• Nalle Puh 40

    Vi som precis har slutat med p-piller och hoppas bli gravida inom det närmsta...

    Finns det några fler brudar här som precis har slutat med p-piller och hoppas bli gravida?

    Har ätit p-piller i ca 12 år men slutade för två veckor sedan i samband med vårt bröllop...

    Tänkte vi kunde dela lite tankar och ge råd till varandra för det är ju mycket som ska stämma...

    Har oxå tusen frågor i huvudet som vad som händer i kroppen när man slutar med sina p-piller efter så lång tid, tidiga tecken på att man kanske är gravid och hur lång tid det tar innan mensen blir regelbunden igen...

  • Svar på tråden Vi som precis har slutat med p-piller och hoppas bli gravida inom det närmsta...
  • bröllopsblomma

    Jag och min m2b hade bestämt att sluta med p-piller och försöka bli gravida i samband med att vi gifter oss nu i augusti. Efter ett bråk häromdagen så vill han nu helt plötsligt vänta med barn. Jag vill så gärna ha barn så detta känns jättejobbigt och jag är så ledsen. Jag funderar på att sluta med p-piller ändå för att kroppen ska vara redo när han är...

  • Nalle Puh 40
    bröllopsblomma skrev 2009-07-31 00:00:47 följande:
    Jag och min m2b hade bestämt att sluta med p-piller och försöka bli gravida i samband med att vi gifter oss nu i augusti. Efter ett bråk häromdagen så vill han nu helt plötsligt vänta med barn. Jag vill så gärna ha barn så detta känns jättejobbigt och jag är så ledsen. Jag funderar på att sluta med p-piller ändå för att kroppen ska vara redo när han är...
    Men du tänker väl tala om att du slutar med dina piller för honom, eller???
  • Dristig

    Jag kände det precis som du i början... inget särskillt i kroppen eller knoppen. Tror att jag var i chock, då även vi lyckades bli gravida på en gång. Nu är jag i vecka 27 och det är helt underbart, illamåendet har gått över och man känner bebisens sparkar, det enda jag dras med nu är en envis halsbrännan men inte ens det kan få mig på sämre humör... är just nu innen i en väldigt harmonsisk och lycklig fas i graviditeten. Sen gifter vi oss om en vecka också, det kan ju hjälpa till med lyckokänslorna=)


    Jemima skrev 2009-07-28 12:03:13 följande:
    Testade positivt för en vecka sedan! Jag och mannen bestämde oss i samband bröllopet att nu skippar vi preventivmedel så får vi se hur det går. Hade ställt in mig på att det kunde ta lite tid för det har man ju hört och av nån anledning fick jag för mig att jag skulle vara en sån som det tog tid för. 2½ vecka efter bröllopet testar jag positivt, så den där magkänslan var det ju inte så mycket med. :)Nu är jag i sjätte veckan och har fortfarande inga som helst symtom (förutom utebliven mens då). Känner mig inte heller sådär otroligt lycklig som alla andra verkar beskriva. Definitivt inte olycklig heller, utan bara precis som vanligt... Det är lite underligt för jag ville ju verkligen det här. Tror kanske det beror på att jag inte riktigt har fattat än att jag är gravid, det känns svårt att verkligen tro på det när man fysiskt känner sig precis som vanligt. Är det nån mer som har samma erfarenhet? Eller bara kan skriva nåt i stil med att det här (också) är en helt normal reaktion (icke-reaktion?) på graviditetsbesked...kram och lycka till till alla som försöker där ute!
  • Flisa80

    Jag hoppas hoppas hoppas att jag inte får mens denna gång...!!!

    Jag är gift med en man som är adopterad hit till Sverige. I mina mest enfaldiga stunder har jag ibland tänkt att det är ju självklart att även vi kommer att få svårt att få barn, eftersom hans föräldrar inte kunde och därför fick adoptera. Herregud så dum man är ibland...

  • bröllopsblomma

    Ja klart att jag tänker prata med honom...vi måste ju vara överens.

  • passionsblomman

    Grattis till pluss!

    Vill bara säga att jag inte alls känner igen beskrivningen att alla pratar så mkt om hur lyckliga de känner sig när de plussat.

    Jag tror det är något vi fått för oss, att det är sprudlande och rosenkindad glädje man "ska2 känna. inte minst ifall man verkligen längtat länge.
    Istället är det nog väldigt vanligt med en underlig känsla av att vara ute på okänt vatten, ha tappat kontrollen, inte veta vad som ligger framför, inte fatta riktigt att det verkligen är sant osv osv. Många blandade känslor, allt från "shit vad har jag gjort!" Till "Tänk om något går på tok" till "Tänk, jag ska bli mamma..."

    Det är knappt man fattar när man väl har bamsemage , och efteråt, när man har beisen i famnen fattar man inte heller. Det är för stort helt enkelt. Livets mirakel.

    Men mitt i alla omvälvande känslor finns en glädje som går på djupet.


    Jemima skrev 2009-07-28 12:03:13 följande:
    Testade positivt för en vecka sedan! Jag och mannen bestämde oss i samband bröllopet att nu skippar vi preventivmedel så får vi se hur det går. Hade ställt in mig på att det kunde ta lite tid för det har man ju hört och av nån anledning fick jag för mig att jag skulle vara en sån som det tog tid för. 2½ vecka efter bröllopet testar jag positivt, så den där magkänslan var det ju inte så mycket med. :)Nu är jag i sjätte veckan och har fortfarande inga som helst symtom (förutom utebliven mens då). Känner mig inte heller sådär otroligt lycklig som alla andra verkar beskriva. Definitivt inte olycklig heller, utan bara precis som vanligt... Det är lite underligt för jag ville ju verkligen det här. Tror kanske det beror på att jag inte riktigt har fattat än att jag är gravid, det känns svårt att verkligen tro på det när man fysiskt känner sig precis som vanligt. Är det nån mer som har samma erfarenhet? Eller bara kan skriva nåt i stil med att det här (också) är en helt normal reaktion (icke-reaktion?) på graviditetsbesked...kram och lycka till till alla som försöker där ute!
  • isop

    Min mens borde ha kommit igår, men jag har bara haft mens en gång sedan jag slutade med p-pillerna, så därför är det svårt att veta om den är regelbunden eller ej.

    Sedan i fredags har det molat i magen och jag trodde att mensen skulle komma. Men nu har det molat i fyra dagar och ingen mens. I vanliga fall märker jag inte ens att mensen är på väg, så molvärk i fyra dagar har jag aldrig varit med om förut.

    Funderar nu på om jag ska testa, eller om jag ska vänta några dagar till. Det verkar som om testerna funkar från första dagen av utebliven mens, men jag vet ju egentligen inte om den är regelbunden...

    Enda anledningen för mig att testa är den här konstiga molvärken, samt att jag är lite nyfiken förstås. Men jag vill inte hålla på med en massa tester i onödan, det är för uppslitande, tror jag...

  • harthurs

    Sitter just nu pa Mandagskvallen och njuter av ett glas rott vin..
    Kan inte lata bli att tanka pa OM jag nu ar gravid men anda tar det har glaset.. hmm.. och hur det kommer vara att inte fa dricka pa 9 manader... eller mer om man ammar forstas..
    Men sjalvklart vet jag att det ar hur vart det som helst! Bara en liten tanke..
    Nan som fick reda pa att ni var gravida samtidigt som ni druckit da o da?

  • isop
    harthurs skrev 2009-08-04 05:33:28 följande:
    Sitter just nu pa Mandagskvallen och njuter av ett glas rott vin.. Kan inte lata bli att tanka pa OM jag nu ar gravid men anda tar det har glaset.. hmm.. och hur det kommer vara att inte fa dricka pa 9 manader... eller mer om man ammar forstas..Men sjalvklart vet jag att det ar hur vart det som helst! Bara en liten tanke..Nan som fick reda pa att ni var gravida samtidigt som ni druckit da o da?
    Jag tror att det har tillkommit mängder av barn utan att mamman vetat om det i början, jag vet flera exempel där mammorna festat på rätt bra (vanligt vid oplanerade graviditeter). Jag vet inte om jag sticker ut hakan nu och blir lynchad, men jag tror inte att ett glas vin då och då är allvarligt farligt för barnet. Däremot skulle jag aldrig dricka själv om jag visste med säkerhet att jag var gravid. Det är bättre att ta det säkra före det osäkra och vara rädd om det lilla livet. Det står i rekommendationerna att man inte ska dricka alkohol, men att man inte vet säkert hur det påverkar barnet. Så det finns nog inga tydliga problem för den som tagit ett eller två glas. Vid ständig alkoholism är det väl dokumenterat att barnet utvecklas långsammare och ligger efter sina jämnåriga, så bra är det ju inte med alkohol. Men knappast inte så farligt att barnet direkt blir skadat av ett enda glas.

    Vad gäller amning har jag hört att det går bra att dricka vin när man ammar, men som vanligt gäller måttliga mängder (ett glas, kan jag tänka mig). En viktig anledning till att inte dricka sig berusad är att man måste vara vid sina sinnes fulla bruk för att kunna ta hand om barnet, så måttlighet blir ledordet även vid amning. Men som sagt, det ska gå bra att dricka lite när man ammar.
  • Mammilon

    Jag tror att det är helt normalt att inte känna sig speciellt annorlunda när man precis blivit eller fått veta att man är gravid. Jag känner inget speciellt, jag är glad och nöjd, men kroppen känns nästan som vanligt och det är fortfarande lite overkligt, även om jag gått igenom detta förut. Jag mår inte illa och gjorde det inte under hela förra graviditeten heller.
    Det måste inte vara så dramatiskt.

    Vad gäller alkohol är väl alla överens om att det inte är så bra under graviditet, men om foster skulle bli skadade av ett eller annat vinglas under de första veckorna skulle nog inte många barn i västvärlden vara utan alkoholskador. F.ö. utvecklas inte moderkakan förrän v.9-10, så innan dess överförs inte mammans konsumtion till barnet på det viset. Alltså: sluta dricka när du vet att du är gravid men ligg inte sömnlös över vad du kanske gjorde förut, gjort är gjort.

Svar på tråden Vi som precis har slutat med p-piller och hoppas bli gravida inom det närmsta...