• Ulmavi

    Vårt drömbröllop är förstört

    Min blivande svärmor har totalt stampat sönder vår finaste dag.
    Vi hade tänkt gifta oss med endast två vittnen (våra bästa kompisar). Alltså ingen släkt eller andra vänner.
    Nu har hon förstört detta för oss genom att skuldbelägga min blivande man så till den grad att vi känner att vi kommer behöva ställa in bröllopet. Hon frågar sig varför vi vill såra henne så djupt.

    Gifter vi oss som vi vill så kommer dagen vara försörd för vi kommer gå och tänka på allt bråk.
    Gifter vi oss som hon vill så får vi inte det bröllopet som vi vill ha.

    Jag känner mig helt förtvivlad för den dagen vi planerat kändes verkligen så fantastiskt rätt för oss.

    Hur hade ni gjort?

  • Svar på tråden Vårt drömbröllop är förstört
  • mittid

    Det är ju det jag gör... och det är därför som jag mår bra och är lycklig!!!
    Nej det stämmer, allt är inte svart eller vitt... gråskalan skapar man själv.... Det är INTE "svärmor" (läs: någon annan) som skall bestämma vart på skalan jag skall vara.

    EM ikström skrev 2009-08-13 16:12:00 följande:


    Lite nyanser kanske skulle vara bra... Allt är inte svart eller vitt. Man kan leva sitt eget liv OCH kompromissa.
  • mittid

    Jag måste säga att om min dotter väljer att gifta sig och bjuda in till brölloppet så kommer jag att vara otroligt lycklig som får vara med och otroligt lycklig för hennes skull, om mannen är "god".
    Om min dotter väljer att gifta sig "hemligt" så skulle jag vara otroligt lycklig för hennes skull, om mannen är "god"....
    Ledsen... näe, inte ledsen!!! Hon måste få välja sitt liv på det sätt som hon önskar och vill... de kan inte fgöra mig ledsen så länge hon inte "gör sig själv illa"!


    valkyriana skrev 2009-08-13 16:23:23 följande:
    Fast jag måste säga att jag skulle bli väldigt ledsen om min son eller dotter gifte sig och jag inte fick vara med att dela den stora dagen med dem.Det är trots allt något man måste ha i åtanke då man bestämmer sig för att gifta sig själv och enbart ha några vittnen man kanske inte ens känner närvarande, att den närmaste familjen kommer att bli besviken. Så är det bara.Men så visst fan det är ER dag och allt det där. Men konsekvenser får det. Så fungerar livet.
  • pysselmaja

    Självklart får och ska man säga vad man tycker i bra relationer. Men det innebär också att man ibland ska ha vett att rent ut sagt hålla käft. Även föräldrar behöver ofta lära sig att bara inte säga någonting alls. Ärlighet är inte alltid bäst.

    Vad gäller bara två föräldrapar så tycker jag att det är precis lika illa isåfall att utesluta ev syskon. Och bjuder man dem bör man rimligen bjuda respektive och sen är man igång iaf.

    Hade vi kört den taktiken hade det iallafall landat på minst åtta personer utöver oss (bådas föräldrar är skilda och omgifta) och då har vi inte ens börjat räkna syskon... Och vart man drar gränsen för "mycket människor" kan ingen annan avgöra. För mig är den passerad sen länge vad gäller något så intimt...

    Och vadå egoism? Är det bättre att föräldrarna får som de vill på bekostnad av brudparet? Nej, jag tycker inte heller om fenomenet "det är MIN dag så då får jag göra precis som jag vill", men det innebär inte att alla val hamnar i den kategorin.

  • mittid

    Du får ursäkta.... att mitt sätt att skriva inte passar dig.
    Personligen tycker jag du går till större överdrift när du betonar egoismen... men en dag kanske även du inser att det finns andra uttryck för det jag vill få fram.

    EM ikström skrev 2009-08-13 17:24:42 följande:


    Nu pratar vi inte om "mycket människor", utan om två föräldrapar. Jag har svårt att tro att man har svårt att "stå i centrum". jag vidhåller: Mindre egoism och mer kompromiss! Men som sagt, jag känner inte till bakgrunden i det här specifika fallet. Jag har mest hängt upp mig på Mittid och andras totala självcentrering som måste understrykas med VERSALER ständigt och jämt. Ja, det är brudparets dag, men det betyder inte att man helt kan sluta tänka på de som finns runt omkring.Sen kan jag ju tillägga att jag tror att mina föräldrar hade försökt se saken ur min synvinkel om jag hade valt att gifta mig utan att bjuda dem. Men visst hade de blivit besvikna, och visst hade de sagt det. Och man får säga vad man tycker i bra relationer.
  • EM ikström

    Eftersom vi har hamnat lite OT så säger jag så här till TS: om du absolut inte vill ha några andra där, så gift er i hemlighet som någon skrev, alltså ett annat datum än det ni har pratat med svärmor om. Senare kanske ni kan låta dem ordna en fest/middag åt er. Men som sagt, bara ni är medvetna om eventuella konsekvenser (fast hon kommer väl över det).

  • Vi Som Drömmer Om Bröllop

    EM ikström skrev 2009-08-13 15:54:06 följande:


    Dock gäller det ju i alla förhållanden att ge och att ta, även i förhållanden till släkt och vänner. Det är väl inte så svårt att förstå att förldrarna blir besvikna om de inte är välkomna på sina barns bröllop? Den här extrema individualismen som Mittid ger uttryck för kanske inte alltid är så bra i längden. Kanske kan det vara värt att tänka om gällande bröllopsdagen och på det vinna ett bra förhållande med sin blivande svärmor? TS, jag tycker att ni ska tänka ett varv till och fundera på vad som är viktigt i längden. Jag säger inte att ni inte ska gifta er på det sätt ni önskar, men "no man is an island" och livet består av kompromisset. Och det gäller så klart blivande svärmor också! Men som sagt, jag gissar att ens barns bröllop är en av de stora händelserna i livet som man - mer eller mindre medvetet - ser fram emot i många år.
    jag tycker som du i många avseenden, man kompromisser ska väl inte bara vara åt ett håll?? det enda jag tycker att föräldrar och släktingar ska skita fullständigt i hur man gör är när det gäller ens val av man, ens yrkesval (så länge man inte är torped ), hur man uppfostrar sina barn och just hur man firar sin bröllopsdag. jag tycker inte alls det låter egoistiskt att vilja fira sin bröllopsdag helt ensamma, varför det?? det är ju en själv som ska ha mest glädje av den dagen och om det är någon som får backa undan och inte vara så egoistiska så är det svärmor. för jag tycker det är egoistiskt att bestämma hur ens son ska fira sin bröllopsdag!! att hon blev besviken på att hon inte blev bjuden är väl en sak, men vad hjälper det att skuldbelägga sonen. bröllopsdag firar man bara en gång i livet och ska minnas den med glädje. om ts och hennes man hade tyckt det varit roligare med hela tjocka släkten så hade hon väl bjudit dom??
  • Flygande taxen

    Lite OT (men jag har ju redan uttryckt min åsikt till TS), men jag ville bara säga till dig pysselmaja att det är som att du klivit in i mitt huvud och plockat ut mina tankar!
    Håller med dig till 100 % i det du säger.

    Håller också med mittid och Vi Som Drömmer Om Bröllop!

    Såklart man inte behöver göra folk ledsna, men ändå tycker jag att många släktingar ahr svårt att förstå att andra människros bröllop inte är deras "privata egendom".

    Jag tycker också att vigseln är något väldigt intimt. Kan väl förstå om föräldrarna vill vara med under "den stora dagen", men de bör komma ihåg att det inte är deras stora dag, utan brudparets. Så jag tycker de ska vara glada om de får vara med, men de har ingen rätt att sura ifall de inte får det.
    Ledsen och besviken kan man ju bli, men eftersom de egentligen inte har någon "rätt" att vara med, så kan man heller inte kräva att få vara med eller bli arg om man inte får.

    Vigseln är ju mellan bruden och brudgummen, om de tycker att den är intim och vill var ifred, då ska de få vara det.
    Tänk om svärmor hade t.ex. kommit och krävt att hon hade behövt få vara med första gången de hade sex också!? Eller då sonen miste oskulden! Det är också ett väldigt stort ögonblick. Har hon rätt till det också? Och ska man tycka synd om henne ifall hon blev nekad?

    För mig kändes vigseln nästintill lika intim.
    Jag hade verkligen känt mig obekväm ifall våra föräldrar hade varit med när vi lovade oss till varandra som man och hustru i alla lägen, kan det bli mer intimt än så? Vill man då ha sin mamma med där?
    Eller kanske man ska bli ritkigt gammaldags och ha sina föräldrar att leda en till brudsängen på samma gång också?
    Äh, nu börjar jag riktigt spinna iväg OT, men ni kanske fattar hur jag menar?

  • mittid

    Nja, inte aggresiv : ) kanske väldigt tydlig.... vissa saker kan man inte att linda in och ändå få fram budskapet... man behöver ju egentligen heller inte vara otrevlig (argsint) i sina uttryck som tjej, man uppfattas ju ändå som argsint, bara man har en åsikt... så det kan vara nödvändigt att vara rak och saklig, för att åsikten skall gå fram (men man får ju fiender ändå hehe)...

    Min åsikt speglar egentligen bara saklig psykologi för problematiken i ett symbios mellan i detta fall mor/son.... som inte är ett helt ovanligt problem... och det finns tyvärr få sätt som fungerar för att häva detta problem... det jag skrev är ett av de få sätten som faktiskt fungerar.... sen passar det inte alla att få den åsikten presenterad för sig, vilket innebär att var och en får sålla bort det de inte gillar helt enkelt.

    Att sen var och en av oss så klart får ta konsekvenserna av vad vi säger och gör... det är ju också självklart, för de flesta i alla fall.


    090208 skrev 2009-08-13 16:31:30 följande:
    Lika aggressiv som jag alltsa... Men du har HELT ratt saklart.Det ar mellan han och hans mamma. Och jo, det kommer formodligen bara bli varre, hon kommer fortsatta lagga sig i. Forestall dig semestrar och barn...
  • harthurs

    Kanske hade mamman inte reagerat om ni gift er i hemlighet.. Eller sa hade hon blivit rasande efterat iaf..
    Vad ar hennes problem, att hon inte far vara med forstas, men kanske aven att vittnena ar era kompisar och inte nagra okanda?

    Lycka till och hoppas ni far en underbar dag!!

  • 090208

    Var ar TS???

    Tycker ni ska skita blankt i vad andra tycker, finns ingenting nagon kan gora at det!! Planera brollopet som ni vill ha det, kanske lattast att gora det till er hemlis, Sen nar det ar gjort ar det gjort och det spelar ingen roll om folk blir bananas. Dom kommer over det.
    Haller med vissa har att man saklart vill vara med pa sina barns brollop, men viktigast ar anda att ens barn ar glada och nojda pa den stora dagen.

Svar på tråden Vårt drömbröllop är förstört