Om du menar med aktiv=gå i kyrkan regelbundet så är jag inte aktiv. Men precis på samma sätt som att jag inte firar mors dag för att jag inte tycker att man ska hedra sin mamma en dag om året utan alla dagar om året, så tycker jag inte att det är kyrkan i sig som är det viktiga utan huruvida man har gud med sig.
Det där låter ju ganska pompöst och uppstyltat så jag ska försöka förklara hur jag menar. För mig känns det som om (och nu är jag beredd på blixtar i huvudet) att vissa går i kyrkan för att man då har "klarat av" den religiösa delen av sitt liv och så kan man lägga det åt sidan sen. Och jag tror inte att gud (eller vad han/hon/den/det än heter) tycker att jag är mindre troende bara för att jag inte kliver in i kyrkan med regelbundenhet. (Precis som min mamma inte tror att jag inte älskar henne bara för att jag inte uppvaktar henne på mors dag) Utan det viktiga med religionen för mig är att jag funderar över och ifrågasätter vem jag är, vad jag gör, hur jag gör det, hur jag uppträder mot andra, vad jag gör för att förbättra tillvaron för andra och liknande. Hoppas att du förstod hur jag menade...
Men när det kommer till att gifta sig - det gör man i kyrkan (ja jag vet - det går stick i stäv med just det jag skrev, men det är bara så jag känner), men det är samma som med dopet och konfirmationen.
Ojoj... läste just igenom det här och insåg att jag framställer mig själv som väldans präktig heheheh. Fruktansvärt svårt att få det att låta lättsamt.