Inlägg från: prinsessanogrodan |Visa alla inlägg
  • prinsessanogrodan

    Hur engagerade är era tärnor?

    Fast jag tror att många som tackar ja till att vara tärna kanske inte riktigt vet vad bruden förväntar sig?
    Har ni varit tydliga med era förväntningar, att ni vill ha hjälp och kunna prata om planeringen med dom?

    Sen är det ju ändå så att ALLA brudar förväntar sig inte att tärnan ska hjälpa till och engagera sig i planeringen så hur ska en tärna veta vad just "hennes" brud förväntar sig?

    Jag för min del jag hade inga som helst förväntningar att tärnan skulle engagera sig och hjälpa till i planeringen. Det enda jag kräver är att hon går bakom oss i kyrkan och håller min bukett när vi ska växla ringar, that's it! Sen är hon engagerad ändå men jag kräver inte engagemang. Hon frågar självmant och är intresserad  men jag skulle inte tycka att hon gjorde fel om inte engagerade sig. Hon har ju sitt eget liv.

    På senare år (vet inte när det blev så här) känns det som att många brudar har en del outtalade (kanske även omedvetna?) förväntningar på sina tärnor, att tärnan ska hjälpa till under planeringen och följa med bruden och leta klänning, och finnas till hands i största allmänhet.
    Jag tror inte att folk i största allmänhet (folk som inte gift sig de senaste åren) är medvetna om att brudars förväntningar har ändrats och blivit så här. Jag tycker inte att man kan utgå ifrån att "alla" ska eller borde veta om vad en tärna "ska göra". Även om det vore en slags allmän norm (vilket jag inte tycker att det är!) som "alla" kände till så kan man ändå INTE veta eller utgå ifrån att tärnan känner till detta.

    Döm inte era tärnor för hårt. Har ni varit tydliga med era förväntningar? Sen måste man ju som brud se till tärnans liv också. Har tärnan mycket i sitt eget liv? Även om man avrit tydlig med sina förväntningar så kan man fundera på om något i tärnans liv ändrats efter att de tackat ja? Har de tex bytt jobb? Fått barn? Separerat från sin partner? Kämpat med sin vikt? Kort sagt: har tärnan en del annat att tänka på? Även sånt som man själv kanske inte tycker är nåt speciellt så kan det vara jobbigt/energikrävande för tärnan. Min tärna har en son på 1½ år...och har precis börjat jobba efter sin mamma ledighet...jag har full förståelse för att hon inte kan/vill/orkar ha samma umgänge som förr. Men hon är min bästa vän och det ju en fas, det kommer bli lättare när hela familjen kommit in i sina rutiner.

    Sen vet jag inte hur lång tid det är kvar till bröllopet för er del...men om det är mer än 3 månader kvar så tycker nog många i omgivningen att det är låååång tid kvar. Vi som ska gifta oss vet att 3 månader går fort och att det är mycket att tänka på och flera saker som dyker upp som man kanske inte tänkt på och att saker kan strula. Men för omgivningen är det låååång tid kvar om det är månader kvar. Och omgivningen (även tärnor och toastmasters och bestmen och andra inblandade) har sina egna liv att sköta.
    Jag kan ärligt säga att när jag gått på bröllop förut så har jag inte börjat tänka på det förrän det är någon månad kvar....(om det inte varit bröllop där jag msåte resa och beställa biljetter och sånt i förväg...då har jag beställt biljetterna och sen börjat tänka på kläder och present nån månad innan)...och det är ungefär nån månad innan som jag börjat "komma ihåg" att fråga brudparet om bröllopet....och det har inte varit illa menat på nåt sätt, mer att jag har haft mitt eget liv att sköta.

  • prinsessanogrodan
    Sebastiána skrev 2011-04-28 20:36:20 följande:
    Min tärna kommer med goda råd när jag frågar henne. Hon köpte klänning redan för ett halvår sedan och den passar henne fantastiskt bra! Hon har inte följt med och kollat klänning och jag gör festprogramm och annat liknande. Det enda hon verkligen måste göra är att hålla min bukett i kyrkan och rätta till mitt lilla släp.
  • prinsessanogrodan
    Gopplan skrev 2011-04-28 20:48:50 följande:
    Jo, jag tänker som en del av er påpekat att de ju har sina egna liv att sköta, men nu när det bara är två månader kvar så vore det kul med lite intresse. Jag förväntar mig verkligen inte mycket, men skulle bli så glad om de kunde fråga hur det går istället för att bara prata på om sitt hela tiden och byta ämne varje gång jag nämner bröllopet.
    Jag känner mig så avundsjuk på alla som har NÅGON att bolla idéer med oavsett om det är en tärna, toastmaster eller bara vanlig kompis. Jag har bara fästmannen och vissa saker vill jag gärna att de ska bli en överraskning för honom. (Klänningen vet han om, men resten av utseendet kan bli en överrasking).

    Jag förväntar mig verkligen inte att någon hjälper till med något. Vi betalar för all service för att inte fråga vänner om hjälp så att alla bara kan koppla av på vår dag, men det vore så kul med bara någon att prata med. Kanske just därför jag hänger så mycket på den här sidan, hehe!

    Våra toastmasters gick med på att vara toastmasters just för att vi inte kräver mer av dem än att de är kontaktpersoner för dem som vill hålla tal och sedan sätter ihop ordningen på talen. Mer vågar vi inte kräva av dem för då ställer de inte upp längre.
    Vi finns här för dina funderingar! Häng på BT! Vi är ju i samma sits och är också inne i planering och sånt. "Tjata" loss med oss! Hoppsan! Det rimmar visst
  • prinsessanogrodan
    Chicita skrev 2011-04-28 21:58:08 följande:
    Jag tror inte det handlar så mycket om att man vill att dom ska göra massa saker. I alla fall inte i mitt fall...
    Jag förväntade mig bara att hon skulle vara lite glad för min skull och kanske i alla fall inte försöka få mig att ha ett bröllop som hon skulle gilla, istället för att acceptera det jag och min blivande har valt...
    Att sätta sig själv i första rummet som tärna, och försöka få allt att passa henne, kändes inte som riktigt shysst mot mig.

    Och som jag uppfattar de flesta som klagar på sina tärnor (även om deras inte är så extrema som min) så är det väl mest att dom hade hoppats att tärnan kanske kunde visa lite glädje och intresse inför det blivande bröllopet. I alla fall att dom kan ha någon åsikt om sin egen klänning eller vara smakråd (som vilken vän som helst) när det gäller brudklänningen osv...
    Inget avancerat eller plågsamt alltså.
    Många tar ju med en kompis när dom ska kolla på brudklänningar, och många gånger är den kompisen den man valt som tärna. Det brukar falla sig naturligt.
    Men om ens kompis (som gärna följer med och står bredvid i 6 timmar när man kollar på vanliga sommarkläder) nu inte är intresserad av att följa med och kolla brudklänning, eller byter ämne så fort man frågar om dom tror att "den här frisyren kanske kan passa mig?" så blir man sårad.
    Just det där att det har gått bra annars att följa med och kolla på kläder, fika, snacka i timtal om saker långt fram i tiden (semester, kommande barn mm) men att det inte går om det är bröllopsrelaterat, sånt kan tära på ett vänskapsförhållande...

    Jag tycker mig ha märkt att det finns två sorters tärnor.
    De som fortsätter vara bra vänner, och som står ut med ens prat om bröllopet även om dom kanske inte drar upp det själva. Dom svarar i alla fall tillbaka och kommer med råd och tips och åsikter.
    Och sen dom tärnorna som nästan blir demonstrativt ointresserade. Som kanske till och med väljer att sluta följa med en ut på stan och ta en fika även om man gjort det en gång i veckan under dom senaste 10 åren.
    Just ja, sen har vi ju den där tärnan som tror att bröllopet hänger på dom och att det är viktigast hur dom ser ut och vart dom sitter vid middagen mm mm... Det är den tredje sorten...

    När ens tärna / bästa vän inte visar något intresse för bröllopet som dom fått hedersuppdrag att vara tärna på så är det sårande.
    Det betyder ju inte att man kräver att dom ska sitta hela nätterna och vika program eller stämpla kuvert.  
    Bara att dom kanske i alla fall kan ha en åsikt någon gång ibland.
    Och jag tror att ni som inte har fått dom negativa reaktionerna från era tärnor har svårt att förstå hur det känns för oss som har fått såna reaktioner...

    Jag har jobbarkompisar som är mer intresserade och mer nyfikna på hur det går för mig, än vad den tjejen som skulle varit tärna någonsin varit...
    Hon ville inte lägga ett öre på sin klänning (trots att hon är skyldig mig flera tusenlappar sen många år tillbaka) och trots att jag erbjöd mig att ge ett bidrag, hennes klänning skulle kostat några hundralappar efter bidraget och jag skulle strukit skulden hon hade till mig efter det också... Jag var tärna på hennes bröllop och då sydde jag både hennes och min klänning, fick betala för min egen och fick inget för att jag sydde hennes, jag gjorde hennes bordsdekorationer, satte upp hennes hår, städade lokalen efteråt eftersom hon inte ville betala 500:- på att behålla den ett dygn extra så man kunde städa dagen därpå, jag bokade sviten på mitt hotell åt henne och betalade kostnaden i bröllopsgåva osv. Men när JAG ska gifta mig och vill ha henne som tärna så bara klagar hon på allt. Medeltidstemat är tråkigt "det är väl ingen som gillar sånt?" Vi borde ha vanligt bröllop så hon slipper ha en sån klänning... osv
    Vissa släktingar har blivit jätteentusiestiska när dom fått veta temat...
    Och en jobbarkompis man var på väg att beställa ringbrynja och svärd + andra saker som en riddare borde ha, till en kostnad av 14000:- när han fick veta att dom var bjudna och att det var medeltidstema... Och han är bara bjuden för att jag bjöd hans fru. Jag har bara träffat honom en gång...
    Liksom... kom igen... nog borde min tärna i alla fall kunnat svälja sin klagan och säga att "vad kul, jag är glad för din skull".
    Det enda med lite ansträngning jag har begärt av henne är att hon skulle googla fram en bild på en klänning hon ville ha och sen följa med mig och välja ut tyg så jag kunde sy den... Hon har vetat om bröllopet i över ett år nu (vi gifter oss i semptember så det är ju nästan 1,5 år innan bröllopet som hon fick veta) och hon har fortfarande inte letat fram en inspirationsbild... Och nu har jag tröttnat och valt en annan istället som sagt. 

    Visst finns det många som kräver att deras tärnor ska hjälpa till med allt. Och blir sura när tärnorna inte vill offra flera helger på att vika servetter, måla ljuslyktor, vika program och knyta små rosetter osv. Men de flesta som känner at dom inte får stöd från sin tärna / tärnor verkar vara personer med normala och vettiga önskemål 
    Bra att du bytte tärna.....en tärna som demonstrativt slutar umgås med en....en sån person ska man såklart inte ha som tärna.  Jag tycker nog TS inte riktigt handlade om såna tärnor som du beskrev, men jag kanske missuppfattade TS? Att dina tärna gjort dig besviken är ju inte alls bra såklart men som sagt jag uppfattade inte att TS handlade om såna tärnor som din.
    Sen tror jag precis som jag skrev tidigare att många som tackar ja till att vara tärnor vet inte vad bruden förväntar sig, de vet inte att brudars förväntningar har ändrats de senare åren.
    Det gäller att vara extremt tydlig när man frågar sin tärna och berätta vad man förväntningar sig.
    Du var säkert tydlig Chicita, alldeles säkert var du tydlig men din tärna uppfattade inte vad du ville eller så struntade hon i det tyvärr.
    Och en del av ansvaret faller ju också på tärnan såklart,, innan man tackar ja så ska/kan tärnan fråga vad som förväntas av henne.

    Jag tror att bröllop rör upp en massa känslor hos folk, inte bara hos brudparet utan hos folk i omgivningen. Jag menar INTE att det ursäktar att en tärna beter sig som skit, absolut inte. Om man som tärna känner att det blir för mycket eller att man mår dåligt på nåt sätt eller om man blir avundsjuk så kan man faktiskt vara ärlig mot bruden och säga som det är så att bruden förstår om man vill dra sig ur eller att det känns jobbigt ( så kanske bruden kan prata bröllop med någon annan ett tag tex).

    Ibland känns det (kanske bara min uppfattning?) att  omgivningen projicerar alla sina egna relationer och framgångar och besvikelser i kärlek och livet på brudparet. Och som att man som brudpar blir symbolen för omgivningens egna förväntningar,besvikelser,bitterhet,idéer och erfarenheter av/om kärlek och äktenskap....Alla verkar ha åsikter och erfarenheter...Bröllop verkar ta fram det bästa och det sämsta hos omgivingen. Folk som har varit gifta men sedan gått i genom en skilsmässa verkar känna behov av att påpeka att dom minsann aldrig kommer gifta om sig...Jaha och liksom?!  Jag som blivande brud...om jag inte frågar efter deras civilstatus och deras erfarenheter....varför skulle jag vara intresserad av detta? OM jag frågar så kan dom väl absolut berätta...men OM jag inte frågar.....Varför måste dom då snorkigt snäsa att dom minsann inte kommer gifta om sig????  Kan man inte bara säga "Jaha du ska gifta dig så roligt!" *skakar på huvudet*
  • prinsessanogrodan
    Chicita skrev 2011-04-30 07:55:01 följande:
    Min poäng var att alla brudar inte har orimliga krav på sina tärnor.
    Varje gång en sån här tråd startas så blir det kommentarer om att det är brudarna som ställer för höga krav på tärnorna eller är otydliga med vad dom önskar sig.
    Och det jag ville få fram (med mig själv som exempel) är att så inte alltid är fallet.
    TS behövde gnälla av sig lite, uppenbart. Kanske få höra att någon annan också hade lite "problem"...
    Att jag sätter problem inom citationstecken nu är enbart för att betona att det faktiskt inte alltid är något direkt problem...
    Men ibland är det bara skönt att få lufta av sig lite...

    Ja bröllop är en katalysator, ett brännbart ämne.
    Antingen har folk inga åsikter alls. Och dom har inget emot att poängtera att dom inte har några åsikter heller Flört
    Eller så har dom massa åsikter, och det verkar vara betydligt lättare att framföra negativa åsikter än positiva.
    Som du säger, varför kan man inte bara säga "vad kul för din skull" och så kan man väl gå undan och muttra till någon annan om allt negativt som har med bröllop att göra...
    Fast jag har inte skrivit att alla brudar som känner att tärnorna är oengagerade har orimliga krav...men att det finns brudar som har orimliga krav och att folk i allmänhet inte vet vilka förväntningar man kanske har som brud och att man kanske ska tänka på just det...att ens tärnor inte förstod (eller kanske inte ville förstå i vissa fall) vilka förväntningar man hade när man frågade. Min poäng är att den som tackar till att vara tärna kanske i vissa fall inte förstår att bruden vill ha någon som lyssnar när hon pratar bröllop, att tärnan kanske inte förstår att bruden förväntar sig att tärnan ska visa intresse och fråga om planeringen hela vägen fram till bröllopet...inte bara när det är 1 vecka kvar...
    Ibland är det för att bruden inte varit tydlig nog,ibland är det tärnan som inte förstår eller vill förstå vilka förväntningar som bruden har.
    Jag tror tyvärr att många som tackar ja till att vara tärna tror att det "bara" är att stå vid altaret/framme vid vigselförrättaren med brudparet och hålla buketten.....Jag tror att många som tackar ja till att vara tärna INTE förstår att man som brud kanske vill ha stöd i planeringen,att man kanske vill att tärnan ska lyssna när man pratar bröllop......att man kanske ibland vill att ens tärna ska vara intresserad och lyssna och fråga om bröllopet. Och så blir det en "överraskning" för tärnan medan för bruden är det kanske självklart att tärnan ska lyssna och visa intresse och fråga om bröllopet.
    Man måste kunna se att allt inte bara är tärnans fel, utan att många gånger är det bristande kommunikation och kanske omedvetna förväntningar som är problemet, att både bruden och tärnan tycker att dom varit tydliga och tror att dom förstår varandra men att de egentligen missförstått varandra totalt.
    I ditt fall Chicita verkar det ju däremot som att tärnan är den som verkligen hade fel idéer om vad det hela går ut på...just i ditt fall tror jag att tärnan var felet om man säger så. Jag tycker också att man måste kunna få skriva sina åsikter ÄVEN om TS är ute efter att gnälla av sig! Om det är så att problemet inte är ett stort problem utan är ett "problem" med citationstecken så kanske ett inlägg om förväntningar kan få en tänka efter lite? Eller måste man bara hålla med TS?
  • prinsessanogrodan

    "Jag ville belysa att det finns fler än en aspekt och att man kan få lov att ta hänsyn till det också. Du behöver inte försvara dig eller din åsikt. Du tycker som du tycker helt enkelt och det gör alla andra också."

    Precis som jag också ville få fram.....Klart att det finns två sidor av allt. Och som sagt, jag tror att det är missförstånd mellan brud och tärna som är problemet....
    Anledningen till att det ofta blir kommentarer om förväntingar i såna här tådar är väl för att det är just olika förväntningar som ställer till det och gör att bruden blir besviken med tärnan kanske tycker att bruden "tjatar" om sitt bröllop.
    Sen är det nog så att för omgivningen inte alltid inser hur mycket jobb och tankeverksamhet som många lägger på sina bröllop...för omgivningen är det lååång tid kvar när det är 2-3 månader kvar till bröllopet och för brudparet kanske det börjar kännas väldigt nervöst och nerverna ligger kanske utanpå.

  • prinsessanogrodan

    Förresten...och nu blir det kanske OT, förlåt TS.....
    När folk påpekar att 50% av alla som gifter sig....skiljer sig...vad tusan ska man svara då?
    "Ja men VI kommer inte skilja oss..." ?
    Då svarar ju bara den andra med:  "Ja ha ha ha så naiva var VI också...men nu är vi skilda"

    Nån som har ett bra svar?

  • prinsessanogrodan
    MrsT2011 skrev 2011-05-01 11:25:37 följande:
    Chicita gjorde helt rätt som sa upp bekantskapen med sin första tärna, den människan var ju inte riktigt klok!

    Men i "normala" fall tycker jag att man måste ta hänsyn till hur intresserad personen i fråga är av bröllop i allmänhet, samt även ta hänsyn till hur deras liv ser ut i övrigt. Själv älskar jag bröllop och skulle lätt kunna tänka mig en karriär som bröllopskoordinator. Jag styrde upp en hel del till min bästa vän när hon skulle gifta sig, hon är lite av en ostrukturerad tidsoptimist och inte jätteintresserad av allt lull-lull, så hon var oerhört tacksam för min hjälp. Jag hjälpte till med glädje och allt blev precis som hon ville ha det. För övrigt har jag inga barn och bor med min sambo i hyresrätt, plus att jag har ett åtta till fem-jobb, så jag hade en del tid över.

    Nu ska jag själv gifta mig och har valt henne som tärna såklart. Min livssituation är den samma men hennes har förändrats drastiskt. Hon fick en bebis i förra veckan, sex veckor innan vårt bröllop. Dessutom kämpar de med en lägenhets-renovering samtidigt som mannen är sjukskriven. Jag skulle aldrig drömma om att be henne fixa nånting till mitt bröllop! Hon var supernervös över min möhippa och ville till varje pris att den skulle bli lika lyckad som hennes egen. Som tur var fick de ihop ett gäng på tolv pers som hjälptes åt att fixa allt, och de valde att ha den i mars medan hon fortfarande var gravid. Smart lösning, då slapp hon bli så splittrad över amning etc.

    Avslutningsvis: Tänk på att man är bara stjärna i sitt eget liv, förbered er på att fixa det mesta själva till ert eget bröllop, men försök prata med tärnan om denne knappt verkar glad över sitt hedersuppdrag, den attityden är fruktansvärt oförskämd!
Svar på tråden Hur engagerade är era tärnor?