oengagerad och ointresserad

Jo, jag har insett att just nu när det gäller smådetaljer som är viktiga för mig som egentligen inte spelar roll för honom (han är supernöjd med allt jag gör och gjort med bröllopet) så är det faktiskt bara min inställning som just nu är problemet, jag vill att ALLT ska hända på en gång. Jag vet att när det är ca 3 månader kvar till bröllopet så kommer han köra igång i 110%, men det ska bara lossna... Han har nog faktiskt inte fattat att vi ska gifta oss :P Han bryr sig mer om själva äktenskapet än bröllopet :P vilket i dig är fantastisk, men planera bröllopet är ju skitroligt, det är bara att han tycker det är så mycket att fixa att han nästan blir lite chockad medan jag vet exakt vad vi ska göra och håller koll, då slappnar han av lite :)

Jag har tack och lov hjälp och eftersom min blivande inte kan komma med förslag på hur han vill ha det så får jag försöka tolka hans uttryck och mmm-anden, sen får han nöja sig med resultatet! Otroligt nog så vill han förlja med på bröllopsmässan! Kanske kan få ur lite mer om hur han vill ha det :)

Hm. Min blivande vill både ha bröllop och fest men inte supersugen vad gäller att planera. Fast det är ju 1,5 år kvar så jag är lugn änsålänge. I sommar/höst får vi börja lite lätt och nästa vår är det väl allt jag tänker på. :) 

Men visst. Han är sådan i vardagen, inte bara i detta sammanhang, att han har svårt att få tummen ur och att jag måste tjata på honom som om jag vore hans mamma. Konstigt att han klarade sig innan jag träffade honom! ;) Och visst är det jobbigt ibland men sen har han andra sidor som väger upp och dessutom kan nog jag vara jobbig ibland också, och han finns ju kvar vid min sida ändå.. så.. det går nog jämt ut! :)  

Jag har varit "mamma" till många av mina ex.. Jag var ganska trött på att tjata och alltid vara den drivande i allting. Så jag var väldigt noga med att hitta en man som tar tag i saker, gör saker spontant och aldrig behöver tjatas på! Jag hade tur och fann en sådan man, han engagerar sig massvis, tar intiativ och jag behöver aldrig gnälla eller påminna honom om saker.
Det är otroligt skönt! Ett tag så trodde jag att det var typiskt manligt att bete sig omoget och inte ta tag i saker.

Jag tror att många kvinnor tar hand om sina män för mycket. Genom att inte ställa krav och inte förvänta sig saker av sin partner så får man snabbt en "tonårskille" i sitt liv istället. Du TS har ju till och med fått en kille som skriker på dig när du ber honom svara på enkla frågor! Hur mycket tonårsfasoner är inte det?!

Min sambo friade visserligen, men hans ansvar tar inte slut där ;) Han vet att han har halva ansvaret för vårt bröllop, annars blir det inte av! Det är ju halva nöjet att ha romantiska hemmakvällar och bara planera bröllop ihop!

Så det jag vill ha sagt är:
*Män KAN ta ansvar och bete sig vuxet.
*Det är inte ok att din partner blir sur när du gör saker för ER skull.
*Ställ krav! Annars fastnar du lätt med en man som inte ens kan se när det behöver dammsugas eller plocka ur diskmaskinen.

Som lite förtydligande så känner jag mig som en mamma ibland vad gäller ansökningsdagar till uni/högskoleprov/sommarjobb. Kan även behöva peka ut exakt vad som ska städas. Men till saken hör att min sambo lagar all mat, tar disken, städar, tvättar osv. Så även om jag jobbar mer än honom och det inte är mer än rättvist att han ska göra det, så gör jag typ NADA i hemmet och det hade han kunnat lacka på mig för, men det gör han inte. Ibland storstädar vi på helger och då hjälper jag till, men sen är det min skit som ligger framme överallt också och måste plockas undan! :) I vissa situationer är han lite slarvig och omogen, i andra situationer är jag det. Jag är också dålig på att ta tag i saker i tid. Jag är duktig på att stöka ner. Jag är nog ganska krävande känslomässigt. Men han klagar aldrig på mig för någon av mina dåliga sidor. Och jag säger ändå till när jag tycker han inte beter sig som man borde. Så jag undrar vem som är jobbigast att bo med? :P 

Sen kan jag köpa (inte i TS fall, men där bröllopet är +1 år framåt) att han inte är lika mycket eld och lågor som jag än.. Vi har så lång tid på oss än att hinna planera. Och speciellt nu när allting redan kommer vara färdiguttänkt, då är det ju bara att göra det (som vi är så himla bra på.. ;) ) 

Min blivande var rätt ointresserad till en början när jag gav mig in i planeringen för fullt. Det var 11 månader kvar när jag började, så han tyckte nog det var för tidigt med. Inom loppet av fyra månader var dock de största posterna klara, han var med och tog besluten, men gjorde inte mer än han behövde. Kände mig lite ensam ett tag, har planerat dekoren helt själv osv, även om jag frågar honom om varje liten sak, som han gärna svarar på. Men, så för någon dag sedan så kom det fram. Vi diskuterade själva bröllopsdagen och då hade han genast starka åsikter! Han menade att det där med dekor är jag bättre på och han vet att det blir fint och så, men allt som händer på bröllopsdagen är viktigt för honom att vara med och bestämma. En sak jag är så glad för är att han bestämde sig för att en rolig dans till en rolig festlåt var en bra idé ändå, det gjorde mig så glad! Så nu ska vi öva dans :) som andra sagt ska man väl ta det där med att karlarna inte är lika intresserade med en nypa salt. Ärligt talat skulle jag nog bli lite fundersam (och irriterad) om han ville bestämma massor om dekor tex, jag är rätt noga med den... ;)

jag tror jag är ensam om att ha SÅ oengagerad fästman. 
frågade honom om han sparar något till bröllopet (jag sparar de jag kan, 500, ibland inget, 200. etc) och får då "nej" till svar. nehe? ska du börja spara då? "nepp". varför? ja för att tydligen är det min, brudens, show. för han spelar det ingen roll om han blir gift eller inte, han älskar mig lika mycket oavsett.

ja det är ju gulligt att han säger så. men jag känner att han, genom att inte ens försöka spara till VÅRT bröllop, snarare sätter sig EMOT det. när jag berättade att jag kände så svarade han att han betalar ju brudbuketten om inte annat. wow.. typ.. 600 spänn, eller om han fick bestämma - en näve rallarros.... jag ska alltså ensam spara ihop 30 000 typ. har just nu en anställning som ger mig jobb helger och lov. alltså mellan somrarna så blir det inte så mycket (då jag inte är ensam om att ha jobbet). ja tror han har mer i a-kassa än vad jag har i lön + fullt aktivitetsstöd! 

känns inge roligt helt plötsligt... -.- 

Anonym (avslagen): Meh! Det är ju ERT bröllop, ER bröllopsdag! Maten som gästerna äter, tårtan, lokalen ni är i, är det "din show"? Det är ju ni som bestämt att ni ska gifta er och ni är värdarna. Verkar inte som ni var riktigt överens om att gifta er ändå, tycker han är orättvis nu. Kan ju ta hur lång tid som helst för dig ensam att spara ihop till detta bröllop, å andra sidan är det kanske det han vill? :(