Är han fel person för mig

Min sambo och jag hade samma problem när vi började diskutera bröllop. Han vill ha en stor baluns och alkoholen ska flöda, medan jag är uppvuxen i en omgivning där det var normalt att vara nykterist. Vårt bröllop kommer fortfarande bli lite av en kulturkrock, men våra familjer känner varandra och vi kommer att lägga upp dagen för att i möjligaste mån undvika att det blir kaos. 

Det vi lärt oss under våra snart 6 år tillsammans är att vi måste kunna prata om allt, diskutera för att göra saker bättre. Jag vill inte ha ett fylleslag på bröllopet, att jag ska få halvt bära honom hem i slutet av kvällen som jag gjort någon nyårsafton tidigare. Klart han ska få fira, men poängen är att han ska minnas dagen och kvällen också.

Ibland får jag ett "Jaja, det löser sig" till svar, och det kan jag antingen välja att acceptera eller säga att det inte funkar så. Vigseln kan inte vara för min skull och festen för hans, då kan vi lika gärna gifta oss imorgon och ha festen till sommaren. 

Kom ihåg att bröllopet är en dag i resten av era liv, det är ingen poäng i att bli osams över den. Försök hitta ett tillfälle att prata om det då båda är på bra humör och verkligen kan ge sig tid för att lyssna på vad den andra säger. 

För mig är det viktiga att vi blir man och fru, resten hade jag helt ärligt kunna slippa helt och hållet. Och så länge inte min sambo är av samma åsikt, att bröllopet är viktigast och festen en bonus, då kommer det inte bli något bröllop. Vi har skjutit upp det, pausat planeringen och pratat säkert tusen gånger om hur vi ska göra. Nu är vi överens, båda längtar efter bröllopsdagen och att få fira den med nära och kära. Dock utan fylleslag.