Tantvarning del 8

Tack för den Aleta! Gud, som jag skrattat Och minns min barndom på det kära 70-talet. Brunt o orange, murr-murr och medaljonger.
Blir så nostalgisk...
Vet ni, jag har en hel sån där box med receptkort (misstänkt lika Mästerkockens) som jag, av nån anledning började samla på i tioårsåldern. Gudarna ska veta att jag aldrig gillat att laga mat, men baka har jag nog gjort en del när jag blev lämnad ensam hemma av mina politiskt engagerade föräldrar.
Har många gånger tänkt slänga den där lådan, för hur jag än letar och rotar så är det svårt att finna nåt recept som verkligen triggar igång matlagningslusten
Nu får jag ju nästan lite svårt att slänga lådan med recept, hi-hi!

När vi flyttade till vårt hus så satt det uppklistrat en stor planch på insidan av skafferidörren med "Husmorstips", bla på salladsförslag. Bilder på ingredienser i ett rutsystem, man kan välja en lodrät rad, vågrät eller diagonal, vilken som helst och du har en ny sallad. Den gamla tantens gammeldags skrivstil finns även på en plansch med julpyssel. Självklart har jag låtit dem hänga kvar
Måste nog fotografera dem och lägga in här!

Behöver jag säga att vårt hus är byggt 1970 ? Det andas väldigt mycket sextiotal men även lite sjuttiotal.

Vi hade...BRUNA fönsterbågar innan vi bytte fönster

Helloooo tanterna!

Vi är hemma. Och vi är hemma med vår egen bil-tack och lov!
Det var en kontakt till bränslepumpen som legat ochärgat ihop och därför fick sagda pump ingen ström när det väl var tillräckligt kasst. Då hjälper det föga att man har nytankat. Jag känner mig lite teknisk och stolt över att jag sa när frågan om vad som hände kom"jo, det var som att någon bara drog ur kontakten", när det nu var precis det som hände kan man säga. Annars brukar jag stirra på vederbörande och säga"jag är florist, du är bilmek-YOU figure it out please!"

Vi fick tillbringa en ofrivillig natt hos sväronen. Jag tror de i hemlighet är lite glada att bilen pajade, för de tycker att vi aldrig kommer dit. Skönt att få i sig mat och slippa ta in på hotell men guuuuuuuuuuuuuuud vilket jäkla väntande hela dagen igår! Varje gång vi ringde så skulle vi "återkomma klockan ditten och datten". Halv två blev det slut på mitt tålamod och jag sa att klockan tre måste vi agera och då måste planen för vad vi gör om de inte kan fixa bilen idag vara klar. Sedan gick vi till handelsträdgården och jag fick ha lite terapi bland växterna.

När de ringde hade de hittat och fixat felet och vi kunde få skjuts till verkstaden och åka hem. Men jäklar vad det kändes som en evighet att köra hem.
Jo, för hemma hade vi ju vår lilla pojk. Ungefär HUR dåligt samvete tror ni jag haft för att vi lämnade honom ensam i måndags? Han som skulle vara själv i några timmar bara...
Hur som helst har han varit stencool och när vi kom hem igårkväll satt han inne hos grannen och spelade spel. Han sa när jag nattade honom "mamma, pappa säger att du varit orolig? Det behöver du aldrig mer vara. Jag tyckte bara det var roligt. Jag tycker ni ska åka bort fler gånger"

Så summan av kardemumman är väl att vi får vara glada att vi inte small med den där älgen som klev upp på vägen just när vi kom åkande på förmiddagen på väg upp till CvL Det hade varit värre. Och att bilen inte la av på ditvägen också. Det var stressigt nog ändå, för det var hästtransporter, husvagnar och en jävla cirkus ute på den slingriga och kameratäta 55:an, vilket gjorde att resan upp tog väldigt mycket längre tid an vi räknat med. Vi kom in på CvL exakt kl 14.02 och vår tid var ju kl 14. Jag hatar sånt!

Well, embryot klarade sig fast lite tilltufsat. Det hade tappat en av sina fyra celler, vilket tydligen är mycket vanligt. Det minskar graviditetschansen med ca 5% sa läkaren, men det är ändå en god chans.
Och det innebär inte att det kommer att fattas kroppsdelar på barnet ifall det lyckas. Eftersom cellerna "bara är på stancellsstadiet än"

Denna resa var dock så jäkla sjuk att från det att vi stod högst upp på bron och insåg att vår bil inte ville åka längre, till nu i skrivande stund, så har jag knappt tänkt på att vi fått tillbaka ett embryo och allt vad det innebär. Jag är bara helt slut i skallen och kroppen. Och glad att jag är hemma....

Välkommen hem Blomman, det är nog bara bra att du fick annat att tänka på.
Tyvärr har jag inte gjort några praliner på ett tag nu, så förrådet är tomt. Men jag rekommenderar ändå som vanligt soffläge med praliner!

Blompojken är för övrigt supercool!

Vilken tur att ni tog er hem tillslut, och <3 härliga coola blompojken!

Lyssna på Aleta, soffläge med praliner, eller ännu bättre solstol ute i fina trädgården och praliner.

Själv ska jag släpa mig ut till baksidan och sova i solen en stund.

Blomman, så skönt att ni är hemma, hela och välbehållna, både ni, Blompojken och Eskimån
Vilken underbar gosse ni har

Ja han är cool min pojk. Och min granne är underbar! Jag är mycket glad att jag hade pratat ordentligt med henne om att han skulle vara ensam hemma!
Och hon sa att jag inte skulle tänka att jag var en oansvarig mamam för det var jag inte alls det sa hon bestämt.
Iallafall så är jag väldigt glad över att vi lever i mobiltelefonens tidevarv måste jag säga. För tänk er samma händelse, ingen telefon och kanske kilometervis att gå till ett hus för att låna telefon osv....Nu ringde vi båda för fullt i varsin telefon när skiten hade träffat fläkten så att säga. Jag ringde sonen, grannen och sonens klasskompis. Sambon ringde bärgaren och sväronen.

Mitt i alltihop kom en bil bakom oss och stannade och sa:
"här kan ni inte stå, det kommer en massa hästar här snart!"
"Ja, nu kan vi inte flytta oss, för bilen är död och går inte att putta uppför som du kanske förstår, vi stod på bron nyss och eftersom det nu är broöppning så är vi rätt glada att vi kunde rulla baklänges av bron och in här på sidovägen."
"Jamen ni måste putta undan den"
"vart då? nerför backen till småbåtshamnen och ner i vattnet kanske?"...sa vi inte men tänkte...

Heja, coola blomman! Hade jag varit du hade jag kanske sagt vad jag tänkt, jag kan bli så där dryg när jag blir riktigt arg, lugn och dryg och bara dräpande saker som kommer ut ur munnen!

Ligg nu på soffan och ta det lugnt med böcker och choklad, så eski¨mån kan acklimatisera sig!

Precis sådan där receptbox hade min mamma, och jag tyckte det var jätteroligt med receptkorten, men jag har nog aldrig tyckt att det varit roligt med matlagning, så det kan bli...

Väntar på att veterinären skall ringa, Solde gråter när hon går på lådan, måste ha antibiotika! Vettisen sa, att jag bara kunde ringa om det inte blev bra, så skulle hon skriva ut recept, men tanten i receptionen säger att jag måste ha en telefontid först. Och jag som skulle ha begravning! Jag ringde så fort de öppnade i morse, men än har ingen ringt. Har de inte ringt till kl 15, så ringer jag igen! Detta känns bara så genomhemskt!

Ett glädjeämne är iaf, att Hoppeloppan växer rätt så bra. Igår vägde hon 2,8 kg. Hon var jätteduktig, och gick hela vägen hemifrån till veterinären. Så långt har hon aldrig gått förut. Storebror gick med, det var han som skulle vaccineras, men det var lillan som gick bäst, supertjejan!