• viktualia

    Nu har jag gjort det igen..... del 7

    ... startat en tråd på samma tema!

    Tänk att det är dags för vår sjunde tråd! Fascinerande att det går att hitta så goa vänner som er här på BT!

    Här har vi nu en sjunde tråd där vi kan fortsätta diskutera allt mellan himmel och jord, ha fredagsfester och fundera över vad vi ska bli när vi blir stora. Slänga ut enkäter och diskutera snusk. Tipsa om presenter och kanske nojja över livets små och stora utmaningar! Diskutera IRL-träffar innan och efter de går av stapeln!

    Kram till er alla goa trådvänner och välkommen till tråd nummer 7.

  • Svar på tråden Nu har jag gjort det igen..... del 7
  • anne på grönkulla

    renovera hus är INTE min grej... renovera - näe tack!

    Ja, Sis, jag har tänkt tanken själv - jag har en massa saker som jag för drygt 10 år sen aldrig hade vågat drömma om - typ fin man, fantastiskt kul jobb, bostadsrätt i Stockholms innerstad, vad mer? Tyvärr tappar man själv bort i vardagsvimlet hur långt man kommit. Det är bra att bli påmind. Men våningen var å andra sidan redan för 4 år sen dubbelt så dyr som vickans inspanade hus... - o i somras såldes andra i huset för dubbla det i sin tur... nu har ju marknade stannat av så nu vet jag inte... Men galet är det.

  • MuffinsTönt

    Anne
    10år sen, hur gammal var du då? Jag menar efter utbildning o allt, på väg ut i verkliga livet? Jag är ju precis där du beskrev. Precis vid dörren till ngt nytt! Vi får se vad det blir. Återkommer om 10 år.

    Happy Valentine!!!!

  • Zozo

    Hejsan Sis! *vink, vink* Njo, vad de TROR hände var att när maken vurpade i Tyskland sa slog han sig pa nagot sätt sa att det blev blod i höger lunga (men eftersom han inte har ngt brutet revben sa vet de inte riktigt hur det gick till). I Tyskland röntgade de bara axelpartiet. Pa tiden fran lördagen till tisdagen när han opererades hann därmed gojset i lungan infekteras och sprida sig. Efter en lyckad axeloperation och uppvak fick han direkt andningssvarigheter, fick sövas ner igen och ha respirator. Eftersom läkarna inte alls fattade nagot da sa fick jag prata med en läkare som drog alla möjligheter fran cancer till fagelsjukan... och skrämde slag pa mig! Man talade om för mig att jag inte skulle vänta nagra förbättringar pa 3-5 dagar och da stod jag inte UT längre. En nedsövd make, kopplad till 17 olika maskiner i en hel vecka - nej, da fick sjuksyster mamma aka hit i ilfart. Det var väldigt skönt att ha henne här - hon kan ju förklara allt de gör och "kolla" lite sadant som jag inte vet ngt om. Hon konstaterade tex att det en dag var stopp i droppet sedan pa morgonen - gaaah! kollar de inte sant? Naväl, läkare nummer 4 bestämde sig för att väcka honom och se om lungorna fungerade av sig själva efter bara en dag och sedan dess har han varit vaken. Lâkare nummer tva hade under tiden varit nere och "dammsugit" lungorna fran de läbbiga saker som fanns och tittat med kamera. Han sa att det syntes att det var en rökares lungor och att de därför inte aterställdes lika fort eller kämpade emot orenheter pa samma sätt som en icke-rökares...

    Huh - det blev laaaangt!

  • Zozo

    Hmmm.. Vad gjorde ni för 10 ar sedan, dvs 1998?

    Jag var i slutspurten av studierna, förberedde en resa till Canada där jag skulle joina maken nagra manader och skriva klart min magisteruppsats (som fö aldrig blev nagon magisteruppsats). Vi hade var första kris. Till hösten samma ar flyttade jag till maken i Paris, 23 ar gammal. Aaaargh! vad tiden gaaaaar!

  • Telemarkgrrl

    Jösses, vad det låter läskigt, Zozo!! Hoppas att din man inser att han borde sluta röka snart, även om det inte var den som orsakade någonting nu så förbättrar den ju inte hälsan på något sätt.

    För tio år sen fick jag jobb i Stockholm och flyttade hit, träffade maken för första gången. Jag var i Serre Chevalier på vintern och åkte skidor och på Skiathos på sommaren.

  • anne på grönkulla

    För 10 år sen? Hmm, jag gick sista året på universitetet och på sommarn gjorde jag fältarbete utomlands. Jag blev av med min bostad o min hund dog. Allt var superförvirrande och jag hade ingen aning om vad det skulle bli av mig. Jag var 24 år (eller blev under året) och kände mig fulast o menlösast i världen. Mina föräldrar var skilda o det krisade rätt rejält med min o syrrans relation med pappa (men det var ju inget nytt). Precis i slutet av året lärde jag känna min man (genom en gemensam god väns födelsedagsfest) men tillsammans blev vi först typ 2 år senare.

  • viktualia

    Jag håller med tidigare talare om att jag idag har ett läge i livet som jag inte vågade drömma om för 10 år sedan.

    Februari 1998 bodde jag i Göteborg, läste halvtid på KomVux, kände mig liten, ful och dum. Var deppig över att jag inte hade kommit in på den utbildningen jag ville, över att ett jobbprojekt hade gått i stå och att livet var allmänt snurrigt. Var singel sånär som på en förvirrad KK-relation och tjaaaa det var rätt mycket som var rätt ruttet...

    Idag är det dock alla hjärtans dag, min drömprins till make och jag har lagt ett bud på ett hus och jag blev uppvaktad med rosor och choklad när jag kom hem från jobbet!!

  • Sister of the Night

    Godkväll allihopa!

    Anne - Själv vågar jag knappt drömma om en våning i Stockholms innerstad.... *ler* Får jag fråga vilken stadsdel du bor i?
    Det där är verkligen något jag skulle vilja uppleva. Men priserna känns ju lite avskräckande, ja. För min del får gärna prisstegringen "frysa till" ett tag nu, annars lär det förbli en dröm.
    Jag älskar sådana där gamla vackra höga hus som man kan hitta i innerstäderna. De berättar så mycket!
    Kan du begripa att de rev så otroligt mycket av just dessa hus på sextiotalet??

    Muffin - näää, inte ska du dröja tio år innan du tittar in igen, det är för länge

  • Sister of the Night

    Zozo - Vilken fruktansvärd erfarenhet...!! Det måste ha varit så hemskt, kan bara ana din fasa. Jag hoppas att din man återhämtar sig ordentligt nu, det är ju inte riktigt klokt att det kunde bli så dramatiska följder av ett fall!?!?! Det var inga lindriga saker läkarna flaggade med heller - hur mår du själv efter den där pärsen?
    Hur kunde de missa att droppet inte fungerade som det skulle förresten...?
    Vilken tur i eländet att du har en mamma som är insatt i sjukvård. Måste kännas tryggt, mitt i allt.

    Var du 23 år -98? *ler* Då är du en aning äldre än mig. Jag var färdig med gymnasiet sedan något år tillbaka, flyttade samman med fästmannen och drömde om fast jobb. Jag kan känna att jag var så otroligt ung, det har dykt upp små diskreta tecken i mitt ansikte som låter antyda att jag är lite äldre nu... Faktiskt så fanns nog de första indikationerna till drömmen om den gamla lägenheten i Stockholm redan där, men kanske inte lika uttalat som idag.

Svar på tråden Nu har jag gjort det igen..... del 7