Usch, jag förstår verkligen att det känns trist! En nära släkting och vän till mig har alltid önskat sig barn, men kommer aldrig att kunna få några biologiska. Jag vet hur tudelad hon kommer att vara när vi berättar om vår graviditet.
Samtidigt måste man ju berätta även om det är svårt. Jag tror att mycket ligger i HUR man väljer att berätta det. Skulle aldrig någonsin "smeta in det" i ansiktet på henne och det är heller inte intressant i det sammanhanget hur lätt det gick för oss. *peppar peppar*.
Lycka till förresten! Min svägerska och hennes man gjorde IVF (?) för tre år sedan och nu sitter de med två fantastiska pojkar. 
lecaroline skrev 2009-08-13 15:19:40 följande:
Hejsan! Jag är ny på denna sidan och tycker att den är både rolig och farlig på samma ggn..Jag/vi är en av de olyckliga som har försökt och försökt, men inga barn, det är nu 3 år sedan.För dem som det inte går lika fort för och som läser att en efter en blir gravid. JAG VET PRECIS HUR DET KÄNNS!! Hur kul är det att höra att man har 25% chans?? Inte alls. Min chans har nu ökat efter som vi sökte hjälp efter ett år och det snart är dags med "provrörsbefruktning"Men gudarna ska veta att det svir när kusinen kom förbi jobbet idag och berättade att hon var gravid igen Suck hon vet ju att man inte vill veta..
