de fick sitt först barn. Det slank ur mig bara. Så jag tror att det var då hon hörde det, för hon svarade att det är ju fint! Men blev ett annat namn till första barnet... så nu blev det på barn 2 ist. Tycker fortfarande är att det är trist men inget jag kan göra nåt åt liksom. Finns ju många andra fina namn oxå. Jag lärde mig att inte diksutera namn så mycket, speciellt inte med henne...

Svar på tråden I vått och torrt, under aftonstjärna och midnattssol...