Vårt drömbröllop är förstört

Jag tycker att det i mångt och mycket är en fråga mellan dig och din blivande. Vem är det som bestämmer över hans liv, hon eller han? Han måste visa vem det är som han lever sitt liv med, dig eller sin mammam. Om han verkligen vill ha sin bröllopsdag så som ni bestämt det och sedan viker sig för sin mamma, så ger det mig dåliga vibbar. Vad är det nästa gång som är hon får bestämma.

Det är inte du som ska ta diskussionen med svärmor, det är din blivande som måste bestämma sig och sedan ta diskussionen med sin mamma. Och det känns som att han måste bli på det kalra med vem han ska leva resten av sitt liv med. Mamma är mamma såklart, hon finns alltid där (för de flesta i alla fall) men det betyder inte att man som barn måste göra precis vad de vill. Ibland kan att klippa banden som vuxen (nu menar jag inte säga upp bekantskapen utan mer att markera sin självständighet och vilja) var mycket smärtsamt, men ändå viktigt. Så visst kan han var ledsen över att mamma blir sårad eller ledsen, men frågan är, vem är det värst att göra ledsen och besviken - dig som han ska leva resten av livet med eller mamma?

oavsett vem som (inte) bestämmer över vems drömmar som är RÄTT och vems dag det är får man kanske acceptera att man (gudskelov) inte är ensam i världen.
det betyder INTE att man måste leva sitt liv eller ha sitt bröllop på ett sätt som passar någon annan men, utan att känna svärmodern i fråga...hon har också drömmar, och hennes drömmar involverar sonen och TS. nu verkar hon inte hantera deras stampande på HENNES drömdag så väl som hon borde eftersom det t o m är snack om att ställa in vigseln, men de tar ju faktiskt ifrån henne drömmen om att vara brudgummens mor, att fälla en lyckotår i kyrkan över det vackra brudparet, att vara en del av planeringen eller vad det kan vara. kanske som hennes mamma gjorde, eller som hon önskar att hennes mamma hade gjort.

TS: hon frågar varför ni vill såra henne så djupt? då måste ni förklara (det har ni säkert gjort, men försök igen ;) ) att det inte handlar om henne. visa att ni förstår och respekterar över att hon är ledsen över att ni valde ett annat sätt än hennes, men se också till att förklara att hon sårar er när hon inte respekterar ert val.

Men hallå!! Självklart har ts svärmor rätt att känna sig ledsen och besviken, det är säkert något hon har en drömbild av precis som ts och hennes m2b har SIN bild av hur de vill ha det.
Men vad ts svärmor gör fel är att hon spelar ut sina känslor och försöker styra hur deras dag ska se ut med skuldkänslor.

Det är brudparets dag och tycker man inte som de så självklart har man rätt till sina känslor, men man håller dem inne och visar god min för deras skull.

Stå på er ts, det är er dag och ingen ska få ta det ifrån er.

Hur har det gatt med allt?

Hej alla och tack för era åsikter. :)

Visst kan det tyckas lite själviskt att man inte vill ha med familjen, men det är en ganska lång och komplicerad historia som ligger bakom som jag inte tänker dra upp här.
För övrigt så handlar det inte bara om föräldrarna utan att syskon men respektive och barn också skall vara med, och vipps så var vi 13 personer istället för 4.

Saker händer och vi kommer inte att gifta oss när vi tänkt för vi kommer nämligen att vänta smått en månad före bröllopet. Man känner sig nog inte så vacker och utvilad vi den tidpunkten, så vi kommer att ställa in. Men vi har inte bestämt om vi ska gifta oss tidigare eller vänta ett år.

:D

Grattis!

Men sla till nu val, om ni anda inte ska ha brak-fest. Ni kanske kan gifta er snart (sott att vara gravid ju!) och har eventuellt barndop och brollopsfest samtidigt sen?

orkar inte läsa igenom alla svar men jag vill svara dig!!

vi gifte oss helt hemligt i mars i år..
många orsaker bla ville inte min man stå i centrum, fotas osv..
en annan orsak är att vi kände att det skulle bli lite krystat när vi sammanförde våra två familjer på någon slags middag/ bröllopstårta eller vad som helst..
en tredje orsak var att vi inte visste vart vi skulle dragit gränsen, skulle man bjuda mormor o morfar..? jaha, då "måste man ju såkalrt bjuda farmor o farfar med.." *pust* som sagt många orsaker bla dessa..

hursomhelst valde vi att gifta oss för våran egen skull!!
våra två barn var med bara, vittnet hjälpte kyrkan till med! vi gifte oss på skidsemestern...
o det var SÅ mysigt!!!! det var VÅRAN dag!! vi var lite nervösa för vad alla skulle säga men dom flesta tog det bra, o dom som inte gjorde valde vi att inte lyssna på, det är väl inte för deras skull vi gifter oss???

sen fick familjen komma på lite bröllopstårta tillslut ändå, och våra kompisar har vi bjudit på bröllopsfest, så det ena utesluter inte det andra!!

jag har alltid velat gifta mig i en vit klänning, ha med mig mina föräldrar osv... men jag måste säga att våran dag blev superbra!!!! som sagt VÅRAN dag!!! det viktigaste i slutändan för mig var ändå att bli gift, inte ha ett bröllop!! tycker så många verkar glömma bort för vems skull man gifter sig..? många har reagerat med orden "jaha, oj nä så skulle inte vi kunna göra mot mina föräldrar.." öö.. jaha?? gifter ni er för DERAS skull?? =S

gift er!!! när man får barn underlättar det betydligt om man är gift, och strunta i den sura svärmodern o ha en fantastisk dag ändå!!!!! ..ni gifter er ju inte för hennes skull..

jag hade rest bort någonstans, och när jag kommit hem sagt att det var så vackert och vi var så kära att vi kunde inte låta bli
och ger dem dig skuldkänslor bara ge igen med samma 'Vill ni inte att vi ska vara lyckliga?!'

Lycka till!!!

Hej!

Jag kan på sätt och vis förstå din svärmor att hon hade velat vara med. Det är ju en stor dag för henne med. Tänk dig själv om du inte blev inbjuden till ditt barns bröllop. Jag tror även att problemet kan bli ännu större i och med att det är din mans mor, kvinnlig konkurrens och så. Hur reagerar din mamma då? Kanske ni kan kompromissa och säga att hon får vara med under själva akten, men inte övriga i familjen.

Svårt det här och tråkigt att hon tar illa upp. Kanske ni kan försöka prata med henne och förklara varför ni vill vara själva på ett lugnt och sansat sätt. Hon kanske förstår och inte tar det personligt då för det är säkert det hon gör nu.

Jag tänker bara på er framtid.. det kommer vara rätt så jobbigt för er i ert fortsatta äktenskap om detta blir en jättekonflikt.

Lycka till!

PS. Lyssna på Alex Schulman när han sommarpratar. Han oratar bla om när han gifte sig i hemlighet en gång... =)

Har inte läst hela tråden, men jag kan förså din svärmor. När vi berättade för våra familjer att vi skulle gifta oss(utan att ha bestämt hur vi ville göra) så grät de av lycka! Pappa sa direkt att om inte han får "ge bort mig" så skulle han bli jätte ledsen. Det har varit min dröm att få leda dig upp till altaret berättade han. Men om vi åker bort sa vi då?
Min svärmor sa att hon så gärna ville var med och dela dagen så självklart kunde vi inte ta ifrån henne eller hela vår familj den dagen. Klart att ni själva ska bestämma, men min familj hade inte ställt till någon sen , men blivit oerhört ledsna/besvikna.

Wille Jr skrev 2009-09-01 09:48:44 följande:

Jag håller med dig!!

Det är mammorna son har burit oss i 9 månader (mycket pina)
Genomlidit en födsel. Försökt uppfostra oss så att vi blir snälla, trevliga och företagsamma. Lite för att förbereda oss för att kunna leva med en annan person.
Och när allt detta har lyckats. Deras barn har hittat den rätte/a så får de inte vara med och dela denna dag.
Jag går nog så långt och säger att det är egoistiskt. Hur många år har inte våra föräldrar lagt på oss. OSS!! Så ska de inte ens få vara med när vi bryter oss loss och startar en ny familj??

Jag förstår inte era tankar alls. Men det är jag och min åsikt. och jag är inte förälder själv om det nu låter så..

Kanske någon annan redan skrivit det här men..
Ta en diskussion med henne, lungt och sansat. Naturligtvis bestämmer ni över er dag men försök förstå hennes perspektiv. Hon känner säkert att ni exkluderar dem och att ni inte anser att de är tillräckligt viktiga för er för att få delta.

Jag hoppas att jag i framtiden kommer att respektera mina barns val men jag skulle ljuga om jag inte sa att jag skulle bli DJUPT sårad om mitt barn gifte sig utan mig på plats.
Om ni gör detta utan dem behöver ni säkerställa att de verkligen förstår varför. (Både de som uttryckt att de är besvikna och de som låtsas som ingenting). Annars kommer det att sätta sina spår på lång sikt. Vare sig ni vill eller inte.

Sa j*vla bra!

lecaroline:
Naa, sa big deal ar det val inte. Det ar ju mellan dom. Vill man ha super-stor brollopsfest far man val gifta sig sjalv. Begara det av andra som inte alls vill, det ar ju att man inte unnar sina alskade ungar att ha det brollop dom blir nojdast och gladast med. DET ar egoistiskt.

Tycker fler borde minda sina egna business. (snygg svengelska...)

TS, Grattis till den lill* i magen!!!
Kan bara säga att jag mådde toppen under min graviditet och hade gärna gift mig då, för jag kände mig vacker med tjockt hår och stor rund mage.Finns vackra gravidklänningar......

Jag fick barn 1 mars iår och vi gifter oss i juni 2010 då lilltjejen kan springa runt lite.... och ha nån gullig klänning förstås.

Jag sa inte ett stort bröllop, men det är självklart att familjen vill vara med under själva cermonin. De behöver ju inte vara med sedan om man inte vill...

På ett sätt hade jag själv också velat gifta mig själv ensam med min fästman eftersom det är något mellan oss två. Skippa bullshit om att en föräldrar har burit en i nio månader och uppfostrat en. Förhoppningsvis var det en glädje för dem med men vi står inte i skuld. Ens bröllop är ens eget, ingen annans. Bestäm själv och bjud på en lyxigare fika ute med de tretton anhöriga en annan gång så de kan fira och vara glada för er när det passar i planerna. Grattis till bebisen!