Jag förstår verkligen hur det känns!
Kan inte säga att jag är i exakt samma situation, men kanske lite i "andra ändan" av det hela.
Vi ville inte heller att själva vigseln och bröllopsdagen skulle vara nån stor, påkostad "event" för hela släkten. Det var ju VI som gifte oss så då ville vi ju göra det enbart för oss. Så vi gifte oss borgerligt med endast bröllopsfotografen och en anställd på magistratet som vittnen. Sen åt vi middag ute och stack på semester i en vecka :)
Det var verkligen VÅR dag. Vi behövde inte bry oss i någon annan, vad de tyckte om maten, om de skulle hinna i tid till middagen, är alla nöjda och glada, kanske "den-och-den" inte tycker om att vi gör såhär osv. Nä, vi fick bara vara helt ensamma och för oss själva och ta det lugnt och ha det mysigt tillsammans! Ångrar ingenting!
Vi fick ha vår hemliga brölloppsdag för oss själva och ingen la sig i, men förr eller senare måste man ju berätta på nåt sätt. Vi bestämde att vi skulle ha en försenad bröllopsfest så att vi kunde fira med den närmaste familjen och med våra vänner. Så vi skickade ut inbjudningskort till festen och så fick folk samtidigt reda på att vi gift oss.
Hade verkligen trott att alla skulle ta det som en rolig överraskning. Men tyvärr gick det inte så.
Totalt oväntat (det kom som en riktig chock för mig!) så blev min mamma otroligt besviken på att hon inte fått veta nåt före och (fastän hon säger att hon inte är det) nog är väldigt sur/arg på mig.
Kan ju säga att det förstörde rätt så mycket! Känns inte ALLS lika kul att planera och ordan fest nu. Speciellt inte eftersom mamma sa att jag gjort henne så besviken att hon inte vill komma på festen!
Men ändå så ångrar jag inte att vi hade vår egen bröllopsdag för oss själva! Det var VI som gifte oss så det viktigaste var ju att VI var glada!
Som tur var har jag fått bra stöd av mina syskon, min pappa och min mormor (förvånansvärt nog!) som sa att det var vi som gifte oss så det viktigaste är ju att vi fick som vi ville och är lyckliga. Såklart det är tråkigt att mamma tog det på dethär sättet och såklart jag kunde ha gjort saker liite annorlunda ifall jag vetat hur sårad hon blev. Men jag had ändå ALDRIG kompromissat och "gett bort" vår dag, aldrig!
Kan verkligen inte förstå hur folk kan tycka att bröllopet är någon annans angelägenhet än brudparets! Brudparet ska göra som dom vill, oavsett vad andra tycker. Såklart man kanske kan bli ledsen om man inte får vara med osv. men jag tycker inte att man som "utomstående" ska lägga sig själv främst i sånahär situationer, utan man ska istället försöka glädjas åt att brudparet är lyckliga!
Så mitt råd till dig är att ni absolut ska göra så som ni först tänkt! Svärmor får helt enkelt försöka leva med det!
För tycker hon att det är bättre att HON är glad på er bröllopsdag, och ni besvikna, än att det är tvärtom?
Förstår hon inte att HON sårar ER precis lika mycket, om inte mer, om hon inte låter er bestämma över eran egen dag.
Fira bröllopsdagen som ni vill, men så kan ni ju kanske kompromissa och ställa till med nån slags bjudning efteråt. Kanske bara kaffe och tårta, där svärmor får vara med och kanske ha en lite större roll, ifall hon blir glad över det (även om jag VERKLIGEN förstår ifall man i nuläget inte vill bjuda til ÖHT för svärmor!).