Ska jag acceptera kärringen som är min svärmor?

Oj vad jag känner igen mig. Och det är nog som de flesta (tror jag, jag har inte läst alla inlägg) säger, det går inte att ändra hennes beteende utan bara hur du hanterar det. Jag har en svärmor som jag har fungerat bra ihop med i kanske 6-7 år, men på senaste tiden (träffade min man för 11 år sedan) är allt jag säger och allt jag gör fel. Och hennes andra svärdotter är ett helgon som bara gör rätt. Men för 3-4 år sedan var det helt ombytta roller, så det är bara att inse att svärmor är sån. 

Min svärmor kallat vår katt för "äckliga lilla djur", men gosar gärna med henne och tar med sig små portioner med "fin-mat" när de hälsar på, så hon menar inget illa med vad hon säger. Eller när hon kallar mig korkad. Hon förstår bara inte att jag blir ledsen och skulle inte förstå det ens om jag förklarade, för hon tycker inte att hon menar nåt illa och då ÄR det heller inget illa. 

Min man tycker att jag överdriver och att svärmor inte är så illa, men varken han eller hon kan bestämma om jag "har rätt" att bli kränkt av det hon säger,  detsamma gäller dig. 

Så mitt tips är väl att det är en balansgång, du måste (om du vill fortsätta leva med din sambo, för det är inte rättvist att be honom ta avstånd från sina föräldrar (vilket jag absolut inte tror att du har gjort)) och lära dig att hantera hur hon beter sig (precis som jag måste hantera min svärmor). Din sambo måste förstå hur du känner dig av det hon säger, få förklara sin sida av saken och ni måste vara överens om hur ni som par hanterar det.  

Förhoppningsvis kan ni lösa det här som en familj. Jag ska hålla tummarna för dig, lycka till! 

Jag har varit i en liknande situation där jag inte var accepterad o inte mina barn heller (deras barnbarn).
Till slut var det ohållbart o jag satte ner foten efter ha försökt vara till lags i flera år.

Jag satte egna regler åt mig själv o de innebar att jag ALDRIG åkte hem till dom mera utan min dåvarande make fick åka själv. Jag gjorde ingen stor sak av det utan jag bara la min energi på annat! Men det tog också sin tid innan jag tog detta beslutet kan jag ju säga!

Barnen fick välja själva om de ville följa med men dom ville aldrig dit då de betett sig väldigt illa mot dom också. Som tex att ge bort julklappar o sen vilja ha tbx dom till påsk osv osv.

Ang att du inte har jobb så kan jag delvis förstå hans mamma för det är som någon skrev här...dålig ekonomi påverkar ju paret ihop.

Om katten, en bekant till mig gillar inte min katt. Hon är rätt rädd för den men har efter ett tag insett att han bara glor på henne o sen går sin väg så nu brukar hon inte säga nåt men ibörjan hojta hon "ta bort skrället ". Men det kunde jag förstå för är man rädd o djuret man är rädd för far upp i knät på en så blir det en reaktion också!! Sen kan jag själv säga lilla skrälle till min katt o ändå ta upp honom o köra näsan i pälsen o gosa med han

Intressant också tycker jag att hon klagar på att ni ska skaffa jobb(= "bryr sig om er ekonomi") och sen menar att man endast kan köpa kläder i dyrare butiker? ;)

Jag har haft samma problem. Skillnaden är att min sambo håller med mig och inte heller vill ha någon större kontakt med sin mamma, eller sin familj för den delen. Jag biter ihop och följer med på släktgrejjer.

Säg till din kärring till svärmor att lägga av. Säg vad du tycker, det hade jag gjort. Elaka människor är oftast osäkra och vana att ingen trycker till dem, tryck till henne så ska du se att hon håller käften sen. It works ;)

Visst att alla ar olika och att det kan t

Oops, mitt meddelande skickades innan jag var klar.

Vad jag ville saga ar att visst, alla ar olika och att det kan ta tid att komma in i en familj, men jag tycker inte att man ska behova acceptera att bli illa behandlad. Jag har inte last vad alla har skrivit till dig, men sjalv tycker jag det ar viktigt att forsoka fa forhallandet med sina svarforaldrar att fungera om det gar. Daremot skulle jag inte acceptera om nagon talar illa till mig eller liknande. Om du inte kanner dig bra i deras sallskap kan t.ex. din kille ga sjalv till deras middagar, tycker inte man ska tvingas umgas med dem om det inte kanns bra.

Självklart behöver du inte acceptera hennes beteende!  Jag har en liknande relation med  "min kära svärmor", en elak, ond, okunnig, fördomsfull och missunnsam tant i sina bästa år! ;) Jag har med tiden lärt mig att vara i samma rum med henne utan att lyssna, prata eller ha en relation till henne. Eftersom min man (hennes son känner henne bättre än mig) är det inte mycket tjafs om detta hemma. Det hon har lyckats med är att hon bara får träffa oss ca 5-7 gånger om året, jag vill absolut inte att mina barn ska växa upp i närheten av henne. Mitt råd är till dig lär dig att stänga av/ inte lyssna på vad hon säger och träffas så lite som möjligt. ;)

Tack snälla ni för att ni gett mig tips och råd. Det har verkligen hjälpt mig! :)

Ååh alla ger så fantastiskt bra råd.. Jag har själv problem med svärfar min som har gjort ett antal ex korkade saker mot mig och sen ej bett om ursäkt utan det är svärmor som istället ber om ursäkt å hans vägnar!! Jag har accepterat dessa ursäkter och inte riktigt orka bry mig fram tilll nu då det dessutom kommer gliringar och andra kommentarer nästan varje gång vi träffar dom... Jag har pratat med min sambo som självklart tycker detta är ASjobbigt men eftersom han själv har en spänd relation till sina föräldrar, inte riktigt kan prata med dom så kan han inte heller riktigt lösa det. Han har alltid sett sin far som en förebild och han har verkligen inte relationen till att kunna trycka dit honom även om han vet att svärfadern har gjort fel.. 
I och med detta så mår min sambo jätte dåligt av att jag inte vill vara med hans föräldrar och varje gång försöker undvika att träffa dom. Han tycker det är rätt orättvist eftersom vi träffar mina föräldrar Väldigt mycket eftersom min sambo och de går så bra ihop... Vad gör man då?  

Om din sambo vill umgås med sina föräldrar och vill att du skall vara med så är det ju upp till honom att prata med sin pappa och säga ifrån.

Bara för att du och din föräldrar har en bra relation som dessutom är bra med din sambo så kan ju inte han tycka det är orättvist. Det är väl snarare skönt att det iallafall fungerar på ett håll.

Stå på dig och sluta inte umgås med din familj bara för att din sambo beter sig som en barnunge.

 

För vissa människor är man aldrig tillräckligt bra. Ignorera henne såsom hon tydligen helt saknar respekt för dig och lägg din energi på att bygga upp ett starkare, renare och kärleksfullare förhållande till din sambo! Lycka till!!

Min mamma och min farmor har aldrig kommit överens. Det har varit väldigt slitsamt för mig som var äldst och förstod vad som hände mellan dem, mina syskon har aldrig uppfattat att de två inte kommer överens. Därför är det så skönt att jag kommer väldigt bra överens med min svärmor. Hon kan vara lite mammig mot mig också, men jag är det närmaste en dotter hon har (min sambo har två bröder, inga systrar) och jag tar det med jämnmod. 
När jag var tillsammans med mitt ex var jag livrädd för hans mamma. Hon var helt galen ibland, slog sönder tallrikar och allt möjligt när jag var där och hälsade på. Vi gjorde slut av andra anledningar, men jag är fortfarande tacksam över att jag inte behöver ha med henne att göra.

Du kan lära dig leva med din svärmor. Räkna inte med att hon ändrar sig, utan som andra sagt så får du lära dig acceptera henne. Mina föräldrar är fortfarande gifta efter 26 år, trots att min farmor bor i grannhuset, så det är möjligt