• Anonym (Kluve­n)
    Äldre 28 Oct 13:46
    3437 visningar
    6 svar
    6
    3437

    Är han fel person för mig

    Vi har varit ihop 5år, förlovade 1,5år. Bröllop jan2016.

    Jag älskar honom, vi skrattar gråter bråkar med varandra som alla gör. Vi är motsatser.

    Jag är lugn och gillar små sällskap, är trött på fester, dricker helst måttligt i sällskap ute eller på fest, ogillar gäster hemma, älskar ordning och reda. Älskar egentid.

    Min hubby är tvärtom på precis alla punkter. Han klarar knappt attinte träffa någonkompis en helg, han städar ingenting, försöker diska men han e så dålig på det att jag måste göra om ändå.
    Jag vill ha ett intimt lugnt bröllop, naturligtvis vill jag ha en fest, men jag tycker det räcker att bjuda på maten och vin till maten, avec plus 2 drinkbiljetter.
    Jag vill att vi ska vara ifokus, inte festen.
    Min sambo tycker det är snålt. Han menar att han är uppväxt med att man bjuder på allt eller så skiter man i allt. Han har minsann aldrig varit på bröllop där man måste betala själv osv osv.
    Han vill typ gifta sig för festen o alla vänner o jag vill gifta mig för oss känns det som. Det är såpass att vi inte kan prata utan att bli elaka och jag kallar honom för alkis i princip o han säger att jag är skittråkig typ.

    Jag förstår att han är sån som gillar stora fester, han har alltid sett sitt bröllop som en riktigt vild fest medans jag nästnhellre föredrar en stel fest framför en vild. Njae kanske inte helt sant, men vild klingar illa.

    I vanliga fall hr vi roligt ihop och vi älskar att hitta på roliga sakernär vi har råd, lyxa till det på hotell och spa osv och att umgås. Han är super mysig och kramig men sämst i världen på att diskutera våra olikheter, jag kommer inte fram, det är totalt tvärstopp och han kan inte lyssna.
    Är det läge att göra slut? Vad gör jag?

  • Svar på tråden Är han fel person för mig
  • Plätti­s
    Äldre 28 Oct 14:05
    #1

    Min sambo och jag hade samma problem när vi började diskutera bröllop. Han vill ha en stor baluns och alkoholen ska flöda, medan jag är uppvuxen i en omgivning där det var normalt att vara nykterist. Vårt bröllop kommer fortfarande bli lite av en kulturkrock, men våra familjer känner varandra och vi kommer att lägga upp dagen för att i möjligaste mån undvika att det blir kaos. 

    Det vi lärt oss under våra snart 6 år tillsammans är att vi måste kunna prata om allt, diskutera för att göra saker bättre. Jag vill inte ha ett fylleslag på bröllopet, att jag ska få halvt bära honom hem i slutet av kvällen som jag gjort någon nyårsafton tidigare. Klart han ska få fira, men poängen är att han ska minnas dagen och kvällen också.

    Ibland får jag ett "Jaja, det löser sig" till svar, och det kan jag antingen välja att acceptera eller säga att det inte funkar så. Vigseln kan inte vara för min skull och festen för hans, då kan vi lika gärna gifta oss imorgon och ha festen till sommaren. 

    Kom ihåg att bröllopet är en dag i resten av era liv, det är ingen poäng i att bli osams över den. Försök hitta ett tillfälle att prata om det då båda är på bra humör och verkligen kan ge sig tid för att lyssna på vad den andra säger. 

    För mig är det viktiga att vi blir man och fru, resten hade jag helt ärligt kunna slippa helt och hållet. Och så länge inte min sambo är av samma åsikt, att bröllopet är viktigast och festen en bonus, då kommer det inte bli något bröllop. Vi har skjutit upp det, pausat planeringen och pratat säkert tusen gånger om hur vi ska göra. Nu är vi överens, båda längtar efter bröllopsdagen och att få fira den med nära och kära. Dock utan fylleslag.


    Per aspera ad astra, ad infinitum.
  • Äldre 29 Oct 08:59
    #2

    jag och min karl är totala motsatser också. att renovera huset kommer bli ett helvete haha! 

    efter snart 9 år så har vi anpassat oss lite till olikheterna. ja visst - vi tjafsar och diskuterar och blir sur på varann för att vi är så olika, men vi försöker kompromissa. vi tar ett exempel

    renovering. 
    i vardagsrummet vill jag gärna ha en stenvägg med tvn på¨, och så en kamin i ena hörnet (kaminen är vi i alla fall överens om) men min karl vill ha en ev. stenvägg på en annan vägg och han vill ha projektor.. såklart blev vi ju sur på varann.. men då började jag tänka om - ÄÄÄR det så farligt om det blir projektor och stenvägg på andra väggen? finns det några fördelar? så till slut hade jag vänt och sagt att "ja men visst" :) dessutom hoppas jag att jag kommer då få mer inflytande på köket.. :P 

    gällande bröllopet var det inte jättejobbigt att komma överens, men han tyckte att ja men vi kan väl bara köra ute i trädgården? ehm. ne. serru det gör jag inte. om jag nu inte måste för att du ska bli min make. men det tog nästan 2 år av diskuterande och föreslagande innan vi kom fram till det vi har idag - ett bröllop med de närmaste(ca 40 pers, i byastuga.. med catering.. å dans å fest sen). han är nöjd och jag är nöjd. 

    men ja tror hemligheten för par som är motsatser, är att kunna kompromissa, möt varandra halva vägen, och dessutom - försök inte vara så envis. tänk om i vissa lägen "är det så himla katastrofalt om h*n får som h*n vill den här gången, gällande denna detalj/grej?". gäller från båda parter såklart. 

    men som plättis säger, det är ett bröllop, en dag av kärlek, försök att prata om den med glädje. en sak jag och göbben min gjorde, eller försökte hehe, var att jag skrev ner "mitt" bröllop, och han skrev ner "hans". sen kollade vi igenom varandras och liksom försökte slå ihop till något mellanting. 

  • Äldre 6 Nov 13:06
    #3

    Jobbigt. Är bara du som kan känna i ditt hjärta vad som är rätt. När man kommer till den punkten att man måste göra slut då känner man det, att singel eller vara med någon annan är bättre än det här. Sen vet jag inte riktigt, bara för man gårdar lite olika intressen så behöver man inte göra slut, men är svårt när båda är starka i sin åsikt. Kanske så passar ni inte ihop bara tyvärr. Lite som mig och min kille, vissa stunder passar vi hur bra som helst, vi är olika men vi matchar ändå bra. Men i vissa stunder så känner jag att vi är ute efter olika saker i livet, jag älskar att supa och festa visst, men jag har lugnat ner mig rejält gällande det(är väldigt ung) jag har uretrit vilket jag att jag ej "tål" alkohol längre. Han kommer hem och spyr i toan, han vill ständigt vara med vänner, det är liv och fart och fläkt hela tiden. Jag är mer hemmavan och vill mysa och måla, pyssla, promenera, skriva böcker, han gillsr inte att tänka och diskutera och pratar han har inte så mycket djup, han ska bara spela fotboll, träna och spela dataspel. Jag önskar att jag hade någon som vill kolla rymddokumänterer med mig och prommenrera osv. Just nu fungerar vi men jag tror inte det kommer hålla hela livet. Tyvärr, han är fin och jag önskar att han hade lite mer djup och tankar som jag, men jag kan inte ändra på honom. Han behöver nog egentligen en lättare tjej än mig, nu blev det bara om mig här men kan vara intressant å höra andras historier och perspektiv, du kanske blir klockare. Det kan kännas läskigt att bli singel men tänk om du skulle dö om 1 vecka, skulle du vara nöjd då? Att du bara nöjde dig med den olikhet du fick, tänk att du kan hitta någon som passar dig så mycket bättre och vara nykär nu, :) <3

  • Äldre 6 Nov 19:16
    #4

    Jag tror det är bra att man är lite olika, det ger lite mer nyanser åt ens liv. Jag och min sambo var väldigt olika när vi träffades, men för oss har det hellre blivit så att vi båda har förändrats lite, till det BÄTTRE! :) Vi har båda fått många nya insikter och gjort saker tillsammans som den andra troligtvis aldig gjort på egen hand eller med någon som var mer lik. Det gäller allt ifrån semesterresor, hur helgen spenderas, inredning men också mental inställning till saker och ting. Jag är överygad om att vi båda gjort varandra till bättre människor :)


    Men det gäller såklart att båda är duktiga på att kompromissa och vara öppna för den andres önskemål. Det blir såklart fel om bara den ena styr och den andre bara är "passagerare".

    Försök se fördelarna med era olikheter istället!

  • Äldre 7 Nov 13:29
    #5

    Att ni är olika tycker jag inte att ni ska se som någonting negativt, snarare positivt! Jag och min sambo är lika på vissa plan men samtidigt väldigt olika, under våra år tillsammans har hans positiva sidor färgat av sig på mig och vice versa. Jag säger inte att det alltid är lätt att vara olika men försök att se det som någonting som du kan dra nytta av.
    Att han inte vill prata om detta kanske beror på hur du tar upp det. Jag och sambon sitter i det läget att vi över huvudtaget har svårt att prata om hur vi vill ha vårt bröllop. För precis som du beskriver så slöt han sig som en mussla varje gång jag tog upp det. Till slut kröp det fram att han kände sig tagen på sängen varje gång jag ville prata om det. För jag kunde slänga ur mig en fråga när vi satt i soffan i lugn och ro ex. "Jaha men var ska vi ha festen då?". Nu när jag vet hur han känner brukar jag istället inleda med "Jag skulle vilja diskutera en sak om bröllopet efter middagen, är det okej?". Då brukar han nästan alltid fråga vad det är jag vill prata om och så blir det ett mer naturligt samtal istället för att jag slänger en fråga rakt i ansiktet på honom.
    Min poäng är att det är inte alltid själva samtalsämnet eller frågan som är det jobbiga utan hur frågan ställs eller problemet läggs fram. Testa att ställa frågan öppet och bjud in till en diskussion. Förklara att du känner att det är ett problem att ni inte kan prata om detta och fråga hur han tycker att ni ska tackla problemet.

  • Äldre 10 Nov 11:12
    #6

    Jag har själv haft dessa problem med mitt ex... jag  håller med alla andra, definitivt!" 


    Men nu kommer jag som är den dumma, och säger att om du tvivlar, så är det inte rätt. Man tvivlar inte när det är äkta kärlek,man hittar lösningar och kompsomissar


     


    Hade jag fortfarande varit med mitt ex så hade jag skrivit precis som de andra o sagt KÄMPA. men nej... jag har funnit den rätta och jag behöver inte kämpa ett dugg, vi kompromissar och hittar lösningar UTAN diskussion eller bråk, när vi inte är överens.

    Ta tolkningen hur du vill. Hoppas att ni finner rätt våglängd, men som andra säger är det bra att vara olika, så det kan ju vara dags att tänka om. Älskar du honom verkligen och vet att han har svårt att anpassa sig så får helt enkelt DU göra något åt saken :) 


    Kraam! 

Svar på tråden Är han fel person för mig