Chicita skrev 2011-04-28 21:58:08 följande:
Jag tror inte det handlar så mycket om att man vill att dom ska göra massa saker. I alla fall inte i mitt fall...
Jag förväntade mig bara att hon skulle vara lite glad för min skull och kanske i alla fall inte försöka få mig att ha ett bröllop som hon skulle gilla, istället för att acceptera det jag och min blivande har valt...
Att sätta sig själv i första rummet som tärna, och försöka få allt att passa henne, kändes inte som riktigt shysst mot mig.
Och som jag uppfattar de flesta som klagar på sina tärnor (även om deras inte är så extrema som min) så är det väl mest att dom hade hoppats att tärnan kanske kunde visa lite glädje och intresse inför det blivande bröllopet. I alla fall att dom kan ha någon åsikt om sin egen klänning eller vara smakråd (som vilken vän som helst) när det gäller brudklänningen osv...
Inget avancerat eller plågsamt alltså.
Många tar ju med en kompis när dom ska kolla på brudklänningar, och många gånger är den kompisen den man valt som tärna. Det brukar falla sig naturligt.
Men om ens kompis (som gärna följer med och står bredvid i 6 timmar när man kollar på vanliga sommarkläder) nu inte är intresserad av att följa med och kolla brudklänning, eller byter ämne så fort man frågar om dom tror att "den här frisyren kanske kan passa mig?" så blir man sårad.
Just det där att det har gått bra annars att följa med och kolla på kläder, fika, snacka i timtal om saker långt fram i tiden (semester, kommande barn mm) men att det inte går om det är bröllopsrelaterat, sånt kan tära på ett vänskapsförhållande...
Jag tycker mig ha märkt att det finns två sorters tärnor.
De som fortsätter vara bra vänner, och som står ut med ens prat om bröllopet även om dom kanske inte drar upp det själva. Dom svarar i alla fall tillbaka och kommer med råd och tips och åsikter.
Och sen dom tärnorna som nästan blir demonstrativt ointresserade. Som kanske till och med väljer att sluta följa med en ut på stan och ta en fika även om man gjort det en gång i veckan under dom senaste 10 åren.
Just ja, sen har vi ju den där tärnan som tror att bröllopet hänger på dom och att det är viktigast hur dom ser ut och vart dom sitter vid middagen mm mm... Det är den tredje sorten...
När ens tärna / bästa vän inte visar något intresse för bröllopet som dom fått hedersuppdrag att vara tärna på så är det sårande.
Det betyder ju inte att man kräver att dom ska sitta hela nätterna och vika program eller stämpla kuvert.
Bara att dom kanske i alla fall kan ha en åsikt någon gång ibland.
Och jag tror att ni som inte har fått dom negativa reaktionerna från era tärnor har svårt att förstå hur det känns för oss som har fått såna reaktioner...
Jag har jobbarkompisar som är mer intresserade och mer nyfikna på hur det går för mig, än vad den tjejen som skulle varit tärna någonsin varit...
Hon ville inte lägga ett öre på sin klänning (trots att hon är skyldig mig flera tusenlappar sen många år tillbaka) och trots att jag erbjöd mig att ge ett bidrag, hennes klänning skulle kostat några hundralappar efter bidraget och jag skulle strukit skulden hon hade till mig efter det också... Jag var tärna på hennes bröllop och då sydde jag både hennes och min klänning, fick betala för min egen och fick inget för att jag sydde hennes, jag gjorde hennes bordsdekorationer, satte upp hennes hår, städade lokalen efteråt eftersom hon inte ville betala 500:- på att behålla den ett dygn extra så man kunde städa dagen därpå, jag bokade sviten på mitt hotell åt henne och betalade kostnaden i bröllopsgåva osv. Men när JAG ska gifta mig och vill ha henne som tärna så bara klagar hon på allt. Medeltidstemat är tråkigt "det är väl ingen som gillar sånt?" Vi borde ha vanligt bröllop så hon slipper ha en sån klänning... osv
Vissa släktingar har blivit jätteentusiestiska när dom fått veta temat...
Och en jobbarkompis man var på väg att beställa ringbrynja och svärd + andra saker som en riddare borde ha, till en kostnad av 14000:- när han fick veta att dom var bjudna och att det var medeltidstema... Och han är bara bjuden för att jag bjöd hans fru. Jag har bara träffat honom en gång...
Liksom... kom igen... nog borde min tärna i alla fall kunnat svälja sin klagan och säga att "vad kul, jag är glad för din skull".
Det enda med lite ansträngning jag har begärt av henne är att hon skulle googla fram en bild på en klänning hon ville ha och sen följa med mig och välja ut tyg så jag kunde sy den... Hon har vetat om bröllopet i över ett år nu (vi gifter oss i semptember så det är ju nästan 1,5 år innan bröllopet som hon fick veta) och hon har fortfarande inte letat fram en inspirationsbild... Och nu har jag tröttnat och valt en annan istället som sagt.
Visst finns det många som kräver att deras tärnor ska hjälpa till med allt. Och blir sura när tärnorna inte vill offra flera helger på att vika servetter, måla ljuslyktor, vika program och knyta små rosetter osv. Men de flesta som känner at dom inte får stöd från sin tärna / tärnor verkar vara personer med normala och vettiga önskemål
Bra att du bytte tärna.....en tärna som demonstrativt slutar umgås med en....en sån person ska man såklart inte ha som tärna. Jag tycker nog TS inte riktigt handlade om såna tärnor som du beskrev, men jag kanske missuppfattade TS? Att dina tärna gjort dig besviken är ju inte alls bra såklart men som sagt jag uppfattade inte att TS handlade om såna tärnor som
din.
Sen tror jag precis som jag skrev tidigare att många som tackar ja till att vara tärnor vet inte vad bruden förväntar sig, de vet inte att brudars förväntningar har ändrats de senare åren.
Det gäller att vara extremt tydlig när man frågar sin tärna och berätta vad man förväntningar sig.
Du var säkert tydlig Chicita, alldeles säkert var du tydlig men din tärna uppfattade inte vad du ville eller så struntade hon i det tyvärr.
Och en del av ansvaret faller ju också på tärnan såklart,, innan man tackar ja så ska/kan tärnan fråga vad som förväntas av henne.
Jag tror att bröllop rör upp en massa känslor hos folk, inte bara hos brudparet utan hos folk i omgivningen. Jag menar INTE att det ursäktar att en tärna beter sig som skit, absolut inte. Om man som tärna känner att det blir för mycket eller att man mår dåligt på nåt sätt eller om man blir avundsjuk så kan man faktiskt vara ärlig mot bruden och säga som det är så att bruden förstår om man vill dra sig ur eller att det känns jobbigt ( så kanske bruden kan prata bröllop med någon annan ett tag tex).
Ibland känns det (kanske bara min uppfattning?) att omgivningen
projicerar alla sina egna relationer och framgångar och besvikelser i kärlek och livet på brudparet. Och som att man som brudpar blir symbolen för omgivningens egna förväntningar,besvikelser,bitterhet,idéer och erfarenheter av/om kärlek och äktenskap....
Alla verkar ha åsikter och erfarenheter...Bröllop verkar ta fram det bästa
och det sämsta hos omgivingen. Folk som har varit gifta men sedan gått i genom en skilsmässa verkar känna behov av att påpeka att dom minsann
aldrig kommer gifta om sig...Jaha och liksom?! Jag som blivande brud...om jag inte frågar efter deras civilstatus och deras erfarenheter....varför skulle jag vara intresserad av detta? OM jag frågar så kan dom väl absolut berätta...men OM jag inte frågar.....Varför måste dom då snorkigt snäsa att dom minsann inte kommer gifta om sig???? Kan man inte bara säga "Jaha du ska gifta dig så roligt!" *skakar på huvudet*
