Glittertråden 15

...hittade inte den så jag fortsätter väl här.

Jo, det är så att min man har gått bort (jag upprepar det mest för mig själv för jag tror inte riktigt att jag fattat det än). Jag är nog lite i chock ännu. Jag känner precis igen mig i det du skriver, Sweetan! Det känns som om alla förväntar sig att jag ska vara jätteledsen men konstigt nog går det ganska bra på dagarna, vardagen rullar liksom på. SÄrskilt när man har en vild 1-åring hemma! Men då och då får jag påminna mig själv och då känns det så overkligt. Ibland kommer det djupa svackor (jag tror kroppen tar det i etapper för att orka med) och då undrar jag hur jag ska orka leva vidare utan honom. Jag tror det är först nu jag förstår hur mycket han betydde för mig. Jag kunde ofta vara irriterad på honom för småsaker och undrade ibland om han var rätt för mig. Men nu saknar alla de där småsakerna betydelse och det är egentligen först nu jag riktigt uppskattar honom, vilken underbar människa han faktiskt var! Ord kan inte beskriva det. Det känns omöjligt att föreställa mig ett liv utan honom. Och ändå är det just det jag tvingas till nu.

Jag har tittat på filmer från i sommar, det är ju bara ett par månader sedan! Han är så levande och verklig och det känns så märkligt att när jag stänger av finns han inte kvar. Och jag får inte ens säga till honom hur mycket jag älskar honom! Det är en sån tomhet och saknad så jag vet inte hur jag ska hantera det. Sorgen blir bara större och större och jag undrar om folk i min omgivning kommer att förstå det. Jag har fått jättemycket stöd och hjälp av släkt och vänner! Men jag bävar lite för framtiden, hur ensam kommer jag att känna mig då? Han var ju den enda som riktigt kände mig och som jag kunde prata med om allt. Hur mycket stöd jag än får kan det aldrig ersätta honom. Och det är tur att jag har Albin att leva vidare för, men han kan inte heller ersätta Daniel. Det tomrummet kan ingen fylla.

Tack igen för ert stöd!

Ylva - du behöver inte be om ursäkt för att du inte orkar! Jag vet att du har det tillräckligt jobbigt själv. Sånt där strul kan man ju bli galen av. Hoppas att det löser sig!

Ammo: Jo, det rullar på. Idag var vi på babysim men jag har haft en tung dag.

Jag ska börja jobba en dag i veckan från nästa vecka!! Det känns bra, jag längtar lite till jobbet och tror det blir bra både för mig och Albin med omväxlingen. Mormor och morfar ska vara barnvakt eftersom jag inte får dagisplats förrän i januari. Så det känns ganska bra ändå.

Förstår att det kan vara skönt att börja jobba, byta miljö och tänka på något annat. Men är du säker på att du orkar det?
Det har ju bara gått en månad drygt.
Kom på det nu i efterhand, Daniel dog på min födelsedag!
Visst var det den 7 aug?

Tror också att sorgen kommer växa och minska framöver. Den kommer minska för att du kommer komma in i en ny vardag så småning om, ett liv med bara dig och Albin. Men den kommer även växa då vardagen kommer, chocken lagt sig och stödet kanske minskar från omgivningen.
Pratar du fortfarande med kuratorn? Bör hålla den kontakten kvar länge, behöver henne just när sorgen kanske växer framöver.

Victory - vill du titta förbi är tråden här numera www.brollopstorget.se/Forum-5-21/m3497660.html

Och mitt i allt elände låter det bra att höra att du har gott stöd av familj och vänner. För sorgarbete av den där typen kräver ju verkligen det!!

Vill mest säga att jag tänker på dig och att du är välkommen till karuselltråden om du vill. Nu drar jag mig tillbaka från er glittrande damer!

*vinkar till övriga*

*skickar ett stort gäng stärkande kramar till Victory*

har haft en tung dag idag jag med.
Fick ett sms i morse kl 8 från min bästa gamla barndomskompis, hennes mamma dog igår
Har tillbringat många semestrar med hennes familj i deras husvagn.Har levt med cancer till och från sedan 1990 men nu orkade kroppen inte mer.
Sen pratade jag med min mamma och så berättar hon att hennes granne dog i måndags. Mamma pratade med henne i onsdags förra veckan, då kom hon hem från en röntgen där hon precis fått beskedet att hon hade cancer i lever och mage. I fredags åkte hon in till sjukan för hon var såå dålig och i måndags dog hon!
Och så tänker man på dig Vicky...
Varför är livet så kort ibland?!

Hej sötisar!

Jag ville bara kliva in och kolla läget!?

Skönt att livet knallar på Victoria även om sorgen djupnar. Pratar du med någon professionell?

Jag vet att det låter jättedumt och ingen kan ersätta Daniel, aldrig! MEN det finns andra män som kan fylla nästan hela tomrummet i dig och som kommer lära känna dig, älska dig och som du kan vara dig själv helt och fullt med. Men vandringen till den dagen kommer nog att vara mycket tung. Kanske kan vara skönt att tänka på i de mörkaste stunderna dock?
Hoppas att jobbet lättar upp lite!!
Tänker ofta på dig!

Ylva: hoppas att det reder upp sig med F- kassan!!

Kram till er allihop!!

Hej allihopa!
Jaha,då sitter man här i Canada och njuter av en lördag förmiddag Jag är ju 9 timmar efter er Än så länge är det lite mulet här, men dom har lovat att det ska klarna upp under förmiddagen och blir jättefint till eftermiddagen. Igår hade vi 26 grader varmt här

Lite reserapport hittills.
Kom 3 timmar före planet skulle gå till Arlanda (som jag blivit tillsagd att göra). Checkade in och var helt klar på 20 min!! Hader alltså över 2,5 timme på mig att fördriva tiden. Flygresan till London gick bra... Precis innan vi skulle landa frågade en kille bakom mig flygvärdinnan om vilken gate han skulle till när han skulle vidare till Vancouver. Jag spetsade förstås öronen. Flygvärdinnan hade ingen aning så killen och jag gjorde sällskap. Fråga mig inte hur, men han fick ett sms med vilken gate vi skulle till. Vi hade 30 min på oss att komma till rätt gate och igenom säkerhetskontrollen Självklart fastnade jag i säkerhetskontrollen och fick min väska genomsökt och testad för knark... Killen gav mig gatenumret och rusade vidare. Jag hann ombord på planet och fick en riktigt bra plats. Fanns ingenstans (och ingen tid heller) att ta en cig i London... Flygresan till Vancouver gick också bra. Hade massor med filmer att välja mellan och såg 3,5 filmer *S* Blev nästan chockad när piloten meddelar att vi skulle landa i Vancouver om 30 min *S*. Tog mig igenom alla kontroller och blev utfrågad om hur länge jag ska vara här, om jag har släkt eller vänner här, vad jag ska göra och om jag verkligen ska fara hem igen *S* Jag sa åt kontrollanten att jag misstänker att min man skulle bli lite sur om jag inte kommer hem igen och att jag ska på jobb igen den 29:e *S*
Fick tag på min väska och letade upp en rökplats... tog en väldigt efterlängtad cig innan jag letade mig vidare till taxistolpen. Tog en taxi till hotellet och upptäckte att min reservation blivit avbokad av någon underlig anledning! Inte ens personalen kunde förklara hur det kom sig, men jag fick ett rum som var identiskt med det jag bokat och faktiskt till ett lägre pris än vad jag först fått besked om Kanske lite plåster på såren?? Inte vet jag
Kom upp på rummet och packade upp. Ett fint rum med tv, minikök badrum med badkar och en KING size säng bara för mig!! Försökte hålla mig aktiv, men var väldigt trött. Kl 16 på e.m. (här) slocknade jag som ett ljus på sängen. Vaknade vid 21-tiden på kvällen och var ut och tog ett bloss innan jag kröp till kojs och sov vidare till 7 på morgonen. Första dagen här var jag på shoppingtur. Hade lovat min bror att köpa lite leksaker till honom. Döm min förvåning när mitt VISA-kort inte fungerar! Ringer två gånger till kundtjänst och får till slut veta att dom satt en "halvspärr" på kortet för att dom tror att det blivit stulet. Kvinnan på kundtjänst häver den här spärren tillfälligt så att jag kan handla mina prylar. Snacka om genant måste jag säga. Får också order om att ringa följande morgon (lokal tid) till kortavdelningen och prata med dom. Jag ringer, klockan är då 23:30 här och jag är bra trött. Var inte direkt glad, men dom bad om ursäkt och hävde den här spärren dom satt på mitt kort. Som förklaring sa dom att jag inte hade använt kortet på Arlanda så därför kunde dom ju inte tro att jag verkligen var i Canada. Men hallå!! Varför skulle jag använda kortet för ett paket tuggummi??? Det var allt jag köpte på Arlanda. Nåja, nästa gång jag far utomlands så får jag väl ringa banken och säga att jag ska ut och resa *ler*

Åt middag på hotellet och ni kan aldrig tro vilka portioner som serveras. Jag lyckades tugga mig igenom kanske 1/3 innan jag var proppmätt!

Igår, fredag, var jag på mitt studiebesök till Vancouver General Hospital. Jag hade ju skrivit till dom och frågat om jag kunde komma. Jag fick svar från dom samma morgon som jag for hit. Det var ett mycket lärorikt och intressant studiebesök. I mångt och mycket har vi samma rutiner, men snacka om att vi har det bra i Sverige. Vår avdelning är ju som tagen ur en framtidsfilm jämfört med deras... och dom kör alla journaler på papper och HANDSKRIVNA!?!?!?!??! Jag räknade till totalt 10 datorer på hela kliniken
Ja, det var verkligen helt fantastiskt att vara där och jag måste erkänna att jag känner mig tacksam över att jobba där jag gör

Idag lördag har jag ännu inte bestämt mig vad jag ska göra än. Däremot så har jag nu kopplat upp mig till internetet.. Sitter man i lobbyn så får man en "voucher" som gör att man får surfa gratis. Skulle jag koppla upp mig i rummet så kostar det 15 dollar.. och snål som man är så sitter man ju heller i lobbyn då

Ja, det var väl allt för den här gången. Jag har det skönt och vilar upp mig ordentligt bara för att sätta igång och bråka när jag kommer hem. Känner att jag verkligen behövde den här resan. Funderar på om jag ska ta och boka en massage, men än så länge har jag varit lite för snål för det.. det kostar en bra slant att få massage här på hotellet.

Ha det gott så hörs vi när jag kommer hem igen

Victory: Ännnu en som hänger i barnkaruselltråden hoppar in och skickar mina allra varmaste kramar och tankar till dig och din lille son! Hela mitt hjärta svämmar över för er och det finns ju inget man kan säga eller göra, men jag var tvungen att skriva en rad ändå. Var rädd om dig!

Jess: Åh, så många tråkiga besked du har fått på sistone. Ja, varför ska livet vara så kort för vissa?

Jag ska bara jobba en dag i veckan och jag tror det är precis den omväxling som både jag och Albin behöver. Om jag inte orkar kan jag ju alltid avbryta.

Karin: Jo, visst hoppas jag på att hitta kärleken igen. Det känns smått omöjligt nu men kanske så småningom. Jag måste bara låta sorgeprocessen ta sin tid först.

Det känns som om jag vill berätta för hela världen vilken fin människa Daniel var och hur mycket han betydde för mig. Så jag ska lägga ut mitt tal till honom i min presentation. Jag läste det på minnesstunden och det säger nog det mesta.