Hur engagerade är era tärnor?

Den tärna jag först frågade har jag till och med dumpat.
Hon började kräva att jag skulle ändra temat för att hon inte gillade det, och sen gnälla om allt och mena att jag skulle sy hennes klänning efter min eftersom hon ville vara säker på att den skulle passa... osv...

Så nu har jag två andra tärnor, mina blivande svägerskor
Den ena syr kläder åt hela sin familj (något jag hade fått göra om inte hon var sykunnig), hon har bett sin bror dra ihop ett gammalt gäng som höll på med eldshower, och det verkar som det blir så :)

Och den andra tärnan ska tillsammans med sin kille sköta musiken i kyrkan då både hon och sambons lillebror är duktiga musiker och sångare...
Så dom är engagerade.
Jag kan bolla idéer med dom, men dom brukar inte komma till mig med funderingar om det inte är något specifikt. Annars bollar dom med varandra mest eftersom dom har lite lösa tyglar 

Jag tror inte det handlar så mycket om att man vill att dom ska göra massa saker. I alla fall inte i mitt fall...
Jag förväntade mig bara att hon skulle vara lite glad för min skull och kanske i alla fall inte försöka få mig att ha ett bröllop som hon skulle gilla, istället för att acceptera det jag och min blivande har valt...
Att sätta sig själv i första rummet som tärna, och försöka få allt att passa henne, kändes inte som riktigt shysst mot mig.

Och som jag uppfattar de flesta som klagar på sina tärnor (även om deras inte är så extrema som min) så är det väl mest att dom hade hoppats att tärnan kanske kunde visa lite glädje och intresse inför det blivande bröllopet. I alla fall att dom kan ha någon åsikt om sin egen klänning eller vara smakråd (som vilken vän som helst) när det gäller brudklänningen osv...
Inget avancerat eller plågsamt alltså.
Många tar ju med en kompis när dom ska kolla på brudklänningar, och många gånger är den kompisen den man valt som tärna. Det brukar falla sig naturligt.
Men om ens kompis (som gärna följer med och står bredvid i 6 timmar när man kollar på vanliga sommarkläder) nu inte är intresserad av att följa med och kolla brudklänning, eller byter ämne så fort man frågar om dom tror att "den här frisyren kanske kan passa mig?" så blir man sårad.
Just det där att det har gått bra annars att följa med och kolla på kläder, fika, snacka i timtal om saker långt fram i tiden (semester, kommande barn mm) men att det inte går om det är bröllopsrelaterat, sånt kan tära på ett vänskapsförhållande...

Jag tycker mig ha märkt att det finns två sorters tärnor.
De som fortsätter vara bra vänner, och som står ut med ens prat om bröllopet även om dom kanske inte drar upp det själva. Dom svarar i alla fall tillbaka och kommer med råd och tips och åsikter.
Och sen dom tärnorna som nästan blir demonstrativt ointresserade. Som kanske till och med väljer att sluta följa med en ut på stan och ta en fika även om man gjort det en gång i veckan under dom senaste 10 åren.
Just ja, sen har vi ju den där tärnan som tror att bröllopet hänger på dom och att det är viktigast hur dom ser ut och vart dom sitter vid middagen mm mm... Det är den tredje sorten...

När ens tärna / bästa vän inte visar något intresse för bröllopet som dom fått hedersuppdrag att vara tärna på så är det sårande.
Det betyder ju inte att man kräver att dom ska sitta hela nätterna och vika program eller stämpla kuvert.  
Bara att dom kanske i alla fall kan ha en åsikt någon gång ibland.
Och jag tror att ni som inte har fått dom negativa reaktionerna från era tärnor har svårt att förstå hur det känns för oss som har fått såna reaktioner...

Jag har jobbarkompisar som är mer intresserade och mer nyfikna på hur det går för mig, än vad den tjejen som skulle varit tärna någonsin varit...
Hon ville inte lägga ett öre på sin klänning (trots att hon är skyldig mig flera tusenlappar sen många år tillbaka) och trots att jag erbjöd mig att ge ett bidrag, hennes klänning skulle kostat några hundralappar efter bidraget och jag skulle strukit skulden hon hade till mig efter det också... Jag var tärna på hennes bröllop och då sydde jag både hennes och min klänning, fick betala för min egen och fick inget för att jag sydde hennes, jag gjorde hennes bordsdekorationer, satte upp hennes hår, städade lokalen efteråt eftersom hon inte ville betala 500:- på att behålla den ett dygn extra så man kunde städa dagen därpå, jag bokade sviten på mitt hotell åt henne och betalade kostnaden i bröllopsgåva osv. Men när JAG ska gifta mig och vill ha henne som tärna så bara klagar hon på allt. Medeltidstemat är tråkigt "det är väl ingen som gillar sånt?" Vi borde ha vanligt bröllop så hon slipper ha en sån klänning... osv
Vissa släktingar har blivit jätteentusiestiska när dom fått veta temat...
Och en jobbarkompis man var på väg att beställa ringbrynja och svärd + andra saker som en riddare borde ha, till en kostnad av 14000:- när han fick veta att dom var bjudna och att det var medeltidstema... Och han är bara bjuden för att jag bjöd hans fru. Jag har bara träffat honom en gång...
Liksom... kom igen... nog borde min tärna i alla fall kunnat svälja sin klagan och säga att "vad kul, jag är glad för din skull".
Det enda med lite ansträngning jag har begärt av henne är att hon skulle googla fram en bild på en klänning hon ville ha och sen följa med mig och välja ut tyg så jag kunde sy den... Hon har vetat om bröllopet i över ett år nu (vi gifter oss i semptember så det är ju nästan 1,5 år innan bröllopet som hon fick veta) och hon har fortfarande inte letat fram en inspirationsbild... Och nu har jag tröttnat och valt en annan istället som sagt. 

Visst finns det många som kräver att deras tärnor ska hjälpa till med allt. Och blir sura när tärnorna inte vill offra flera helger på att vika servetter, måla ljuslyktor, vika program och knyta små rosetter osv. Men de flesta som känner at dom inte får stöd från sin tärna / tärnor verkar vara personer med normala och vettiga önskemål 

Min poäng var att alla brudar inte har orimliga krav på sina tärnor.
Varje gång en sån här tråd startas så blir det kommentarer om att det är brudarna som ställer för höga krav på tärnorna eller är otydliga med vad dom önskar sig.
Och det jag ville få fram (med mig själv som exempel) är att så inte alltid är fallet.
TS behövde gnälla av sig lite, uppenbart. Kanske få höra att någon annan också hade lite "problem"...
Att jag sätter problem inom citationstecken nu är enbart för att betona att det faktiskt inte alltid är något direkt problem...
Men ibland är det bara skönt att få lufta av sig lite...

Ja bröllop är en katalysator, ett brännbart ämne.
Antingen har folk inga åsikter alls. Och dom har inget emot att poängtera att dom inte har några åsikter heller
Eller så har dom massa åsikter, och det verkar vara betydligt lättare att framföra negativa åsikter än positiva.
Som du säger, varför kan man inte bara säga "vad kul för din skull" och så kan man väl gå undan och muttra till någon annan om allt negativt som har med bröllop att göra...

Jag skrev inte heller att du hade sagt att ALLA brudar var såna.
Jag skrev att det alltid blir samma kommentarer så fort det här ämnet kommer upp
Jag har heller aldrig sagt att det alltid bara är tärnans fel...
Och jag har inte heller sagt att man måste hålla med TS.

Mitt fall var bara ett exempel, där jag också skrivit att jag inte tror att det är så extremt för de flesta andra. Så vi kan släppa det där med min tärna nu?

När jag gick in i tråden och skrev mitt första inlägg, som råkade adresseras till dig eftersom du då hade hållt med någon. (Och jag tyckte att jag på så sätt fick med er båda.) Så kändes stämningen här i tråden som "taskiga bridezillas som förväntar sig för mycket av sina stackars tärnor".
Jag ville belysa att det finns fler än en aspekt och att man kan få lov att ta hänsyn till det också. Du behöver inte försvara dig eller din åsikt. Du tycker som du tycker helt enkelt och det gör alla andra också.

Det är lätt att det drar iväg när man hittar någon eller några med samma åsikter som en själv och det kan låta värre än det menas. Det vet jag mycket väl själv då jag också har råkat förvirra mig in i ryggdunkarnas värld ibland.
Det är lätt att missförstå på nätet. Man hör inte betoningar, man ser inte ansiktsuttryck och kroppsspråk.
Och som sagt när jag klev in i tråden så uppfattade jag läget som nedklankning på de som tyckte att dom hade problem med tärnorna sina. För att det var inte tärnorna det var fel på - det var brudarna som hade fel förväntningar... Punkt slut, det kunde inte vara någon annan slutsats.
Och det tyckte jag var fel...

Kan vi röka fredspipa nu?

Precis... just den här biten är så otroligt sann...
Bra formuerat MrsT2011