Hej, skriver här i känsliga rummet ifall någon vill svara anonymt, jag är mest ute efter tips på hur ni gjort. Har ni helt delad, delvis delad eller helt separat ekonomi efter (eller innan) ni gift er? Vi vet inte riktigt hur vi ska göra så jag är tacksam för info om hur ni andra har gjort/ska göra.
Vi har varsit lönekonto samt ett gemensamt konto för mat, hyra och räkningar dit båda för över lika mycket varje månad. När jag pluggade och min sambo jobbade betalade vi enligt inkomst, dvs jag ca 1/3 och han 2/3. Men nu tjänar vi ungefär lika mycket, och även om jag tjänar lite mer så lägger jag gärna mina pengar på saker till hemmet typ inredning och dyl, så det jämnar nog ut sig i längden 
Vi kör nog vidare på samma system så länge det känns vettigt. Om det börjar bli mer hindrande än smidigt får vi börja omvärdera och komma på en ny lösning. Vi har som det är nu inga problem med att hjälpa varandra om pengarna skulle sina för den ene eller om man behöver hjälp med någon särkild utgift. Och större utgifter gör vi oftast tillsammans. Men som sagt, om det blir osmidigt i längden (vi har ju dessutom tre olika banker i dagsläget...) får vi börja tänka om.
så himla härligt att se att det finns de med samma tankesätt som jag. min man tycker inte att jag går att lita på vad det gäller pengar för att jag totalt har typ 300kr på mitt sparkonto. Han tror att jag bara shoppar upp alla mina pengar och låter honom sitta med räkningarna.
det har alltid HANS pengar. Betalar HAN en resa med sina pengar så får jag höra det hur länge som helst. Han har alltid haft en stabil inkomst på typ 17 efter skatt. jag har i omgångar varit arbetslös och fått alfakassa i form av grundersättning på typ 120 kr per dag alternativt jobba heltid men ändå bara fått samma summa eftersom jag varit praktikant..så sparkontot har ju ekat tomt i flera år men även efter jag har fått jobb har jag aldrig jobbat mer än 75%. medans han nu sitter med 90 lapp på sitt sparkonto efter att han sparat minst 5 tusen per månad så pikar han mig konstant att mitt sparkonto är så magert.
han gör aldrig nånting socialt utan sitter mest vid datorn så han spenderar inte några pengar på annat än datordelar/spel och räkningar/mat..han hatar att shoppa så där går det ju inte åt nånting heller. Så han blir nästan sur över att jag kommer hem med något HMplagg som kostat under 100lappen..det ska väl han skita i egentligen eftersom det är MINA pengar jag köpt det för. Vi har inte ens ett gemensamt ICAkort efter flera år som gifta.. så ibland när mina pengar är slut så får jag gå in på hans konto och föra över när jag ska handla på ICA. sorgligt.
Jag gillar idén om att ha kanske ett medmerakort som vi sätter in 60% av våra löner på varje månad.. räkningar och mat betalas därifrån.. det som blir över läggs ju bara i buffert-kanske en resa om man lyckas få så mycket pengar över till slut.. och de andra 40% är egna pengar. om de åker in på sparkontot eller inte är ju upp til en själv då eller om man väljer att öppna ett gemensamt sparkonto. många vänner använder detta procentsystem med varierande siffror.. men de tycker det funkar bra.. men mannen säger att det är onödigt för oss. så himla dum sak att behöva bråka om:(
Vi har gemensam ekonomi. Gemensamt lönekonto med 2 kort. Sen har vi 2 sparkonto: ett för kortsiktigt sparande och ett för hussparande.
Första året vi var tillsammans hade vi helt separata ekonomier men delade på hyran. Jag har ett barn sen innan. Efter ett år köpte vi hus och gifte oss, då tog vi lån på huset, löste två lån (totalt drygt 100k) som jag hade och min man betalade handpenning på över 300.000 på huset.
Nu har vi lån på ca 2miljoner. Jag tjänar 31/månad (jobbar 90%) och min man 40/månad på sin heltid. Vi gör så att alla pengar går in på ett gemensamt "huskonto" och så har vi en överföring på 3000:-/månad till våra privata kort, detta är fickpengar och ska gå till frisör, kläder, lunch ute, ego-prylar som den andre inte vill betala (typ ny mobil osv). Mina 3000:- är alltid slut i slutet av månaden, min man får minst 2000:- över varje månad som han sätter tillbaka till huskontot. (hur är det möjligt??? Manligt/kvinnligt? 
)
Vi amorterar 14.000/månad, det känns väldigt bra.
Jag har krisat rätt mkt över att han gick in med mycket mer pengar än jag och löste mina billån.. Dessutom drar han ju in mer varje månad för att jag har lite lägre lön samt har gått ner lite tid för att hämta tidigt på dagis på fredagarna. Nu väntar vi ett gemensamt barn och först nu börjar jag känna mig ok med att vara den som bidrar med mindre.
Första året vi var tillsammans hade vi helt separata ekonomier men delade på hyran. Jag har ett barn sen innan. Efter ett år köpte vi hus och gifte oss, då tog vi lån på huset, löste två lån (totalt drygt 100k) som jag hade och min man betalade handpenning på över 300.000 på huset.
Nu har vi lån på ca 2miljoner. Jag tjänar 31/månad (jobbar 90%) och min man 40/månad på sin heltid. Vi gör så att alla pengar går in på ett gemensamt "huskonto" och så har vi en överföring på 3000:-/månad till våra privata kort, detta är fickpengar och ska gå till frisör, kläder, lunch ute, ego-prylar som den andre inte vill betala (typ ny mobil osv). Mina 3000:- är alltid slut i slutet av månaden, min man får minst 2000:- över varje månad som han sätter tillbaka till huskontot. (hur är det möjligt??? Manligt/kvinnligt? 
)
Vi amorterar 14.000/månad, det känns väldigt bra.
Jag har krisat rätt mkt över att han gick in med mycket mer pengar än jag och löste mina billån.. Dessutom drar han ju in mer varje månad för att jag har lite lägre lön samt har gått ner lite tid för att hämta tidigt på dagis på fredagarna. Nu väntar vi ett gemensamt barn och först nu börjar jag känna mig ok med att vara den som bidrar med mindre.
Vi har separat ekonomi, har alltid haft och lär fortsätta med det även som gifta, kan dock tänka mig att det blir annorlunda om/när man får barn. Delar lika på hushållsutgifterna förstås men övriga nöjen står var och en för själva, likaså sparande. Vi trivs båda bäst med det upplägget och att i regel mitt är mitt och hans är hans vad gäller prylar vi köpt på varsitt håll även om folk runt omkring av någon anledning har haft synpunkter på det - varför förstår jag inte. Jag jobbar som timvikarie, jobbar ca 70-80% i snitt per månad skulle jag säga. Han har fast nattjobb och tjänar mer. Sedan är det självklart att vi hjälps åt om den enes pengar inte skulle räcka 
Fast det inträffar tack och lov ytterst sällan.
Åh vad bra att få se denna tråd.
Jag och min kille har precis blivit sambos och börjar ju då fundera på hur vi ska göra. Problemet är att jag har ärvt massa pengar, typ miljonbelopp, medan han är en vanlig student utan sparande. Jag är rätt öppen med att kunna betala för oss båda, men han känner sig inte riktigt "nyttig" då.
Så en delad/gemensam ekonomi kombo kanske hade varit bäst ändå.
Det ekonomiska är som sagt rätt känsligt, och tyvärr fortfarande framförallt om det är kvinnan som har mer. Vi har haft samma problem i familjen i flera generationer. Blir inte bättre med att kvinnorna är rätt pådrivna och har skinn på näsan också. Så även om min pojk har lätt att säga vad han tycker om detta ämne så blir jag paranoid över att han skulle tänka på annat vis egentligen, så som vissa andra i familjen gör.
Ett enda stort virrvarr, är vad det är.
Vi har 100% gemensam ekonomi. Ett gemensamt lönekonto och gemensamma sparkonton.
Nej, för mig innebär inte att gifta sig det samma som gemensam ekonomi.
Har separat ekonomi men har ett gemensamt matkonto med varsitt kort och betalar gemensamma utgifter procentuellt (han tjänar ca 15 000 kr/mån mer än mig). Vi valde det här sättet för vår ekonomi när vi flyttade ihop för drygt 5 år sen, det fungerar utmärkt för oss och kommer behålla det så när vi gift oss. (Kan eventuellt bli några förändringar om vi skulle få några barn.)
Vi har gemensam ekonomi redan innan bröllopet, också gemensamt sparkontot. Det är ju såklart upp till var och en hur man vill göra, men ingår man i äktenskap innebär det väl att man ska spendera resten av livet med varandra och antagligen ha barn om man inte redan har. Mitt och ditt blir vårat så jag ser ingen anledning till att vara sniken och ha separat ekonomi.
För min del handlar det om att vi båda är tämligen unga, har olika intressen med väldigt olika prislappar och tycker att det är en frihet att kunna spendera sina egna pengar på det man vill. Sedan är det ju absolut inte så att man sitter och delar på varenda litet restaurangbesök man går på, DET vore sniket!
vi har delad. alltså på så vis att han har sitt lönekonto och sitt sparkonto, medan jag har mitt lönekonto och mitt sparkonto. har som tvärest pratat om att kanske ha något gemensamt konto, men han gillar inte riktigt idén, tror det är för att han hört/läst om några med gemensamma konton där den ena nästan tömt kontot på div. saker. eller det är väl det han är rädd för. han kan tänka sig ett gemensamt sparkonto, men inte mer. och jag är ok med det. :)
vi har ju som en gemensam ekonomi ändå även om vi har delade konton, dvs vi betalar handlingen 50/50, han betalar räkningar på huset och jag betalar mina räkningar (han har en större lön än mig, då jag bara pluggar för tillfället, varför han tar huskostnaden) och så hjälper vi varann om det krisar. vi sparar på var sitt håll, men det kan ändå även gå till OSS och hushållet. t.ex just nu sparar (i alla fall jag) till en gärdsgård, ^^ sen kanske hans sparande kan gå till någon renovering i huset eller något.
och vi kommer mest troligt att fortsätta på samma vis även när vi är gifta :) det funkar för oss.
Vi har delad ekonomi i den bemärkelsen att vi överför hela våra löner till ett gemensamt konto (utom en överenskommen del som ligger kvar på våra respektive lönekonton som vi får göra vad vi vill med. Båda får lika mycket). Det har funkat otroligt bra för oss, speciellt när vi sparat till gemensamt mål; bröllopet tidigare och nu en resa. Plus att båda har full koll på alla utgifter (kan man ju såklart ha ändå). Är det något speciellt någon av oss behöver eller vill ha som kostar extra är det ju bara prata om det och kommer överns om nåt :)
En del tycker det är jättekonstigt. Men det funkar super för oss.
Vi har gemensam ekonomi. Det har vi haft innan vi förlovade oss och planerade bröllop, innan vi bodde tillsammans också (i den mån man då kan ha gemensam ekonomi så klart).
Det har aldrig spelat någon roll för oss vem som betalar vad eller vem som har mest pengar osv. När vi är ute och äter middag t ex är det sällan jag ens bär med mig väska. "Han" betalar. "Han" betalar mer än ofta när vi är tillsammans ute oavsett vad vi gör, middag, shopping, upplevelser. Däremot är "jag" den som alltid handlat saker till hemmet, mat, inredning osv. "Jag" är ofta ute och shoppar till honom. Köper nya kläder. Överraskar honom med annat. För vår del ser vi det som att vi är ett team (därför har jag han och jag inom citationstecken, vi ser det som VI), mina pengar är hans pengar och tvärtom.
Dock har vi separata lönekonton men gemensamt sparkonto. Jag är den som tjänar mer av oss två och min lön kommer höjas ännu mer de närmsta två åren. Men han är egen företagare och har varit det hela sitt hittills yrkesverksamma liv, har mer pengar sparat och är ekonomiskt stabil på ett helt annat sätt osv. Vi skulle aldrig fråga varandra innan vi köper något som är till en själv, för vi litar på att vi båda har koll på vad vår ekonomi tillåter och inte tillåter. Och är det något som ska inhandlas som är gemensamt till hemmet (vitvaror etc) så är det förvisso oftast jag som har koll på det och diskuterar det med honom.
Detta funkar för oss. Hade aldrig velat ha det på annat sätt. Det är så vi båda är uppväxta dessutom så det skulle vara främmande att ha det annorlunda, alltså "mitt-ditt"-tänk. Men det innebär inte att det funkar för alla, eller att alla vill ha det så
Vi har helt gemensam ekonomi och har haft det sedan dag 1, och kommer fortsätta med det när vi gifter oss.
Vi ser inte saker som mitt och ditt. Jag tycker det känns som en självklarthet men förstår även att folk väljer att ha delad ekonomi.
Nu har vi sparat så mkt inför bröllop och ny lägenhet men sen när vi har mer pengar att röra oss med kommer vi få några tusenlappar var att röra oss med per månad för våra personliga saker, och kan spendera dem på vad vi vill, så om han t.ex. vill köpa en dyr dator, så kanske han får spara sin peng i ett par månader, medans om jag vill shoppa upp mina eller festa bort dem så är jag fri för att göra det :)
Min fästman har en kollega som är i ett förhållande med gemensam ekonomi, där de alltid måste ringa och fråga varandra innan de ens kan köpa en lunch. Hon ringde även sin man under en företagsresa för att fråga vad hon kunde välja för middag som passade deras budget – typ hamburgare eller schnitzel (alltså inga dyra grejer). Detta är personer som tjänar riktigt gott om pengar och har inga barn, så det handlar inte om dålig ekonomi.
Vissa verkar göra det onödigt svårt för sig ;) Om man vender på varje krona – varför inte ha lite egna fickpengar som man kan spendera när man vill?
vi har ju inte gemensam i dagsläget, aldrig haft. och det är absolut inte något problem. Däremot kan jag tänka mig att om vi hade det så skulle kanske både han och jag vara mer försiktiga med att göra av med våra pengar eftersom man kanske mer kollar med varandra och inte gör lika mycket spontana inköp
Vi har varsit lönekonto samt ett gemensamt konto för mat, hyra och räkningar dit båda för över lika mycket varje månad.
När jag pluggade och han jobbade så betalade han mer än vad jag gjorde men nu delar vi på alla utgifter 50/50.....vi har inte "dina räckningar eller mina räckningar" utan vi räknar ut vad vi kommer ha för utgifter och så betalar vi hälften var på den summan och vi kommer göra på samma set sen när vi är gifta också.
Vi har just nu delvis delad ekonomi! Vi har ett gemensamt matkonto, min sambo har ansvaret för att betala de gemensamma räkningarna (hyra, internet, el) och jag för över hälften av vad det blir till honom... Sen betalar vi våra teleräkningar själva och resten av månadsshoppningen kör vi var för sig...
Vet inte om vi kommer fortsätta med det... Kanske kommer vi utöka matkontot till ett gemensamt konto senare...
Men min sambos farmor och farfar har varit gifta i över 50 år och de har aldrig haft helt gemensam ekonomi.... Vet inte hur de gör med hyra etc. men de delar inte på allt iallafall!
