oengagerad och ointresserad

Avslagen - Vet inte om jag trampar över gränsen här. Säg till isåfall. MEN, det är en klassisk kvinnofälla att man handlar till vardlaglig konsumtion och han kapitalvaror. (säger inte att det är så för er) OM ni ngn gång går isär kan det bli jättedyrt för dig och det enda du har kvar är minnet av alla matkassar som du burit hem. Extra viktigt är det om han äger bostaden och den köptes innan ni blev ihop - då har du inte rätt till halva bostaden.

Det enda man som sambo har rätt till är gemensam bostad och bohag - om det är inköpt för gemensamt bruk. Allt man ägde innan är ens eget. Pengar som sitter på konton som inte är gemensamma har man inte heller ngn rätt till. Så om han är duktig på att spara och det möjliggörs av att han lever med dig skulle jag försöka prata m honom så att ni har möjligheter att spara lika mkt båda två.

Så om jag vore dig och du vill leva med honom skulle jag gifta mig med honom....

Hehe, om det gjorde honom bestört så kan jag meddela att om inte du skriver på papperna om att han är fadern kan han inte ens driva ett sådant mål i domstol på egen hand för att få faderskapet fastställt. Han måste övertala socialnämnden om att driva faderskapsmålet åt honom- han har nämligen ingen talerätt :)

Det är en hiskeligt skillnad juridiskt på att inte vara gift. Man brukar säga att man ska vara redo för äktenskap, men det krävs egentligen mer av parterna av att vara sambos än gifta eftersom man som gift får ett helt paket på köpet som är väldigt bra....

Det hör väl kanske inte vanligheterna....

Hos oss är det lite bakvänt. Det är min sambo som absolut vill gifta sig (trots att jag vet om alla fördelar med att vara det) och jag som egentligen inte riktigt har den längtan. Kanske för att jag har varit gift en gång tidigare.

Mitt krav för att gifta mig med honom var att vi skulle ha ett riktigt bröllop med det som hör till. Han skulle hellre vilja gå ner till kommunhuset och bara skriva på papperna. Så jag vet vilken inställning han har till det hela, samt att jag egentligen inte vill ha så mkt hjälp egentligen. Mitt problem är snarare att han säger nej till mina idéer och inte ger några mer förslag samt att han totalt har ställt in sig på att ha hamburgare till varmrätt..... Finns en historia bakom det, men ändå!!! Men jag kan ändå bli lite halvgalen på att han inte kan ge förslag till på hur han vill ha det istället för att bara säga nej.

Sen tror jag att många män (oj, vad jag generaliserar) inte tycker att det här pysslandet och eviga planerandet egentligen är så kul. Min sambo är Själva bröllopet är nog generellt mkt viktigare för oss kvinnor. Men samtidigt tycker jag att ett visst mått av engagemang kan krävas, iallfall att man är beredd att bidra ekonomiskt efter förmåga.