Glittertråden 15

Tack för alla hälsningar och fina ord! Ja, ta vara på livet, på varje sekund. Det enda stället man kan leva på är i nuet, ingenting annat spelar egentligen någon roll för en dag är ändå allt borta. Jag tror att Daniel levde sitt liv i nuet så hans liv var rikt, trots att det blev kort. I ena stunden känns det som om jag vill gå vidare och kanske hitta kärleken igen, i nästa stund vill jag bara vara ensam resten av livet, för får jag inte leva med Daniel vill jag inte leva med någon alls. Men just nu försöker jag att inte tänka så långt fram. Det gäller huset också. Åtminstone ett år ska gå innan jag gör något drastiskt vad gäller både förhållande och hus. Nu ska jag bara försöka leva. Men det går tyngre för varje dag.

Jag tycker du har en sund syn på ditt liv nu Vicky. Just nu vill du ju bara ha Daniel tillbaka och leva livet ut med honom.
Låt tiden läka lite sår nu och ta dagen som den kommer och jag lovar dig att när du minst anar det så knackar kärleken på dörren igen.
Du är så ung och vacker och livet ligger framför dig med allt det har att ge. Det finns gott om tid att sörja, leva ensam och kanske bilda en ny familj en dag då det känns rätt.

Bra tänkt Vicky, jag tycker du tar det hela oerhört bra och sunt!! Det betyder ganska mycket!

Jag är helt säker på att du kommer få en bra och kärleksfull framtid så småningom! Du har så mkt att erbjuda!

Berätta, vad gör du om dagarna? Hur går det med Alvin?
När tänkte du skola in honom?

Just nu känns det som om jag bara går och väntar på begravningen som är nästa fredag. Men tills dess är det ganska fullt upp. Jag har varit till frissan, med Albin till tandläkaren och igår gick jag och mamma på stan hela dagen. Jag var ute efter begravningskläder men hittade inget trots att vi finkammade hela stan. Men idag hittade jag en blus i alla fall. Idag var också prästen och D:s föräldrar här och vi gick igenom begravningen. Eftersom det varit så fullt upp några dagar kände jag att det har byggts upp mycket sorg så ikväll när de hade åkt fick jag gråta ut. Det var hemskt men skönt efteråt.

Inatt drömde jag också att Daniel kom tillbaka. Han hade bara varit bortrest för att köpa bildelar. Jag sa "men förstår du inte att vi har varit oroliga? Vi har ju tom satt in en dödsannons!" Han var helt oförstående och gick ner och mekade med bilen. Sen var vi på ICA och jag kände mig så lycklig, höll om hans arm och sa att jag aldrig mer ska släppa honom. Jag fick också säga hur mycket jag tycker om honom och att jag ska göra allt mycket bättre nu. Men sen kom jag på att jag ju såg honom när han var död. Så jag förstod redan i drömmen att det inte stämde. När jag vaknade kändes det inte så hemskt, istället hade jag kvar lite av den där lyckokänslan. Och så känns det som om jag fick träffa honom igen och säga det jag ville säga.

Jag ska vara föräldraledig fram till årsskiftet och skola in Albin på dagis i januari. Det kommer säkert att bli en lång höst, jag var ju laddad att börja jobba. Men nu känns det ändå rätt att vara hemma med honom.

Imorgon kommer kuratorn igen och det känns skönt!

Vicky jag tror du gör rätt i att stanna hemma. Ta det lugnt - du kommer att ha gott om tid att arbeta!
Jag tror att du i drömmen verkligen fick chansen att tala med Daniel och han hörde dig. Det är bra att du kan "tala om" för honom hur du känner oc vad du tänker även nu. Jag tror att du kan bearbeta sorgen på ett annat sätt efter begravningen också.

Stor kram till dig!

Hej Victory!
Är ny här på BT och läste just denna tråd. Blev mycket berörd av din berättelse. Som medmänniska vill jag få beklaga den enorma förlusten av din livskamrat. Att livet inte är rättvist är alltför tydligt. Du kommer att ha mångas stöd härifrån.

Det finns egentligen inga ord som kan trösta. Jag läste en vers en gång som innehöll dessa ord: Var inte rädd för mörker, ty ljuset vilar där. Man inga stjärnor ser, där intet mörker är.

Krama om din son en extra gång. En del av din man kommer alltid att finnas kvar i honom!

En stor, värmande kram och många tankar går till dig!

Har varit på landet i helgen. Normalt sett har jag alltid ett projekt på g där, målar, bygger el liknade. Men denna gång gjorde jag absolut ingenting. Åkte lite båt och eldade massor med ris.

Tror du kommer drömma mycket ett tag. Och jag tycker det är underbart att få och kunna göra det. Visst är det jobbigt att vakna upp ur dem men de glädjer i alla fall under tiden.
Och som Iza sa, tror också du bearbetar sorgen genom att prata om dina känslor mm för Daniel i drömmen. Får hoppas han hör dig!
Vad skönt att du hittade något fint att ha på dig. Han kommer iof ändå älska dig vad du än hade haft på dig .

Antar att det känns skönt att prata med kuratorn?!
Vad gör ni på dagarna nu?

Aila: Tusen tack för dina fina ord och ditt stöd! Det värmer!

Som om det inte var tillräckligt eländigt har både jag och Albin blivit förkylda! Han nyser och snorar och är väldigt grinig och sover dåligt. Jag har fått ont i halsen. Jag vill verkligen inte vara sjuk nu och absolut inte på begravningen, men då kommer jag väl att vara som mest snorig. Typiskt. Nåja, det är bara att bita ihop och göra det bästa av situationen. Allt känns ändå så hopplöst nu så det är nästan (men bara nästan) så att man skrattar åt eländet. Konstigt hur man klarar motgång efter motgång och inte bara lägger sig ner och ger upp. Men det är väl den mänskliga naturen: överleva till varje pris!

Imorgon har jag en hektisk dag med bl.a. fransfärgning, träffa solisten och lunch hos svärisarna. Sen hoppas jag att det blir lugnare resten av veckan för jag behöver mentalt förbereda mig inför begravningen.

Åh vad jobbigt Vicky. Man blir ju inte piggare av förkylning direkt. Lucas har varit förkyld i över en vecka och på mig har det börjat lite smått, suck.

Hittade du någon sång som passade i länkarna jag skickade?