Bara en rolig fråga: Vad är det konstigaste, tråkigaste, fulaste ni har fått i bröllopspresent?
Om ni inte har haft bröllop, så kan ni ju skriva om en present ni fått på födelsedagen, på julafton, alla hjärtans dag osv.
Skriv:
-Vad det är för present ni har fått som är tråkig, ful, konstig, grotesk osv. (Alltså en present ni inte tycker om)
-Vem ni fick presenten av
-Egen kommentar om presenten
- Lägg gärna in en bild på presenten om du har det
jag kan få lite konstiga presenter av min fästman ibland :P en gång, tror det var när vi skulle fira 4 år tillsammans eller något... så gav jag honom något gulligt och romantiskt (minns inte vad) och jag fick en liten "porslins"figur föreställande en älg.. jag kunde inte ens låtsas att jag gillade det, försökte, men han såg ju direkt att jag inte var beredd på det... :P haha roligt när man tänker på det. :P han förklarar sen att det var ju inte en seriös present.. men ändå :P
Min svärmor är fenomenal på att välja fel saker att ge bort. Första året jag och min sambo var tillsammans fick vi en plastgran med lampor i olika färger och ett fyra-i-rad-spel. Ingen av oss är särskillt inne på varken jul eller spel.
På senare tid så har jag fått polkagrisar i julklapp, visst tycker jag om dem... men hon vet att jag är diabetiker och borde undvika att äta sånna. Dessutom fick jag en receptbok i födelsedagspresent, full med bakverk och tårtor.
Ett år fick vi en ljusstake för värmeljus med två älgar i silver och svart. Vi fnissade friskt åt den och gömde den hemma hos mina föräldrar som har prylar överallt och åkte hem. När min bror kom på besök 3 månader senare hade min mamma skickat med honom ljusstaken och instruktioner om att gömma den någonstans hos oss.
Det visade sig bli svårare än de trott eftersom att vi nästan inte har några prydnadssaker så vi kom på deras plan. Sedan dess har åtskilliga älg-presenter växlats mellan mellan oss och mina föräldrar och det har blivit en grejj mellan oss. Den bästa grejjen vi hittade var ett änglaspel (sån ljusstake som snurrar av värmen) med älgar i.
Nu får vi väl se om det blir någon älg-present när vi gifter oss. 
Jag har ju tidigare skrivit om min kära mors konstiga presenter. Som tur är så är hon inte så förtjust i att ge bort grejer så nu mera så slipper jag oftast få något fult av henne, utan får bara saker som jag exakt har beskrivit, gärna med artikelnummer och inköpsställe utskrivet.
Tyvärr är min svärmor en riktig presentgalning. Jag har så mycket fula grejer som jag fått av henne gömda i gaderoberna så att jag vet inte hurjag ska få plats med mer. Dessutom så kommer hon alltid med minst tre eller fyra presenter varje gång. Tur att vi inte ses så ofta.
För det första så har hon inget hum om smak över huvud taget. bland de konstiga saker jag har fått genom åren finns bla en halsduk i cerise och mossgrönt med bollfrans, ett halsband i mässing med stora lila fjädrar på, en virkad/ vävd (???) hatt i tvättäkta 90-tals stuk, samt en ohygglig nätponcho av ull som är så stor och oformlig att man inte kan ha den på sig utan att kvävas (bildligt och bokstavligt). Tydligen skulle den enligt henne vara "dekorativ och modern" men det undrar jag i vilket årtusende det var?
För det andra så har hon ingen känsla för att grejerna hon ger bort verkligen ska ha något värde för mottagaren, utan för henne så är det viktigare att ge bort måånga presenter - även om de är erbarmeligt fula allihopa. Om ni någon gång har funderat över vem det är som köper alla fula grejer i souvenirshoppar, så kan jag nu presentera svaret. Min svärmor. Hon kan gå in och köpa en handfull med pennor med svenska flaggan på samt ett gäng med kapsylöppnare dekorerade med troll och grytlappar med vindögda älgar och dalkarlar som sedan ska delas ut till alla och en var. De summor hon har förstört på detta sätt måste vid det här laget vara betydande.
Under förra veckan var jag på en resa till Stockholm med förut nämnda dam, hon la följdaktligen inte en bråkdel av tiden på att uppskatta besöket eller titta på den fina utsikten eller i största allmänhet ha trevligt, utan la nästan två hela dagar på att ränna fem kvarter upp och ner mellan Drottningatan och Gamla Stan i jakt på ännu fler bizarra presenter. En av de knasigaste var när hon fick för sig att hon skulle köpa en Bob Marley T-shirt till min svåger och en "indisk" kjol till hans fru som "en present att ta med sig från Sverige" - som om det inte skulle kunna vara själva essensen av generiskt krimskrams som man kan köpa precis överallt i hela världen, och billigare dessutom! Detta lyckades jag dock avstyra, tyvärr inte införskaffandet av en flecepläd i mörkblått med neongröna älgar och dalahästar på.
En av de mest tragiska grejerna är att hon dessutom lägger så mycket pengar på dessa fula saker. Den här gången så fick jag förutom en del annat kraffs en riktigt stor väska i mörkrött skinn dekorerad med ett antal olika små nitar - en sån där som man kanske tycker är raffig om man är 55+ och heter Britt och har kortklippt hår och "färgstarka" glasögonbågar. Tyvärr har jag bara fyllt 30 och har en helt annan stil. Trots det så försår jag ju att hon har betalat ganska mycket pengar för den väskan, pengar som hon kanske skulle kunnat haft roligare för själv... Denna pjäs avlevererades med att den var väldigt trendig, inköpt i en affär där filmstjärnor och fotomodeller handlar, samt att expediten sagt att det var en väldigt ungdomlig modell... öh ja, tack?
Jag har börjat smuggla ut sakerna hon ger mig, en del har jag "re-giftat", halsduken med bollfrans gav jag tex till min biodynamiska syster i julklapp för hon ger mig ändå ingenting alls, men ponchon vet jag inte vad jag ska göra med, kanske måste jag strypa den och lösa upp den i lut...
Alltså Tradera/Blocket eller den lokala välgörenhetsaffären kan ju få bli mottagare av en del sånt där obeskrivligt man får? En del saker är jag iofs glad för tanken hos givaren, men saken är inte avsedd att bo hos mig, utan förtjänar ett bättre hem helt enkelt - konstiga halsband o prydnadssaker eller skålar eller vaddetnuär. Jag re-giftar skamlöst, ska erkännas, och sorterar ut en hel del prylar till insamling/välgörenhet. Tror jag att grejen har ett marknadsvärde säljer jag på nätet.
Har tyvärr inga riktigt hysteriska exempel i färskt minne, men jag tycker inte man behöver skämmas för det - kanske ska man inte tjäna pengar på en present omedelbart utan den kan få mogna i ett skåp ett tag, men sen har jag inga skrupler.
Makens mormor gav oss en skål från Tupperware i julklapp. Tack! Det går ju alltid åt... om det inte vore för att den är så stor att vi kan ha den som fotbad, både jag och maken samtidigt! Makens bror fick också en skål, men hans fru har barn så de är fler i familjen så de fick... en större skål än vi. Har inte sett den, men man borde ju kunna ha den som regnvattentunna. Eller så kan deras åttaåring bada i den kanske?
Vår skål gick inte in i något skåp utan måste stå ovanför köksskåpen som lyckligtvis inte går ända upp i taket.
Makens faster gav oss ett fat i bröllopspresent, också så otroligt stort att det inte går in i något skåp. Hon tänkte att vi kunde ha det som fruktfat, men man lär vara frukterian och köpa lådvis varje vecka för att fylla fatet. Vi ställde det på köksbordet. Då fick vi inte ner varsin mattallrik så vi måste alltså ställa ner fatet på golvet varje gång vi vill äta vid bordet. Det gav vi upp ganska snart och fatet åkte in i tvättstugan i väntan på större bord.
När jag gick på mellanstadiet var jag tillsammans med en kille, å vi skulle byta julklapp.
Första killen i mitt liv som jag skulle byta present med. Jag tog med mig en vän och ansträngde mig verkligen för att köpa nått som visade att jag tyckte om honom. (på den tiden var det väl nått jidder med hjärna på å i love you)
När jag fick min present talade han om att det var hans mamma som köpt den.
Jag öppnade den å där i kan det ha varit en potta eller någon typ av skål eller något som har samma form som de två iaf. Den var minimal som till ett dockskåp eller nått.
Jag visste inte vad det var och jag visste inte vad jag skulle ha det till, men jag ville ju inte verka otacksam, så jag sa : Tack, hur visste du att jag ville ha precis en sån här.
Jag fick en gång av en släkting till mig när jag fyllde 8 år en korsett:D.Det enda som fattades var strumhållare till den?! haha
Nån som har fått något roligt sen sist?
Jag har nog aldrig fått något så där konstigt, vad jag kommer ihåg just nu!
Men min blivande har fått konstiga kusinklappar 2 år i rad..
ena året fick han av sin älstakusin en pepparkaksdräkt, en ute lampa i bambu , tejp, och en annan massa onödiga saker.. som varken jag eller han fattade grejen med..
året efter (förra julen) fick han av lillebroden till älsta kusinen en sådan där man gör en egen dildo i Chocklad.. eller vad det nu var.. vilket var väldigt onödgit att lägga pengarna på tycker vi.. menmen .. han får kanske tillbaka den i julklapp i år ;) haha
Inte bröllopspresent men födelsedagspresenter.
När jag va liten å skulle fylla 11 år så fick jag en rosa liten soffkudde av mamma. Hur hon tänkte där ha jag aldrig förstått. för det första så har jag aldrig gillat rosa och för det andra vad skulle jag med en liten soffkudde till?
När jag fyllde 30 fick jag en såndär regnponcho av henne , en som man brukar kunna köpa för 15-20 kr i "fyndlådor" Den va trasig innan jag ens hade fått den över huvudet.
ja himmel, när jag var barn i början typ 1982 eller så så var nintendos tv-spelskonsol med tillhörande supermario bros spelet väldigt poppis och alla ungar ville ha sånt i present eller julklapp, så även jag.
mina föräldrar visste att jag så hett önskade ett sånt spel, och fick på julafton ett relativt stort o lite tyngre paket o tänkte då jippi äntligen ett tv-spel.
men döm om min förvåning när jag öppnat paketet o hittar tyngder typ större stenar och en hemstickad kofta i paketet. Kan ju tala om att jag blev allt annat än glad o koftan var varken fin eller bekväm.
och som svar av mina föräldrar när jag frågade varför jag fick ett paket med stenar o kofta i så blev svaret.
jag skulle lixom veta min plats o inte tro att jag var nått speciellt bara för att jag är mörkhyad o svarthårig.
(är adoptivbarn från asien) och därmed inte förtjänade nått som jag önskat mig i presenter eller i julklappar.
jag skulle minnsan ha den där hemska känslan i mig att jag både var ful o dum o icka allmänbildad,
jag kan förstå mina föräldrars sorg över att aldrig kunnat få ett biologiskt barn tillsammans men jag har lika många gånger funderat på varför adopterade de hem mig när det enda de gjorde var att tala om att jag skullle minsan veta min plats här i livet...
När jag fyllde femton fick jag en resa till Bergslagen av mina föräldrar. De följde med såklart. De hade sett något inslag på När och Fjärran eller liknande om Bergslagen och ville åka dit. Jag var måttligt road av att titta på gamla muserum, nedlagda kurorter och liknande. Än idag kan jag inte riktigt förstå hur de tänkte. Annars får jag alltid jättebra presenter av dem så detta var bara ett undantag.
Det konstigaste vi fick i bröllopsgåva var en mopp! Ja ni ser rätt, en städmopp! Dessutom såg den ut att ha legat gömd i ett skåp under en tid för kartongen var lite sliten (såg ut som något de själva fått en gång i tiden).
Inen favorit kan jag tala om!
