oengagerad och ointresserad

Uhh. Vad tråkigt för dig! Förstår precis vad du menar - det är jag som sparar till bröllopet också - mest för att det är jag som har inkomsten. Nu har sambon börjat få csn så nu får han också börja spara men jag kan ju spara mer eftersom jag tjänar mer (men med den logiken borde ju din sambo vara den som sparar mest!)

Jag kan förstå att det är svårt att ställa krav också men kanske ska försöka med det? Typ "nu eller aldrig" och göra upp en budgetplan och visa honom att han också får lägga manken till. Har man dessutom kanske bestämt ett datum har man ju inte hur lång tid som helst på sig att spara ihop om man bara kan lägga 500 i månaden som mest.  

ja alltså hade det varit för att han hade lite pengar så visst, men han VILL ju inte ens!. :(( och jag känner mig själv - jag skulle kunna säga att "sista chansen att gifta sig, annars struntar jag helt i det". men 1 - det skulle inte röra honom i ryggen och 2 - vi båda vet att jag inte skulle kunna hålla det, då det är en av mina största drömmar att gifta mig med honom! ne ja vet inte vad jag ska göra.. känns så elakt att ställa krav..... eller elakt, jag önskar jag slapp. 

Till anonym (avslagen):   har han intresse för resor, så kanske han är pigg på att spara till en bröllopsresa iallafall..  det kanske känns lite bättre för dig, då du sparar till bröllopet och han till resan. (eftersom sparande till bröllop inte intresserar han). han är med på bröllopet du betalat, och du är med på resan han betalat.
 det är en slags kompromiss. :P

kan berätta att min blivande har intresse för bröllop, men planering och sparande är inte hans grej.. han sa att han kan spara ihop 55.000 kronor, och resterande får jag ta (100.000 kronor). 

Avslagen: jag tycker att din blivande man verkar väldigt elak! Även om han inte tycker att det är så kul så borde han väl vilja göra det för dig?! Älskar man någon så vill man väl uppfylla den personens drömmar? Han vet att ett bröllop är viktigt för dig men han skiter i det. Dessutom är det förbannat elak att du ska gå och snåla med dina små kronor, för att betala något till ER och mat till hans gäster också, medan han leker upp sina pengar och åker snålskjuts på dig. Det gör ju att ni får helt olika levnadsstandard hemma. Kanske får du sätta dig ner med honom och fråga hur han egentligen känner för dig? Varför han inte bryr sig om något som är så viktigt för dig. Vill han att hans familj och vänner ska äta och dricka alkohol på bröllopet , eller har du fria händer att välja att bara bjuda in dom du vill? Nä jag tycker att det handlar om respekt och att vilja sin partners bästa. Vill han inte gifta sig så får du acceptera det, och vill han inte ha en fest så får du ta det med. Men att vilja gifta sig och ha fest med inte betala är ruttet tycker jag.

Avslagen: varför håller han på " sina pengar" ? Han förstår väl att ni snart kommer delat på allt enligt lagen? Er bostad delar ni, er ekonomi delar ni, sparande är gemensamt m.m. Om du får en dålig ekonomi så påverkar det ju honom också. Ett bra gemensamt sparande är ju en gemensam förutsättning för en trygg framtid och alla pengar ni sparar behöver ju inte gå till bröllop.

problemet är väl att vi inte kommer ha någon bröllopsresa.. i alla fall just nu, blir nog om några år, då vi sparat ihop till det (drömmen är japan, skottland.. eller ishotellet :P)elak och elak. jag som lever med honom kan ju säga att han är underbar i allt annat. omtänksam, kärleksfull, får mig att skratta. men kan ju förstå hur det ser ut. :P och det känns jobbigt också. känns som att han, uppenbarligen med sina handlingar, verkligen inte vill gifta sig, trots att han säger att det inte spelar någon roll. får väl helt enkelt respektera det och försöka acceptera. men kan ju tillägga att han verkligen inte leker upp pengarna. han är rätt så snål min fästman hihi. men det kan ju vara en fördel i kärva tider som nu - då han är duktig på att spara... förutom till bröllopet. (haha, nästan komiskt)  vi delar i princip redan på allt. han för över pengar om jag behöver, eller om jag ber om det, han sköter förvisso huskostnaderna själv (driftkostnaderna) men jag sköter ju handlingen 98% av gångerna. 

ja ne det känns lite konstigt just nu. å ena sidan vill jag fortsätta, men å andra sidan vill jag ge upp, men då känns det skamligt - vad ska jag göra av klänningen och allt jag redan köpt in? och hur säger man det till tärnan? tack och lov är det bara hon som vet.  räknade lite på det, om jag själv skulle lägga genomsnittligt 1000kr så skulle jag komma upp i lite drygt 20 000 (inkl det jag har nu).. om jag inte rör kontot alls, men jag vet att det är omöjligt, det kan ju hända saker. det fungerar ju.. men.. det känns inge roligt att jag ensam planerar, sparar och vill det här! tro jag ska "lägga allt på is" ett par dagar... prata med min fästman.. kanske det blir en sån här pyttisgrej emd bara föräldrarna och tårta på det. skulle ju funka kanske.  

Till avslagen: Då är det bara att be honom skicka över en tusenlapp i månaden och i smyg lägga den i bröllopssparandet ;) då har du snabbt pengarna och han bidrar omedvetet .

hehe. ja det kanske skulle gå. :P  

Hej!

 

Det som blir lite knasigt är ju att han förmodligen vet att det är en av dina största drömmar att gifta dig med honom, men att han ändå väljer att inte bidra till den. Jag förstår att du börjar undra om han kanske inte alls vill gifta sig, det skulle nog jag också göra. Det kan ju vara så att han verkligen vill leva tillsammans med dig, men förbli "endast" sambos, och det är klart att det blir en viss intressekonflikt då... :) Jag tror att det vore bra om ni försökte reda ut vad han vill. Om han verkligen inte vill gifta sig och du verkligen vill gifta dig så får man ju kompromissa... på något sätt. Kan det vara själva festen har inte vill ha? Han kanske hellre vill gifta sig borgerligt med bara två vittnen?

 

Om ni kommer fram till att ni båda vill gifta er, så känns det ju inte ett dugg rättvist att du ska betala för hela kalaset! I så fall får du låta bli att bjuda hans vänner och familj och bara bjuda din sida ;) Skämt åsido, jag tror att det är jätteviktigt att reda ut vad ni båda vill så att ni drar åt någorlunda samma håll, och när det är överrenskommet så hjälps ni åt lika mycket båda två. Så som du har det just nu känns verkligen inte optimalt.

 

Hoppas att det löser sig!

tack för svar! 

försöker i dagarna att bringa upp mod att ta upp detta, för ja vet (då jag har tagit upp saken förut) att han brukar bli irriterad när jag gör det. för han har ju sagt han ska gifta sig med mig, vad ska jag då "tjafsa" om typ.

har funderat på om man ska dra ner festligheterna lite, och bara ha tårta efteråt. känns skittråkigt för min del. vill ju ha middag och dans och hela paketet. men ja.. bättre det än kanske ensam med två vittnen - fast då blir det mest troligt vi två med våra föräldrar närvarande, för DET tycker jag är viktigt - att föräldrarna får se, och ännu mer speciellt HANS föräldrar då de bara har ett barn

jag VET han vill leva med mig, det har han sagt ända från dag 1. men det är ju det att för han spelar det ingen roll - ogift eller gift.  jag tycker ju att vi redan levt äktenskapligt i princip sen vi flytta ihop för 5 år sen. så egentligen blir det ju nästan ingen skillnad - bara en extra ring på mitt finger och att vi delar efternamn. 

ja ne.. får försöka bringa upp mod som sagt och ta upp det.  

Jag skulle nog inte gifta mig om det var sådär. Känns lite som att han gifter sig bara för att du vill? Det samvetet skulle jag aldrig kunna leva med. Många killar bävar nog för hela grejen, men det är ju över ganska snabbt och det är ju ändå själva äktenskapet som betyder något. Fråga hur HAN vill ha det om det är så att ni ska gifta er. Det känns som att du vill ha hela kittet och han inte alls? Isåfall hade han ju sparat undan pengar menar jag. Min sambo är inte heller så mycket med i planeringen, men han lägger undan lika mycket som mig och han checkar av ibland för att se vad jag tänker och om han tycker likadant. Skulle aldrig gifta mig med honom om han inte ens kan lägga undan pengar och inte ens kunde checka av, utan att man själv påpekar något. Kanske ska ni vänta något år? Känns inte schysst att ta hans sparade pengar som var tänkt till annat, till bröllopskassan. Om det nu var en seriös tanke.

jo det är ju det jag har problem med nu - jag har dåligt samvete, för vad han än säger, så tolkar jag det han GÖR, och det känns som att jag tvingar honom till allt! känns ju skithemskt! 

pratade med honom ganska nyss och fråga han om hur HAN vill ha det, han tycker liksom att vad han än kommer med för idéer så kommer jag avfärda dom. ehm.. vilka idéer? han har ju inte kommit med NÅGOT! det enda var att han tyckte vi skulle ha Grön färg på servetterna. jag var lite avig, men beställde dom ändå. och dom var ju skitsnygga!  så jag avfärdade ju inte den idén t.ex! 

han har inget jobb, men han kan ju lägga undan en 50-lapp? då skulle jag vara glad! att han ens försökte?

vi har satt datumet nästa år, i september, så det är ju en bra bit kvar. men alltså. det känns inge roligt längre... 

Jag har upptäckt med min karl att bröllipsplanerandet är totalt ointressant, föga förvånande. Jag har pratat med honom och försökt pusha på innan för det är en mysfaktor att planera detta tillsammans för mig. Nu när det sakta börjar närma sig, är ca 200 dagar kvar så vill han mer. Jag har gett han "uppdrag" som intresserar honom. Han var nära att krasha vår dator (med all bröllopsplanering på) i sitt arbete med att ordna en egen server där våra gäster kan lägga upp bilder från bröllopet direkt med mobilen. Detta satt han med i 2 dagar och försökte få rätt på, han är inte klar än men han bryr sig och vill. För detta känner han att han kan bidra med. Sen så förstår nog inte män över lag hur mkt tid det tar att planera allt dem är nog lite mer utav tidsoptimister.

KanKe behöver ni inte börja planera så mycket ännu om det är nästa år ni ska gifta er? Det kanske blir för mycket för honom. Allt på en gång liksom. Och ja, en 50-lapp/månaden bör han vara villig att lägga undan tycker man. Nä, jag vill inte vara oförskämd eller göra dig ledsen, men jag skulle lagt det där på is. Om det var han som friade borde han vetat vad han vill, men samtidigt, vet han att din dröm är att gifta dig så kanske han "ställer upp" med det utan att själv veta innebörden och/eller helt enkelt egentligen inte vill. För hur det än är så vill han till 100% så gör man inte sådär. Det är min åsikt. Mitt råd är att lägg det på is ett tag, fråga honom senare i planeringen vad han tycker om färger osv och så försöker du att kompromissa. Det är ju ER dag, inte din bara. Många tjejer gör det felet att bara planera efter vad dom själva tycker. Jag tycker att det är otroligt egoistiskt. Lycka till!

jo, jag har väl i princip redan lagt det på is. han får ta nästa steg om och när han vill... 

Avslagen - Vet inte om jag trampar över gränsen här. Säg till isåfall. MEN, det är en klassisk kvinnofälla att man handlar till vardlaglig konsumtion och han kapitalvaror. (säger inte att det är så för er) OM ni ngn gång går isär kan det bli jättedyrt för dig och det enda du har kvar är minnet av alla matkassar som du burit hem. Extra viktigt är det om han äger bostaden och den köptes innan ni blev ihop - då har du inte rätt till halva bostaden.

 

Det enda man som sambo har rätt till är gemensam bostad och bohag - om det är inköpt för gemensamt bruk. Allt man ägde innan är ens eget. Pengar som sitter på konton som inte är gemensamma har man inte heller ngn rätt till. Så om han är duktig på att spara och det möjliggörs av att han lever med dig skulle jag försöka prata m honom så att ni har möjligheter att spara lika mkt båda två.

 

Så om jag vore dig och du vill leva med honom skulle jag gifta mig med honom....

de e det jag försökt förklara för honom - det finns ju så många fördelar med att gifta sig! och det blir egentligen ingen skillnad på förhållandet - vi har samma efternamn och jag en extra ring. 

vi FICK huset (under vårt förhållande)av hans mormor när hon flyttade till lägenhet (hon är död nu sen några år) men det står i hans namn. dock vill han inte att jag ska ha rätt till det vid ev skilsmässa, så vi täntke skriva äktenskapsförord därför, vilket jag är HELT ok med :) men... - gifter vi oss inte, kan man ju inte skriva äktenskapsförord, då måste man ju göra något annat testament-aktigt sak som säger att jag inte får rätt till huset vid ev seperation. 

han är rätt så duktig på att spara, i alla fall när han hade jobb, för då hade han något att spara AV. men jag bryr mig egentligen inte så mycket om pengar och sånt, jag vill bara vara hans fru, heta samma som honom och visa för världen att "se. HONOM har jag valt!". sen kommer ju en massa fördelar - han blev alldeles bestört när jag och en kompis förklarade för honom att om vi skaffa barn, och inte var gift, så måste han göra ett faderskapstest, eller jag måste bekräfta att han ÄR fadern till barnet. är man gift så är han fadern automatiskt. han höll på smälla av. :P 

Men får lägga saken på is några månader. se hur det blir... 

Hehe, om det gjorde honom bestört så kan jag meddela att om inte du skriver på papperna om att han är fadern kan han inte ens driva ett sådant mål i domstol på egen hand för att få faderskapet fastställt. Han måste övertala socialnämnden om att driva faderskapsmålet åt honom- han har nämligen ingen talerätt :)

 

Det är en hiskeligt skillnad juridiskt på att inte vara gift. Man brukar säga att man ska vara redo för äktenskap, men det krävs egentligen mer av parterna av att vara sambos än gifta eftersom man som gift får ett helt paket på köpet som är väldigt bra....

ååhå? det visste inte ens jag... haha! 

Det hör väl kanske inte vanligheterna....

 

Hos oss är det lite bakvänt. Det är min sambo som absolut vill gifta sig (trots att jag vet om alla fördelar med att vara det) och jag som egentligen inte riktigt har den längtan. Kanske för att jag har varit gift en gång tidigare.

 

Mitt krav för att gifta mig med honom var att vi skulle ha ett riktigt bröllop med det som hör till. Han skulle hellre vilja gå ner till kommunhuset och bara skriva på papperna. Så jag vet vilken inställning han har till det hela, samt att jag egentligen inte vill ha så mkt hjälp egentligen. Mitt problem är snarare att han säger nej till mina idéer och inte ger några mer förslag samt att han totalt har ställt in sig på att ha hamburgare till varmrätt..... Finns en historia bakom det, men ändå!!! Men jag kan ändå bli lite halvgalen på att han inte kan ge förslag till på hur han vill ha det istället för att bara säga nej.

 

Sen tror jag att många män (oj, vad jag generaliserar) inte tycker att det här pysslandet och eviga planerandet egentligen är så kul. Min sambo är Själva bröllopet är nog generellt mkt viktigare för oss kvinnor. Men samtidigt tycker jag att ett visst mått av engagemang kan krävas, iallfall att man är beredd att bidra ekonomiskt efter förmåga.