Nu har jag gjort det igen..... del 7

Sis - känner mig lite hemsk som inte orkar skriva tidernas utläggning... men jag är verkligen för trött... jag har dock ett kilometerlångt svar på frågan om varför man rev så mycket på 60-talet.

Kortfattat: I Sthlm hade man förbjudigt upprustning och underhåll av stora delar av innerstaden. Effekten blev att rivning var oundviklig till slut. Många puckade beslut under lång tid ligger bakom rivningarna.

Nu ska jag nog släpa mig mot sängen. Är sanslöst trött och måste ha krafter till morgondagens utmaningar.....

Simma lugnt! *kramar*

Anne - Vad sorgligt att din hund dog!
Vi hade också hund (men han gick över lite senare), saknar honom än.

Nu förstår jag bättre hur du menar med "saker man inte vågat drömma om för tio år sedan" - det verkar ha varit en tuff tid för dig på alla möjliga plan.

Tja Vicks! *vinkar*

Ja, att det var en räcka av mindre sluga beslut är ju givet. Jag har fattat det så att man också befann sig i en tid när man av olika skäl var ganska trött på allt som var gammalt och omodernt.
Att man förbjudit underhåll har jag missat, det får du gärna berätta mer om någon gång (när du är lite piggare)!
En tanke som dyker upp är förstås att följden av uteblivet underhåll av äldre fastigheter kan ha bidragit till den allmänna frustrationen och avsaknaden av förståelse för det kulturarv som gick om intet i grävskopornas frenetiska tuggande.

Jag kan för egen del begråta de skönhets- och historievärden som för alltid gått förlorade i det hyperaktiva sextiotalets rivariver....

Fästmannen fick en enorm ros idag, själv ska jag få något som är hemligt, hemligt som han beställt. Mycket retfullt att andra vet vad jag ska få men inte jag, men jag förmodar att det roar dem att säga så när de så väl vet hur nyfiken jag är

Hej Sis (störst sannorlikhet att du är uppe/inne nu)!!

Hej på er övriga (som läser detta imorrn)!!

Jaha, då var årets AHD dag över. En sak har jag lärt mig... Jag tycker inte om överaskningar i form av "vi går dit o ser om dem har ett bord till oss". Klart det är fullt en dag som denna!!! Haaallllååååå!!!!! Tur att "jag" hittade ett ställe annars skulle jag nog säkert ställt till en scen. :o Nä,så farligt var det inte men liiite irriterande.

Men middan var go! Piggvar fick vi till huvudrätt. Intressant! Har aldrig smakat,bara sett det på kyldisken.

Mr G fick en liten present av mig... "last line-bookmark".

Hur var er AHD dag?

Zozo
Fy sjutton va hemsk!!!! Krya på dig hälsning till din make o ta hand om dig själv oxå. Nu när du har plussat!

Jag vill inte låta självömkande (det där var ju ett koncentrerat 1998) - men ohyggligt förvirrande var det - jobbigt! Och mitt liv som det ser ut idag vågade jag inte alls visualisera för mig själv, knappt ens fantisera om, jag blev bara förtvivlad för att det kändes så osannolikt för lilla mig. Egen fast bostad (oavsett var!), fungerande förhållande och roligt jobb låg lååååångt bort. Så att folk hade typ inredning som intresse kunde jag inte alls begripa - nu tycker jag det är superkul! Och visst saknar jag vovven än (min hundtokige man sörjer dessutom att han aldrig fick träffa henne) - men hon levde ett långt o förhoppningsvis bra hundliv o gick stillsamt bort vid 14 års ålder.

Hemma i Stockholm bor vi i Vasastan - eller jag gör ju inte det så mycket - men hemma är det!

Apropå alla hjärtans dag - maken försökte visst skicka blommor hit, men interflora funkade inget vidare i långtbortistan! Vilket gav mig vanvettigt dåligt samvete... helt ologiskt, men sant.

Lägenheten är bygdd 1929, tror jag förresten.

O jag hade mycket roligt 1998 också - men tanken på ett fungerande vuxenliv var avlägsen, ens som dröm. Det är lite så jag menade.

Ja, mitt 1998 var bade upp och ner och omvälvande.. Däremot kände jag mig nog inte "fet, ful och dum".. det var väl snarare 1989... en heeelt annan historia

Jag fick en parfym av maken igar och han hade träffat prick rätt pa en av de tva parfymer jag gillar.. Typiskt nog hade inte jag nagon present till honom eftersom vi sagt att vi inte skulle fira..

Åh, jag har fått ett problem. Jag var ju på jobbintervju för ett tag sedan men efter det har jag fått höra massor om att chefen där är hemsk och att ingen vill jobba med honom. Nu vill jag verkligen inte jobba där, så jag mejlade och tackade artigt för intresset men nu frågar han varför jag inte är intresserad längre. Vad ska jag svara? "För att du är psykopat"?

(Hoppas inte han hänger här på BT och känner igen sig. )

Telis.. Njae, det är knske inte det optimala svaret. Hitt pa nat! ändrad status i privatlivet eller nat..