EM ikström skrev 2009-08-13 15:54:06 följande:
Dock gäller det ju i alla förhållanden att ge och att ta, även i förhållanden till släkt och vänner. Det är väl inte så svårt att förstå att förldrarna blir besvikna om de inte är välkomna på sina barns bröllop? Den här extrema individualismen som Mittid ger uttryck för kanske inte alltid är så bra i längden. Kanske kan det vara värt att tänka om gällande bröllopsdagen och på det vinna ett bra förhållande med sin blivande svärmor? TS, jag tycker att ni ska tänka ett varv till och fundera på vad som är viktigt i längden. Jag säger inte att ni inte ska gifta er på det sätt ni önskar, men "no man is an island" och livet består av kompromisset. Och det gäller så klart blivande svärmor också! Men som sagt, jag gissar att ens barns bröllop är en av de stora händelserna i livet som man - mer eller mindre medvetet - ser fram emot i många år.
jag tycker som du i många avseenden, man kompromisser ska väl inte bara vara åt ett håll?? det enda jag tycker att föräldrar och släktingar ska skita fullständigt i hur man gör är när det gäller ens val av man, ens yrkesval (så länge man inte är torped

), hur man uppfostrar sina barn och just hur man firar sin bröllopsdag. jag tycker inte alls det låter egoistiskt att vilja fira sin bröllopsdag helt ensamma, varför det?? det är ju en själv som ska ha mest glädje av den dagen och om det är någon som får backa undan och inte vara så egoistiska så är det svärmor. för jag tycker det är egoistiskt att bestämma hur ens son ska fira sin bröllopsdag!! att hon blev besviken på att hon inte blev bjuden är väl en sak, men vad hjälper det att skuldbelägga sonen. bröllopsdag firar man bara en gång i livet och ska minnas den med glädje. om ts och hennes man hade tyckt det varit roligare med hela tjocka släkten så hade hon väl bjudit dom??