Ev. operation i juni - bröllop i augusti

Ha ett mycket mindre bröllop? Då blir det mindre stress och mindre att göra innan.

Ja, tack för tipset, det är ju iofs en ide. Men jag tyckte vi hade "bantat" gästlistan rätt ordentligt, vi ska vara runt 60 pers. 

En idé kan vara såhär:

Ni har en liten vigsel + middag med bara familjen och sen när du mår bättre så bjuder ni in till en försenad bröllopsfest då? Kanske ha kräftskiva?

Dina vänner borde förstå det...hoppas jag.

60 pers är ett rätt stors bröllop i mina ögon, vi har bjudit familj och i princip alla vi känner, vi blir 22 pers.

Eller så försöker du leja bort så mycket som möjligt av allt som göras och förberedas och försöker hitta enkla lösningar på det som är kvar. Inte för att jag inte tror att era vänner och familjer inte skulle förstå om ni vill skjuta på det, men om det är så att ni verkligen vill gifta er nu.

Ni måste ju inte ha en bröllopsfest som pågår till mitt i natten, utan en trevlig middag med lite bröllopstårta som avrundas vid 20-21 på kvällen räcker gott och väl. Ni skulle ju då kunna få en ganska sen vigseltid också, tex 15-16, så har du gott om tid på dig att göra dig klar utan att stressa. Då kan ni också fotas någon timma innan och du behöver ändå inte stressa med något tidigare under dagen.

Jag måste säga att vår bröllopsdag var i stort sett helt stressfri faktiskt. Vi hade ganska tidig vigseltid, kl.13, och jag skulle egentligen vara där 40min före, men det blev bara ca 25min före. Det var väl det enda som gjorde mig lite stressad. Annars hade vi en lugn och fin kyrkvigsel, fotades efter vigseln i lugn och ro och sedan var det middag. Vi hyrde en lokal, festvåning på hotell, där personalen dukade, lagade maten, serverade, dukade av osv. De städade ju sen också. Vi hade ju visserligen lite lekar och dans och avrundade inte festen förrän efter midnatt. Om vi inte hade haft lekar eller dans, så hade vi kunnat avrunda en trevlig middag mycket tidigare. Vi hade 60 gäster.

Det låter som att du/ni redan gjort mycket inför bröllopet. God planering och jag tänker att då blir det förhoppnignsvis mindre stress i anslutning till bröllopet. Om du har det som går färdigt innan operationen och förberett folk på att de kommer behöva hjälpa till lite så tror jag det kan gå vägen om det är det du vill.

Och som daniiel skrev, det går att delegera ut uppgifter. Jag jobbar för fullt, skriver uppsats och har massa andra bollar i luften och delegerar till sambon vad han ska göra. Jag har planerat och koll på vad som behöver göras, och så säger jag till honom vem som ska ringas osv. Han är inte lika glad i att planera som jag är då ;) Men det går att delegera ut och saker blir gjorda. Jag hade definitivt inte protesterat om en släkting eller vän som skulle gifta sig behövde hjälp med saker inför bröllopet pga hälsoskäl, jag hade inte protesterat annars heller.

Du kan ju också diskutera med din läkare vad h*n tror om stressen och så.

Men viktigast av allt är hälsan, så känn efter vad du tror att du klarar av. Diskutera med läkare, m2b, släktingar, vänner och hitta en lösning som är bekväm för er och din hälsa.

Lycka till!

Jag hoppas verkligen att ni kan hitta en lösning som passar er, oavsett vad den lösningen är :) Och självklart har Ellis rätt i att hälsan går först, utan tvekan! Och alla skulle nog förstå ert beslut, vad det nu än blir, och hjälpa till om det behövs.

Jag tänker dock att om operationen är i juni och bröllopet är i slutet av augusti, så kan du försöka få mycket klart nu innan operationen, tex att göra listor på vad som kommer behöva göras närmare bröllopet och ta reda på vem som kan göra vad, självklart din blivande, men det kanske finns vissa saker som era föräldrar och vänner kan hjälpa till med. Sedan försöker du ta det lugnt under hela juli, som jag antar är mest kritisk för återhämtningen, och kan sätta igång lite smått igen eftersom i augusti. Jag måste säga att mellan OSA gick ut för oss (slutet av juni) till bröllopet var (13 augusti) så hade jag nästan inget att göra fram till 1-2 veckor före bröllopet. Då gjorde jag placeringskort, festhäfte, vigselhäfte och bordsplaceringstavla osv. Om ni har en lokal som ska dukas inför bröllopet, så finns det nog gott om folk som är villiga att hjälpa till med det. Ni kan säkert lyckas leja bort eventuell städning dagen efter också. När bröllopet sen är, så har det ju gått ca 1,5 månad sedan operationen va? Och med det menar jag inte att du automatiskt kommer må bra då, men då kanske du är redo för en tillställning ändå, om du kan göra den på dina (era) villkor :)

För mig så är det mycket mer stressande att inte få göra något...
Efter att jag opererat axeln första gången så kunde jag inte hålla mig - jag tapetserade om köket i vår lägenhet vi hade då (inte många kvadrat, gick lite drygt en rulle bara men mycket småbitar och pyssel).

Om jag var som du så skulle jag göra så mycket av dom stora sakerna (alla "måste-saker") nu så det är klart. Och under konvalecenstiden så skulle jag ha pysslat, bara för att hålla mig sysselsatt och nerverna under kontroll.
Typ göra trådbollar för dekoration, eller pyssla med bordsplaceringen, skriva frågor till tipspromenad (även om ni inte kommer använda dom sen) osv...
Saker som måste göras på ett visst datum eller saker som kan lejas bort till släkt och vänner skulle jag ha överfört på dessa. Och sen kanske planera in några härliga kvällar där ni sätter er ner och går igenom hur allt går så du får en bra överblick och alltså kan stressa av lite.

Planera dagen ordentligt så du inte behöver stressa på er stora dag. Var tidspessimist, beräkna längre tid för allt. Och ha backupplaner så behöver du inte känna stressen.

Lycka till  

Tack för era fina tips, underbara människor!! 

Ni har ju rätt, det är full möjligt att fixa ihop dethär, det krävs bara lite mer planering i förväg. Och att man kanske skulle släppa på att vara sånt kontrollfreak...? :P

Jag får ta det som det kommer helt enkelt, och ta en sak i taget. Ni är helt fantastiska, vet ni det?